Sagan om 'Ge' och 'TA'.

Sagan om 'Ge' och 'TA'.


När Gud skapade, byggdes olika språk. Det första språk vi hade, var av logik. Ja, alla språk är uppbyggda så, med logik som grund, och det oavsett vi talar om matematik, grammatik, eller musik. Detta förstods av de människor av judisk börd, som använde hebreiska språket att beskriva delar av den verklighet vi omges av, välkomnar och söker förklara. Och, om man väljer att titta närmare på det svenska språket (eller det engelska och det oavsett USA eller GB), så finner man (naturligtvis) samma sak.

Så, en liten saga, om 'G' och 'e'...

Det var en gång ett litet 'e'...

Och e förstod att det lilla ville bli stort. Tänk nu efter, var Du och just Du börjar skriva just Ditt 'e'. Inifrån och ut, blev det så? Så, 'e', som också lämpligt nog råkar vara den symbol vi i matematik använder att beskriva 'naturlig tillväxt', vill växa sig inifrån och ut.

'e' vill utveckla sig, växa.

Men, hur var det nu med 'G', som i stora bokstaven 'G'? Tja, hur skriver Du, och just Du, den stora bokstaven 'G'? Utifrån och in, eller inifrån och ut. Själv skriver jag 'G' utifrån och in. Och det är så vi lär oss, att i skolan skriva stora 'G', om så än i USA, GB, eller Sverige.

Så, lilla 'e' vill vecklas ut, och stora 'G' vill veckla in sig. 'Stora 'G' ville veckla in sig, på sätt att ta hand om, se efter inuti, förstå, och sköta om.


Och den väg de båda skrev, fick och de båda göra.

Och allra högst uppifrån kom de båda två, allra högst uppifrån det som är 'kronan', eller längst inuti, eller längst och mest utanpå, oss alla, och den och det vi är.

Så, längst upp vi blev 'skrivna' att 'Ge'.

Ja, det gjorde vi och det gör vi, fortfarande.

Och hur såg det ut därunder, då? Ja, hur såg det ut därunder?

Därunder fanns visst 'A', som i stora a som vi lät stå allra först i våra västerländska språk, och även många andra. Och 'A' det var en pyramid, som liksom de pyramider vi till Egypten ställde, skulle peka på just denna egenhet, hos människa. Och för att vara ännu tydligare vi ställde dit en sphinx, ett lejon prytt med människas huvud, där människas huvud bortmejslat är, som om detta huvud skall kunna sättas dit och bytas ut, och det gång på gång.

Ja, ungefär som våra kungliga, eller kejserliga, eller presidentska, eller andra, styrande och ledande linjer har hos oss fått göra. Och det var tydligen meningen det, det tyckte i alla fall de som pyramider och sphinxer reste, en gång i tiden. Vi tycker om att bygga oss (själva) till pyramidform, då vi gillar ordning och struktur.

Ja, det var väl kanske ungefär så de (vilket var vi själva) tänkte. Så, inte att undra på, då, att just 'A' kom att placeras först, i våra alfabet.


Och senare, långt senare eller långt tidigare (vilket det egentligen var) Kristus fästes vid ett kors, så anser ju ca 2,2 miljarder kristna spridda runt omkring vår jord, men med fokus på det som är av vår västra värld, Europa, USA, delar av Indien och Sydliga Amerika. Och Kristus ville tala om för oss, att han genom att fästas där samtidigt fäste oss alla vid de tre nedre delarna av korset. Det var så Kristus tänkte, innan smärtan tog över. 

Och de tre nedre delarna av korset, dit Kristus fötter fästes, samt hans vänstra (västra) och högra (östra) hand, de skrevs visst symboliskt av bokstaven 'T', stora 'T'.

Så, stora 'T' är symbol för utveckling 'nedåt' mot jord till, samt till vänster, väster, där klarljus och klokskap bor, och till höger, öster, där vår kärlek mera råder, liksom känsla.

Och Kristus lät sitt huvud krönas av en törnekrans. Och den törnekransen är symbol för det törne vi lade oss vid att acceptera, både Du och jag, därovan och utanför fysisk gestaltning.


Ja, mycket därovan, men också här under, på jord.

Vi människor har fått vandra många både svåra och arbetsamma stigar, att oss och sig själva och jord utveckla. Vi har gått genom dödsskuggas dal, genom mord och plundring, svek och förstörelse, och många ruiner hann det bli. Och, trots det, vi satte kransen på Kristus huvud, upptill. För det var ändå så mycket mera smärtsamt, därovan, det vi här skulle ha att göra, att oss själva hjälpa växa? Så var det nog, ibland och ganska mycket. 

Men, visst satte sig väl kransen på en människa i fysisk gestaltning, ändå? Så, nog var det vi båda två av de båda former vi i våra skapelseberättelser tar, i och utan fysisk form, som kransen hade att bära.


Ja, så var vi framme vid slutet på sagan om 'Ge', som visst blev en saga om både 'Ge' och 'TA'. Och till ca 80 procent av det vi är, denna saga är sannare än sagor ofta är. Och sagan, just denna saga, har kommit att 'berättas' genom två gånger sju olika 'skapelseberättelser', och lika många jordar.

...


IESU, som är vår vackraste bild av klarljus, var den som gick upp på korset, och i sonens gestaltning. Den som där dog var IESU, men i Faderns gestalt.

Och, Fadern, Kristus, dog där! Men, Kristus lever, i oss, sägs det ju? Ja, Kristus lever i oss, och det blod som från mig strömmade, när jag på kors var fäst, det blod som från min vänstra sida strömmade, det blodet var mitt eget blod, men och symbol för det klarljus och det liv, dessa mina jordar skulle ännu mera bli att vara.

För klarljus och klokskap är min vänstra hand, och vänster sida likaså. Och höger sida var och är, fortfarande och alltid, för kärlek själv att vara. Och jag själv, den som i mitten står, är nog av livet självt. Ja, liv som att skratta, hoppa, springa, gråta, leva. Och det blod, mitt blod, symbol så är för det klarljus och det liv vi sedan här lade, att växa.

Och sonen IESU blod grät, i Getsemane, när han natten före korsfästelse fick förstå, att Fadern - allas vår Fader - inte och aldrig någonsin accepterar, att sonen korsfästs i hans ställe. Och mera om just detta kan kanske talas om, men någon annan gång.

