Till Yvonne och John Deutschendorff.
För ganska länge sedan, 1979, träffade jag Yvonne. Yvonne
sjöng bra och var mycket snabbtänkt. Om GUD tillåtit henne
att bli ännu mera vacker, hon skulle ha sett ännu mera ut som
en kalv, eller som Marilyn Monroe.
Och i hennes ögon fanns en dröm.
En dröm, att nu bli av verkligt varande!
Vi gick olika vägar 1982, där Yvonne sade till mig att hon ville
flytta till Spanien. Så gjordes också, enligt GUD. Nej, Yvonne
finns inte, längre. Men, hon finns kvar, häruppe hos mig. Och,
liksom den John Denver hon tyckte så mycket om att sjunga
melodier av, hon fick komma hem till mig på ett sätt och en
väg hon tyckte mycket om.
Så är det.
Och Yvonne sitter där, i vardagsrummet på Arkitektvägen 26 i
Abrahamsberg, med gitarren i knät. Hennes drömmande blå
ögon tittar ut genom fönstret, mot ljuset, när hon sjunger.
Yvonne sjunger.
Och hon sjunger mycket rent!
You fill up my senses
Like a sleepy blue ocean
You fill up my senses
come fill me, again.
Tack, min vän.
L
No comments:
Post a Comment