Det vi också korsfäste, just där och då, var vilja till utveckling, vilken är lagd mera till vår manliga gestaltning. Och för att hitta vägen rätt när vi vill utveckla oss, vi behöver klarljus och klokskap, att leda oss rätt.

Ja, det råkar vara det som är IESU.

Vår vackraste bild av klarljus.

...


Kreativitet, som är ett 'destillat' av livet självt, uppstår som en liten blå boll, en dröm som först syns vagt och svagt till färg och form. Genom att bolla denna lilla vaga bild fram och tillbaka mellan oss, vår tanke ser mer och tydligare, dess skapnad. Vi börjar ännu bättre se form och struktur, hur och var just denna lilla tankens musik ska kunna passa in och fungera bra och allra bäst.

Och den blå bollen vi använder att bygga till både drömmar och slott av luft, men också till att skapa många slag av musik och krumsprång av glädje, och ännu mera vackra hus, att bo i. För bollens färg och form, den ändrar sig ju mer Du tittar efter.

För när Du tittar efter, däri, långt därinne eller utanpå, sig speglar och glittrar otaliga strukturer, olika intryck av ytor, ljus och ljud.

Och vår 'boll' är mer än bara blå till färg. För det man redan i Memphis kände till, var att även om blått och ingen annan färg är den färg vi ger till klarljus, klokskap, och även till det tillstånd av ensamhet detta klarljus ofta frågar efter och vill ha, så är ändå alltid röd den färg, som allting ville ge.

På jord vi talar om röda rosor som symbol för kärlek. Men den förälskelse som rosor ger, är inte bara kärlek. För, förälskelse är liv, som blandar sig med kärlek.

Och varför inte ge den färg som av solen är, ja gul, att livaktighet, lust att hoppa, dansa, och att finna på, beskriva. Gul blir så färgen, om än gyllene gul eller färgad av rapsfält i solnedgång, för både individualitet och kreativitet.

Men, vilken färg har den då, förälskelsen?

Varför inte känna efter, i Dig själv?

Och många flera färger har vi, och många flera ändå blev det när vi börjar blanda dem. Och när vi låter ljus och skugga spela över våra färger, allting blir av mera liv.


Ja, så är det!

...

'Ge' finns däruppe 'ovandär', eller inuti oss själva, eller utanpå, välj själv. Och 'TA', det finns där Du och jag just nu sätter ned våra fötter. Och meningen var nog just så.

Ge, och TA.
Ge, och ta emot.
Ge, och ta emot, och dela med sig.

Och världen är ibland än mera underbar än dikt, ja nästan som en saga, ungefär. Och ibland blir sagan ännu mera.

Och bokstäver har mycket att berätta. Och ändå hann vi bara med 'G', som visst nämndes allra först i vår 'saga', och 'e', och 'T' och 'A'. Men, 'M' hann vi inte fram till? Men det gör vi. För 'M' är väl byggt som av två pyramider, om än i 'enklare' byggnad, än A? 

Och vad skall nu det vara bra, för?

Varför inte spara det, till nästa gång, och till nästa saga? Nej, för det ville sig visst inte alls, det, för då blev Maria ledsen. Ja, hennes namn börjar visst med 'M', tror jag visst det var, som sattes där. Så, 'M' finns ännu mera hos kvinna än hos man, och är en byggnad av mindre pyramidalifantastiskt format, och som vill 'dela med sig', ibland, av just densamma pyramiden, och även till andra.

Och det vill Martin också, nu för tiden.
Ja, tiderna förändras!


L

p.s.

Men, hur var det nu med I.E.S.U. då, när vi ändå talar om vår 'himmelska familj'? Ja, hur var det nu med honom? Jo, 'I' kanske är en vektor som vill längre bli, som i utvecklas, eller så? Och om vektorn här vi väljer kalla Hektor, eller Katarina Stor, så fanns 'hen' nog alltid satt till fysisk skapnad. Så, 'I' blev en symbol för människa, det, och en som gärna vill bli 'stor', ibland.

Och 'E' påminner oss, att vi inte hänger bara två 'pinnar' på 'vektorn som vill växa', utan tre. Tre 'pinnar', tre 'ben', att själv stå på, småningom. Tre 'ben', som i klarljus, liv, och kärlek.

Och vad är 'S', om inte en orm? Vad var det nu ormen gav till Eva, och till Adam, en gång i tid, för länge se'n?

Och till den som funderar på vad 'U' kan vara, vi säger det kunde vara en bild, av två floder som möttes i mitten, därunder, nå'nstans. Och den vänstra floden i just detta 'U', var tjockare än den högra, syns det?

Och om så var, så var också menat att vara!

Om så bara för ett tag.

d.s.

Singing sha-la-la, in la-la land.

And, what about me? little David asked.


What about me?


And what about all those beggars and brawlers,
mis-fits and gays, and be-fits and strays?


And what about me?


Better I pack my belongings in (my) Matilda,
and then walk away, shaded in dreams,
away to la-la land.


No, no question mark, there.


Away, shiver me timbers, away to where rainbows
play with the grass and away to where elfs and unicorns
jokingly jump on clouds made of marshmallow, minds gone
astray, then becoming awake, floating in and out of realities
landings, to and fro shores where the sun, the waves the
sand and the pebbles ask no one for permission,
ask no one for permission to be.


And, what about me? little David asked.


Well, David, I think that by now, You know.


I think that You know, by now, little David, that
the room there is for la-la's and beggars, and muggers
and laggards, need not always be placed way over
rainbows or far above clouds,


and I think that You know, by now, little David, that the
song that was once placed in Your chest and deep inside the
belly, inside and outside and everywhere, that that song is
always to grow to become first a spring, then a river,


and then in times not too far away be as the sea itself,
broad and mighty, once again,


and I think that You know, by now, little David, that the
shores of our rivers are made barren only for us to learn
that beauty rests in those flowers not yet there, and that
grace rest in the sounds of a wind once again playing
those similar chords of a song understood also
by that bee now busy drinking nectar,

and I think that You know, by now, little David, that this
place, right here, is in and of, also You.


I think that You know that, by now.


And I think that Dani knows it, too, that this place, right here,
is of You, David, as in her, as in me, as of us as in we,
as in all, as in one,

as in me, and her, and him, and You,

and as in a big brightly coloured blue and yellow and green and red ball, inwardly and outwardly mixing colours and tinges, shapes and emotions, and most often quite busy hiding itself behind tapestrys and drapes and curtains placed inside of la-la's and sha-la-la's and bla-bla-blah's and ha-ha's, 

and that those colours of that ball if always different,
are yet somehow always pretty much the same.


I think that You know that, by now,

and I think that Dani knows it, also,


and I think that as much as also Lotta knows this,
also Tom, who waits somewhere, most likely knows as well,
and I think that I will sometime get to know it better, too.

May the force be with You!

L

Vid början av väg till kärlek.

Hej.



Så påstås, att byggnation är på gång, i Nykvarn.

Och varför inte, när vid inledning till 'väg till kärlek'?






Men nog fattas väl tanken,

hos alla andra än 'själva fanken',

att förstå, hur man framåt skall gå

för att bygga så att alla får bättre må.

...

För, så här ser det ut, ungefär i dag, i änden på väg till kärlek, i Nykvarn.







Och som alla såg och redan visste

utom de som vett och sans och känsla miste

så vill ingen bo så som här var att bygga

för statarlängor om på längd eller höjd är alltid lika stygga

...

Men ännu mera när i avsaknad av färg och badande i lera

Men vad är det för fel på beige till beige bård, att beige systemera

Och vem ger mig rätt att andras sinnen färga till kulörer av lithium, selen och fluor

Och vem ger den starkare rätt att andras sinnen stympa, livslust krympa, till form av stupor

...

Och det på det att redobogen skall få bättre ro och med bästa värdetillväxt på sin egen stuga

Vi bygger så här för dem men inte för oss, vi som har råd att spela golf och den egna magen truga

med läckerheter serverade på bästa benporslin allt att hjälpa att bygga just ett sådant elfenbenstorn

som allra bäst ger egen tanke höjd och fri sikt, och där störande annorlunda sjudande grytor ges horn


...

Så tänkte den som denna byggplan lade, att bäst bo bak skjul som skymmer och skyddar för sol


Ja så bjöd väl plikten hos den som var mån om både lönsamhet i projekt och mindre röta i vägg och takstol


för sol den tär på trävägg som byggs i snabbvuxen balsa att mera vinster valsa ur kommunens 'samvetsskäppa'


så allt försvann utom förråd, för råd med egen täppa här ej fanns, ej heller rum att samlas och inte plats att på altanen steppa


...


Och vem ger den starke rätten att bygga så här för de som är gamla halta och lytta

Och vem är som ritar och bygger just på det sätt dit han aldrig nån'sin själv vill flytta

Och vem är som sätter mamma på fridens torg i den borg man i Nykvarn kallar för Lugnet och titta

på bilar som passerar, tala med annans pappa och morfar och se'n i sol sitta på stol av plast och prata med Britta






Men Britta hon dog visst häromda'n och det gjorde morfar med, som tur var

Så kvar på tvenne stolar i skuggan på Lugnet blev bara älskad mamma och omhuldad far

Men dom tröttna visst dom med på att gå ut i kylan som här rådde bak blågul fana så trogen

Så dom bestämde sig för att tillsammans bygga sig ett annorlunda hus, men av sten och ute i skogen






För nära skogen växte jag upp och det här huset håller nog min tid ut

tänkte pappa som tillbaks i sitt liv hade arbetat som målare med pytsar och linolja, tempera och lut

så gick han sig till Alcro att skaffa pensel och en pyts med färg, och se'n gjorde visst fantasin resten, nej fel

För det gjorde nog mamma som satts att domna av men i stället fann ny flamma som växte kroppen hennes mera hel



Ja så kan det gå när inte haspen är på att både Storklas och Lillkalas kan få knas bak både hyskor och kyskhet

och bestämmer sig för att det liv som tatt slut inte vatt slut utan i stället blev ny början till en ack så salig kärlekssmet

men inte i prefab lägenhet byggd av snabbvuxet virke som torka till fnöske på tio år ungefär, utan i hus av sten med fönster som höll

och k-värdena höll dom med, inte för så'n sten som på bilden ovan eviggjorts, men väl för den vara som på fabrik i Nykvarn i form förut föll







För i den fantasi där samsas både röd och vit klöver på samma stam

det sägs att under lever och busar med både sans och minne, men inte bak-och-fram

som på husen i ände på väg till ingenting där kärlek inte bodde och inte heller vett och sans

nog finns väl i Nykvarn i både minne och bak stans vid den tid som nu är sådan galans att både rött och vitt ges chans







För med gammal fabrik som förr gjöt betong det finns mycket att göra

som bättre höll och vackrare blev än den röra till byggsmet som med sinne för att sinnesro störa

för Lars och Anna och Pelle och Maja, och Fia likaså, ja för många av de små som bodde på jord, på Skå eller i sko

I sko? ja, sko som i den sko som på Daniels staty sig satte att ge bättre stans och galans till båd' hunn och hen och han, kan tro




Ja kan man tro att för den som inte tappat sin tro på att alla inte ville bara på andra glo utan ibland också göra't själv


inte vänta på så'n som lät betongkeps skymma sikten, inte en så'n som lät gikten inte heller hjärtsvikten eller plikten stämma den älv


som från nordost kommer och se'n rinner in i våra sinnen att ge värme och vänskap och klokskap och mersmak och idé till hur så'n b-tång


som på fabriken förut gjöts, när fantasi mot kunskap stöttes och bruket sedan blöttes och blandades med sinter och blästrades med glas och stång







Och värmdes av långt bättre teknik än vad som fanns i pannan vid Alcro

då skulle sådan b-tång ge sång till våra strupar och dessutom slutligt snöpa girig matadors tro

på att människa är byggd för att själv ro alla båtar i land, nej långt bättre är att göra't så som gubben Noa, ungefär

Och bygg inga balsa-chimärer mer, slut upp att i ställe göra't med fason, med ansiktet kvar i spegeln och med ryggrad som bär

B-tång sa's det visst ja men visst gjordes det det, och det just sådan b-tång som blir drygt tio plus fem

gånger så hållbar som hus av balsaträ och oändligt mindre ful ja nästan tillräckligt vacker för hela vägen hem

för i 200 år ungefär skall den visst hålla, b-tången, innan a-tången tar vid, just den tången som ungefär som en tanke

ger mänska den sång som räcker att ordna det mesta till det bästa och det om man så ville också utan hjälp av nå'n manke

...



Ja, så är det, ungefär.

Men, viss form av 'manke' ska nog ända få va' kvar.

Och receptet till hur man gjorde't det gavs med sång

väl kanske i nästa nummer, för i ungefär sisådär del två av detta kvadvi skall ha att lära oss innan del tre tar vid hur man kan finna på att blanda b-tång

och förstå att bygga så att plånbok ej blir tunn och den som där bor blir både go' och glad

L



p.s. Nej, Gubben Noa rodde nog inte själv båten i land, för han var nog klokare än så, redan då. d.s.

Geografi och Ave Maria‏.

Det var en gång...

två floder, som ville bli, mera.

Och för den som ville hitta dem, den

föreslogs titta på en karta, över det gamla

Mesopotamien (Iraq), där flyter såväl Tigris, 

som Eufrat. Och för den som ändå inte riktigt

var nöjd, den fick väl titta litet längre, då.

Ja, varför inte titta på Indien, dit lades minnen

från vår 2:a och 3:e jord, härifrån denna jord där

vi nu 'står', räknat. Indien, Ganges och Indus. Men, 

hur var det då med Brahmaputra?

Eller, varför inte titta litet på Kina, Huang-ho och

Yang-Tse-Kiang? Eller, varför inte Amerikat, med

Shenandoah (Missouri) och Missisippi, som väl är samma

flod, båda två? Ja, och där systerfloden väl fanns i södra del

av Amerikat, i Brasilien, och där gavs namn av mera

kvinnlig list och styrka, som i Amazon, ungefär.

Mera kvinnlig list och styrka? Ja, som i Miss Ouri

och mamma Missis Ippi.

Och hur var det då, med Brahmas Putra?

Och, hur var det med floden som rinner genom Kongo?

För, klarljus fanns visst redan försett med, via Niger?

Och, afrikansk kärlek skulle så vara Nilen, det? Men, 

så skulle det nu inte vara.

För,

Brahmas Putra blev liksom en start, det. Och minnet av

den början, vår 5:e jord härifrån räknat, lades i kärlek till det

östraste av Indien, att i sitt nedre lopp bli ett med Ganges, som och av
 kärlek är och var, men av vår 3:e jord, som sagt. Och där Indus får
 stå, och låtas stå, som bild av det klarljus, klokskap,
 som i smuts, skam och förnedring 
adlas och växer.

Och även om Ganga och Brahma mera vatten för, nog

Indus ändå längre var, så sägs det!

Och, även om den bild av kärlek som i Afrikat finns, och

går vid namn som Kongo och Niger är av mycket vatten, så var väl ändå 
den flod som var längst, också den som blev vår bild av det klarljus, som i den
tidigare delen av denna jord blev att växa i det av vissa kallas Atlantis, och 
där minnen därav lades till Egypten, dess land, historia

och pyramider, inte minst.

Och där vi alla en gång skall låta oss själva betrakta

det underverk som där står, i dessa pyramider. För, de växer

visst, fortfarande, pyramiderna, liksom gör 'La Sagrada Familia' i Barcelona. 
Och den största pyramiden som just nu är fäst vid - symbol för - det
liv vi på jordar som denna odlar, skall så i det här kallas vår 4:e
densitet av GUDs närvaro se sig växas förbi av lilla trean,
 den minsta pyramiden som visst skulle ha  att
bli störst av dem alla, och som  sådan
 liten parvel är symbol för
den kärlek som här

(inte ännu) finns.

Men, Kongo och Niger blev ju aldrig en och samma, 

flod? Hur ska vi nu ha det? Jo, så här, ungefär. För, vid Nigers källor,
som vid den tiden låg i Saharat, dit lades en liten människoapa av mera liv,
 längre, starkare och på många sätt mera vacker, än den liknande lilla 

apa som vid namn neanderthal gick.

Och den lilla vackra apan gavs så det passande

namnet Cro Magnon, eller fritt översatt

'skapelsens krona'.

Och skapelsens krona sig speglade i Niger för ca 152 000

år sedan, innan hen vandrade österöver till de dalar

som i Uganda finns, för att där ges ännu mera

gener och begåvning.

Men, innan denna krona smiddes, där fanns en annan

människa långt mindre, mera bofast och mindre inställd

på att - som liv gör - växa, veckla ut sig, utveckas

och erövra allt den ser. Och denna människa

den sattes visst till Kongo, men också till

det södraste av Afrikat, ungefär.

Och minnen av denna människa, som av oss ännu inte givits

något namn, dessa minnen finns speglande sig i den

genkarta som hos Shaka, eller Zulu, kallas.

Och Shaka var av kärlek, ta mig f..n!

Så, Niger blev en bild av liv, då? Ja, Niger

blev en bild av liv, och så passande då med all

nedsmutsning av dess vatten, som av västerländska

oljebolag beståtts. Och Kongo var av kärlek, 

och vår gamla kära Nil av klarljus.

Så, var vi klara med geografilektionerna?

Nej, det var vi inte. För vi har inte ännu talat

om våra öknar, vi har ännu inte talat om

våra öknar som liksom floder lades

till vår jords olika hörn, men

som sorgeminnen.

Och där fanns Sahara, och Gobi, och Arizona

och Tibets karga slätter, och där fanns visst också

Rub-al-Khali i södraste Arabien, och till och

med ett litet sorgeminne lagt till

Namibia och Angola, 

Namiböknen.

Men, inga öknar vi hittar vid Europas båda

stora floder Donau och Volga? Och där Donau

om än aldrig så stor, nog ändå mindre var, än Volga.

Och där floden Ob om än den största floden i Ryssland är,

redan räknad var för den människa född i liv och klarljus 

som vi till norraste Indien lade, till vår 3:e jord, 

den jord där Krishna levde, vid 

Yamunas flod ungefär.

Så fick väl Donau bli en bild för det klarljus och liv, som

hos vår västligaste civilisation på denna jord, har odlats. Ja, västlig 
som i klarljus, samma klarljus som som alltid vi behövde för att kunna
omfatta och hantera liv. Ja, liv som i glädje, bus och att
 tycka om att hoppa, högt. Och klarljus
 som balans och måtta.

Och den människa som detta klarljus och liv

fick bära, vi valde att kalla för 'kelt', eller 'gael', eller

'viking' eller 'Karl den Store', eller slav, eller

franc, normand eller holländare.

Och ingen öken fanns vid dessa lagd, ännu.

Så, kartan stämmer! Ingen öken? Men, hur var

det nu med våra världskrig, det 1:a och det andra, 

där visst 39 miljoner mänskor skall ha dött, 

och där många av dem skall ha mördats?

Så låter vi det stanna vid att säga, att den 

kelt som här står och går ännu inte lagd vid sorg

är, och det oavsett folkmord, krig, mord, 

svek och andra slag av försåt.

Men, mera om det, nästa gång.

Och då skall vi också berätta litet mera om

södraste Amerikat, om Amazon och Parana, och

varför vid dessa floder inte heller fanns

några öknar.

Ännu?

Nej, vid dessa två floder, som bild är av både

den människostam som i södraste Amerikat levde, 

på vår 4:e jord, där minnen av denna jord lades

till både södra och centrala Amerikat. Ja, 

som i Mexico och Yucatan.

Och hur ser det ut på Yucatan, då?

Tja, inte finns där öknar, i alla fall. Men, 

gott om tropisk växt och så, liksom i Brasiliens

regnskog och i likhet också med de stora vattenrika

områden som Parana omgiver. Så, vår 4:e jord

blev mindre av sorg, då, och mindre av

förstörelse, likaså? Ja, vår 4:e jord

den jord är och blev, som mest

av alla denna jorden liknar, 

denna jord där vi just

nu vandrar.

Och, inga sorgeminnen skulle därvid fästas!

Och apropå pyramider, så fanns nog här på denna

jord allaredan kärlek tillräcklig att motsvara

den pyramid som i mitten av de tre står.

Ja, den som i storlek just nu är 2:a, 

och som så har att växa!

Och den som ville veta mera om

floder, geografi och öknar, gener och hur

man bygger skådespel eller musik, den

fick väl fråga den som ritade loggan

till Nykvarns kommun.

För, denne visste väl, varför Nykvarns hjul 

till fyrkantigt nav skulle passa, och varför sländan med

två stjärtar om än gul till färg ibland, inte så

mycket mera skulle dofta av svavel.

Och om Du funderar på sådant, 

varför inte fråga?

Kram! 

L

And, what about me?‏

Vaclav Havel became the last and the first, president. Yes, of Czechoslovakia, and of the Czech republic, and in the years after the fall of the Berlin Wall in 1989 and continuing into the 90's; a new brave Germany, a new brave Czechia, a new brave Slovakia.
And, as always, 'the same procedure as last year, James'? Yes, and as always, 'the same procedure as every year, madame!'

Of the 'power of the powerless' Vaclav Havel is said to have written. And Hannah Arendt wrote of 'those who belong, and those who don't', and this in spite of a husband of her's,  the German poet and Marxist philosopher Heinrich Blücher, pointing her to that particular quality of Adolf Eichmanns', to always have been doing nothing but his duty, nothing more or different (*).

(*) Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil (1963).


To always do what the collective, to always do what the ones in charge suggest, expect, ask for, and demand.

And, according to Hannah, those who do not belong are found quite simply by just checking with ones friends, and ones own insides. Hannah's husband suggested Adolf Eichmann was in fact innocent, this as he was only doing his 'job', in his case a 'job' built on killing humans. Yes, Eichmann is said to have murdered masses, yes quite many, jews.

And, in what way was this job different from that of a butchers or hangman? According to Hannah's husband in no way is it different.

And according to Hannah, it is different. This as Hannah accept what the butcher is doing, accept what the hangman does, and still does not accept what Eichmann did. No one can accept, no individual, no group exist, accepting that which Eichmann did. This is what Hannah says. Still, when Eichmann did what he did, there were quite many german nazi officials, sharing Eichmanns view. And, quite many not very 'official', also. And not only in Germany, but also in Sweden, and probably pretty much every other country that got the chance.

What Hannah says is this; I do understand that his (Eichmanns) job was (to a part) to kill humans. I do understand that humans do as they are told. And I do understand that humans do what culture and upbringing imprint in them, too. And, still, what Eichmann was free to do, was to walk away. To refuse to partake. 

And, that he did not do.

And, what about Hannah? Did she walk away from 'her' jews and their view that Eichmann need be killed? No, in the end she did not.

So, what she says when accepting the killing of Eichmann, is this. No culture should ever be allowed, which culture is based on an idea of systematic killing of minorities. Yes, this is what she says. And, is this not what the ones in power has been always doing? To kill off minorities, when things are bad, and this to focus that irritation present in a country, when things are bad, to 'something else'.

First identify a 'mirror image' pretty much alike that which You and we are, but still in some way or another different. Then harass this mirror image, make life really really bad for these, and why not kill off some of them, too. And, what do the citizens standing outside of that 'almost mirror image' of themselves then feel? Thank God it wasn't me! Thank God these were to suffer, and badly. Because I have suffered badly, too. And the ache I feel in my own wounds and body, somehow get less bad, when seeing this my mirror image suffer. 

So, when such harassment and killing is, it makes people less apt to opposition, and to en extent also more calm, almost well at ease. Because, someone else took on part of the pain I felt, someone else suffered, and suffered badly. Yes, heshe in fact died. And, quite many of them, so enough? Yes, enough, for now.

And, do humans become irreparably damaged, from partaking in such bloodbaths and killings? Did Eichmann kill very many more people, when in Brazil? Well, not as it is known, no.

So, Hannah by accepting Eichmanns execution (1962, in Israel) says this; we, the jewish people, ache. And we need see someone dead, for that ache to go away.

Mariah Carey, 'The Art of Letting Go'. And what a fitting dress, to accompany 
talks of mass murder and the execution of Adolf Eichmann. Yes, half dressed 
she is, when singing of retribution. And, in spite of her words, she sings very 
much and unusually, beautifully. Yes, in spite of, not disregarding.

And did Eichmanns death help the pains held within the jewish people? Yes, 
for a time it did, and for some. For most jews, it did not. 

But then, there is the issue of power, and tension, and politics. Israel is 
superimposed on the map, in the middle east, some say. Do they? Yes, I just 
said so. And, carrying that in ones backpack require measures to be taken, so 
as to demonstrate to ones neighbouring countries, one will not take being 
disrespected, treated badly, very lightly.

And, yes, this is why Eichmann had to die, too.

And even more so as the jewish people, as are all 'large groups of people', 
to a pretty great extent 'of the female'. Yes, as in 'of emotion'. And, here is
where Hannah Arendt and her husband Heinrich differ. Hannah carries the
pain of the jewish people inside her emotions and feelings, to far a greater
extent than what does Heinrich. Yes, this 'emotional pain' is felt not only 
by the individual, but also by ours as 'group and social context'. And, 
more by the female.

...

And, I feel so, too. Yes, Adolf Eichmann had to disappear, vanish from Earth. 
And I can feel part of this pain of the jews in my own body, too. It is not to 
be allowed for anyone, to be so 'foolish', as Adolf claimed to be. It is not very 
difficult to 'see' that the person next to You has the same arms, the same body, 
the pretty much same thinking, pretty much 'same relavites and friends' and 
also pretty similar thresholds for physical and emotional pain, as do You.

No, it is not.

As much as I do understand that Your life is not mine, and mine not Yours
I also understand that we are, You and me, pretty much of the same. 


We have written, elsewhere, on the subject of 'compassion'. We then stated
compassion to be the ability to feel, also what others feel, and that in both 
ones mind and emotional self. And when empathy is paired with action, 
then, and not before, compassion is.


So, the killing Adolf Eichmann was an act of compassion, then?


Hmmm.


The death of another human being, two- four or six legged, is not to joke about,

and not ever.

Not even to make the reader, get back to 'being awake'?

Well, hmmm, no, yes, possibly then.

And, only possibly, and used only with the utmost discretion.

Yes, just as we did, here above, right now.


Hmmm.



People always do what they are told, and what they are told is always in congruence with what the individual, group and/ or party of power, says. Yes, for a time this is so. And then that which is in power changes, and what people are told to do change, too.


Why was not Joseph McCarthy killed in the USA? Well, Adolf Eichmann did his job. And Joe McCarthy 'invented' his job. Yes, in the same way Adolf Hitler invented his job, and in the same way Lenin and Stalin and Mao did that same thing, too. These were 'foreground', part of that which was 'dominant social design'. Adolf Eichmann was not.

Exactly how does the 'threshold' look, sifting those that
have to die, from those that do not?

Yes, then there was 'me too', and me, and You. But, not very much me. This as I was built to be one of these that do not fit in and do not accept, one that do not always swim with the stream but instead swim upstream, if only when needed to. 

Yes, that treat many sing of and praise, and pretty few wish to have. And sometimes also not me. No, I am not always fond of being constantly questioning, constantly and always measuring and comparing what I see with my own 'moral golden thread'. But, pretty often, most of the time, I still do it.

No, I do it all of the time. This as I am bult this way. But, some of the time my strength, my stance, and/or my ability to think clear, are not enough. Or, my 'position of power' is not enough, and I am therefore quiet. But, only for a while. Only until I find myself in a better position.

This is how the 'agent for change' works, in our societies. And, the reason for (some) people to be built in the way I am, is to enable a better working society, as a whole. We, us humans, evolve, and as we evolve, we also change. Societal patterns then also have to change. Societies and social patterns  change slowly, this as these are built on 'efficient distributions of power' and mechanisms aimed at preserving that which is, mechanisms that work pretty slowly. 

And, societies are always right.

So, when an agent for change, regardless of peaceful (as Gandhi), quiet and still peaceful (as myself), or of any other form inducing change, need there is to be cautious. Well, enough said , for now, on this subject of the different shapes and roles us humans take, in the societal weave.

...

And what about that young turk movement of the Ottoman Empire in the beginning of the 20th century, and the Armenian holocaust (genocide) where due to some reason a million or a bit more than that, armenians, were deported to the 'land beyond'? Yes, that land that exist beyond the rainbow and above all clouds. And the means used, not very different from those used by the nazi's in the 1930's and 40's Germany. Poison gas, tyfoid innoculations, the mass drownings of children and females in the Black Sea near Trabzon, in 1915.

In what way did the 'young turks movement' and the Tehcir law of 1915 differ from that in some ways pretty similar looking bolshevik movement or that also pretty similar looking nazi and nazi jugend movement, or that also similar looking sinhalese Sri Lankan cleansing from tamil's, in the 1970's and 80's? Or that pretty similar looking right now ongoing 'cleansing' in Malaysia or that pretty similar, also right now ongoing, 'cleansing' of Burma, or that pretty similar looking cleansing of Uganda by Idi Amin, or the pretty similar looking cleansing by Pinochet in Chile. Or the pretty similar looking cleansing in the Philippines by Ferdinand Marcos and by Corazon Aquino? 

Or that pretty similar looking cleansing of the European mainland now in its' beginning, where 'low producing' countries such as Greece, Romania, Italy, Spain, France, Ireland and others are right now about to be placed into an 'inferior division' of nations, with economies based 'too much' on low income yielding and large agricultural sectors?


And, what comes next? Merkel entering as EU president, then focusing well behaving EU nations and citizens 'evil eye' toward countries and factions too low producing to really 'count', to really measure in, to be noteworthy.

No, quite possibly, not.

Angelas' education and background is pretty unusual. Angela was, as we all know, born in Hamburg, West Germany, and after that spent the first three decades of her life in Eastern Germany, in the small town of Templin (north of East- Berlin), in Leipzig and in East-Berlin, where she worked and studied at the Central Institute for Physical Chemistry of the Academy of Sciences in Berlin-Adlershof from 1978 to 1990. After being awarded a doctorate (Dr. rer. nat.) for her quantum chemistry thesis (*) ,she worked as a researcher and published several papers.

(*) Investigation of the mechanism of decay reactions with single bond breaking and calculation of their velocity constants on the basis of quantum chemical and statistical methods (in German). Berlin: Academy of Sciences of the German Democratic Republic (dissertation, 1986).

So, Angela should be pretty well versed with regard to how to correctly assess and time 'decay', the mechanisms at work? And, are the mechanisms of 'decay' in Europe, EU, so different from those observed when looking at decay of matter, and from a quantumchemical standpoint? 

Angela is the daughter of a german pastor (Horst Kasner) with her mother (Herlind) oddly born in that at the time 'pretty free' German town of Danzig, and a teacher of English and Latin. Yes, Danzig later once again became Polish, and is today named Gdansk (Gdynia). Angela Merkel was born in 1954, which time must have been a pretty good time to be born at, in Western Germany. 

And she had a pretty sound and safe childhood, in Eastern Germany, being the daughter of a clergyman, in the then communist East Germany, and from pretty close after her birth in 1954, and to 1989? No, it was probably not that way. Being a clergyman in Eastern Germany and intently moving there from Hamburg, in 1954. Still, this is what Angelas father and family did, in 1954. 

And so, Horst Kasner must have been a pretty strong man! And even more so, being able to persuade a wife accustomed to the ways of the 'free Danzig' of the 1920's and (in part) 1930's, to move to Eastern Germany, in 1954. One may wonder what did Angelas' mother say to her husband during those not very well known 'Kasner kitchen talks' over dinner, before the couple took the decision to venture from the 'free', very quickly rebuilt and growing in wealth West German Hamburg into then not very free, and poor, Templin, of Eastern Germany.

This text risk getting boring. How about some 'gravity', 
to make things less grave? Sara Bareilles, 'Gravity'.

Sharon Robinson, 'Invisible Tattoo'.

Ellie Goulding, 'Hanging On'.

An unusual background she has, Angela Merkel. And, one gets curious, one wish to know more of how does her 'human thermometer' work.

Why?

Because any macro economist should be able to inform You that what we see today in EU, is inevitable. We saw it in the USA, already in the beginning of the 20'th century or so, where poorly producing states (Montana, Idaho, etc) became even more poor and more empty of people.

Why?

Because of the disparity between how much was, then, paid  for corn grown in the US Corn Belt in the southeastern states, which was pretty much more as compared to how much was, then, paid for corn or wheat grown in Montana. Well, the price was probably pretty much the same, per unit measured, but the soil of the corn belt states offered only so much higher yield.

And so, those states where corn grew fast, beautiful and high became rich, and the states where it did not became less rich, and pretty empty of people.

And 50 years later or so, in Europe, those states where was the 'asset' of a well educated, highly interested in working and work ethic labour force prominent, these states became only so much richer in income per capita, this as compared to states producing poorly paid agriculture. Poorly paid as we have too much wheat, too much potatoes, too much gherk and far too few german automobiles and high quality steel.

Yes, for a time that is so.

So, the same story as already seen in USA, but the other way around. And, everyone should be in the know. Yes, any and every macro economist in Europe present should be able to 'see' this.

Hmmm.

And, this has to do with that 'parity between production assets' that always is. And that parity tells us everything will, eventually, always be of the best possible, and for everyone. Human beings that prefer a specific combination of clean air, hamburgers, less or more sadistical political and other power pressure, big or small refrigerators and cars will always place themselves to Montana, this as they are never willing to forget that beautiful land with its' blue mountains in the distance and its' wide plains. Yes, or to  Tokyo, because we love its' pulse and 'vigor' of 'youth'.

So, we combine a production parity, with a consumption preference?

Yes, we do. This is what we call to 'give' and to 'take', and the other way around. Everything for everyone as much as possible and according to our level of knowledge, location, and personal preference.

And that preference is 'typed' into ourselves using pretty much time. Yes, our entire life up and until this very day. And the 'types' used in this particular machine are of names such as  family, culture, income, ability to think abstract, ability to use ones body, and a lot of other things, not the least also including a very personal and individual 'sifting mechanism'.

And, this is the reason why Sweden did not join the EU monetary union?

Yes, it probably is.

Why Sweden has done pretty well in those glorious 'Reinfeldt and Borg years' in which Swedes do currently live is due to and the effect of some pretty good thinking, where Reinfeldt and his team judged it 'viable' (better pay-off, and a task possible to carry through) to stay outside of the monetary union. And they after that undertake efforts to 'help' deteriorate the Swedish currency, this to 'bolster and boost' local production, in that we 'decay' peacefully, and to as low a cost (in every way possible), as possible.

And, in doing that, also allowing other western countries and people to 'decay' less 'peacefully'.

Yes, possibly.

How well does the transition go, when Eastern Europe gets even poorer and more empty, Greece and Spain and (to a part) Italy and France gets poorer and more empty, and Germany, the Nordic countries and a few more get richer and of more inhabitants, depend on the quantum chemist Angela Merkel, expert on decay, and some others.

Yes, that is probably so, to an extent.

The 'balance of power' in EU and Europe will be of interest to watch, in the next few years to come. And even more so, as the 'place' Europe is today, is what business educated people refer to, as a 'cash cow'.

One should not invest in Europe, but in China, or Brazil!

This is what the theory says. Invest in India, if only India could and would become more educated and docile. Invest in Indonesia, if and only if. But, never invest in a saturated cash cow country! Not unless You are stupid, You will not do such.

Because, a saturated company, a saturated market, a saturated economy, is apt to, about to, die.

So, the saturated mature western 'blocks', EU and USA in particular, will have to see their income and population, decline?

Yes, and that will take a few decades, too, but not more. 

And Angela Merkel may be pretty well versed both educationalwise and looking into her social programming, to see to it that 'decay' of the western world will not deteriorate into war and famine.

Let's hope so.

If someone else of power does not think it differently. There is the issue of power, remember? And, quite possibly, that issue is, with Angela, also. Who knows?

Ed Sheeran 'I See Fire' (from 'the Desolation of Smaug')

It is, same as always, that ring, that ring Tolkien wrote of, the ring of power. And are we not all intrigued, fascinated, transfigured, then controlled, by that same ring?

No, we are not.

But, the ones in power are!

Yes, there is a risk, of that.

This, as the drive for power is just that. A wish for power and then more, power.

Sadly, this is what history has shown us, so far, and all through all our history, and all through all our various civilizations, and times.

Power always look for ways to build more, power.

And, this does not look very good, at this time of events, on Earth.

...

According to Vaclav Havel there exist, inside of each human, a kind of 'golden thread' of thought, telling himher when things are getting 'too bad, too impossible to bear, too propostrous, ludicrously rediculous, unlikely or impossible, to cruel, with far too little food, far too little joy, far too little 'room' for 'individual transgressions'', to withstand.

Then, things change. And, in Czechoslovakia after the 1968 overturn by Soviet revisionist might fame and fortune searchers of the Czechoslovakian 'Prague Spring' things changed, too, in 1989 or so, when that same Vaclav Havel became president.

And in march 1967 the Velvet Underground&Nico reached place 167 in the music listings, in USA. And Vaclav Havel bought it and was so 'taken' by it, he claims this album to be the inspiration for him, to aim for the presidency of Czechoslovakia, in 1989.

And what did Lou Reed, the Velvet Underground and the female fashion model and singer name Nico (Christa Pfäffgen) 'show' Vaclav Havel?

Well, the record has a good title. The music there, however, is pretty poor. Nico could not sing very well, and neither could Lou Reed. And the melodies are very simplistic, not very original, and with a total lack of counterpoint or other musical 'drama'. And, that team of people in the Velvet Underground were not very well versed with guitars, nor drums, nor for that sake musical instruments of any other kind. The Velvet Underground&Nico was one of the better albums Lou Reed participated in doing, and still pretty 'not very much, at all'.

Yes, to my view, that is so. And to Vaclav Havel, it is not. So, Vaclav 'heard' things I do not hear? Yes, he must have. And, Vaclav Havel presumably liked that name, the 'velvet underground', too.

'The Velvet Underground & Nico', Andy Warhol and 'the Exploding Plastic Inevitable', the Beatles and 'Magical Mystery Tour', and all in 1967.

And 'the Fool on the Hill' was there in 1967, too! 'And, what about me', was heshe there, too? And, 'me too' was heshe there, too? Yes, perhaps it was that way, then already. 

Then, as before, and after.

'The Fool On the Hill', from the album 'Magical Mystery Tour' 
and by the Beatles, 1967.


And, what about me?


What about Lou Reed and the walk on the wild side? What about Lou's and his friend David Bowies songs? What about Lou Reeds 'Raven' and of the songs of these Spiders from Mars and Ziggy Stardust, that David sang about? And what about that other homo's, Edgar Allan Poe's 'the Raven', and all those other homosexuals and transgynists, drug addicts and other mental delinquents, and what about us?

And, what about that song by the Beatles, 'All You Need is Love', broadcasted to 400 million people, and also in 1967?

Yes, all of these and so much more, all of that and yet something different, and all put into that very same bucket of joy, and given free of charge, to You and me.

No, not free of charge. Nothing is free of charge. Vaclav Havel paid his USD to get that record by 'Velvet Underground', didn't he? And so, we all have to pay, in some or other way, to become of lesser understanding. Yes, lesser understanding, a state that comes after the lesser understanding that was, before. An understanding, lesser and partial, as always is. Lesser and partial, and very very valuable, too. 

Yes, this insight is valuable, as what Vaclav 'saw' was the hand of that we here call 'the velvet underground'. He 'saw' the thaw in Russia and the eastern bloc. He 'saw', as in understood, what Mikhail Gorbachev, that guy with the mark on his forehead, was doing.

And he understood why was that recording by the 'Velvet Underground' with its' 'not all that' music placed into his hands. And after that Vaclav did a really good job when assisting in building a more open and humane Tzechoslovakia, and Tzech Republic.

And there was something with that record that Vaclav saw, and that I do not see.

Hmmm. 



There exist in us humans as a collective, a kind of 'velvet underground'. When the pressure done by 'dominant design' - the ones in power - gets to be 'too much' , and for many enough 'alternate, smaller designs', then change will inevitably be.

That which Andy Warhol called the 'exploding plastic inevitable', that of which the ones familiar with law making say, 'when the law sees things differently from what does the common sense, common sense will remain and laws will be rewritten', was this what Vaclav was reminded of by Nico, 22 years or so, later, in 1989?

Yes, I suggest that may be 'pretty close'.

When many enough small streams of different opinion, the 'dominant stream and design' of that particular society and or country - the 'design' held by those currently in power -changes.

And Vaclav Havel, the not very hungry for power writer and poet decided to fill that space being opened, and became Czechoslovakias first president after Glasnost, in 1989. And part of the reason why he did so, was his understanding that he would do a better job for Czechoslovakia, a better job for all those artists, singers, composers and writers, a better job for those small and different and not very outspoken, a better job for those of lesser talent and of no power ambition, than would pretty many others interested in that particular job in Czechoslovakia, at that time.

Vaclav Havel, a humane human being! (**)

And, why did he (Andy Warhol that is) not paint an onion, insted?
Well, he was quite fond of painting Marilyn Monroe, wasn't he?



Promise, no more dust and no more history either, thank You! Dust, and history? What history? Isn't it all in the now, by now?

No, not nowadays it is not!
But, tomorrow!

And, in a 'wonderland' where wonder is, and everywhere and all the time.

No, sadly not.

We are what we are brought up to be. Our history is of war, and more war, and famine, and plague. And, our history is of Isaac Newton and Marie Curie, MLK and Olof Palme, and St Francis and Karol Voytyla.

Our history is of darkness, and light. 

And when enough 'light', we get to 'see' and understand, better and more. No, we understand less less! And then we understand less and less. And that we have been doing now, for quite some time.

A rose of many colours.


When enough light, we will understand that there is never enough light. And when enough light, we will understand that we wish to share. Because no human is an island. Yes, because of that. And that knowledge need to be imprinted into our emotions, and the way we feel. Light, as in 'thinking ability' does not give enough of that knowledge. Light, or rather that we call clearlight, the ability to form good judgments, is also the ability to structure and build pyramids of power, and the wish to take a 'lofty' view of 'things'. And, so, clearlight does not give much drive for any genuine sharing?

Well, it depends.


Give, and take.
Give, and receive.
Give, and will to share.

And that is pretty much as it is, right here, and has been now for quite a while. Yes, for 12 creations and Earths, and pretty many Gods, too.

And then some more.


And, what about me?

Do I understand it such, that those eyes of Vaclav Havels' and Mikhail Gorbachevs', were good enough?

Yes, I do.

Music, Maestro, music!

Sam Cooke, 'A Change is Gonna Come'. No, no Lou Reed 
or Nico, this time. And, still, pretty much of that 'velvet 
underground thing' in this here song too, yes?


L

p.s.  And why did Tolkien make Frodo, the smallest of the small and of the most peaceful tribe in Tolkiens books, carry and destroy, that ring? Yes, why?   d.s.

(**) On 29 December 1989, while he was leader of the Civic Forum, Havel became President of Czechoslovakia by a unanimous vote of the Federal Assembly. He had long insisted that he was not interested in politics and had argued that political change in the country should be induced through autonomous civic initiatives rather than through the official institutions. In 1990, soon after his election, Havel was awarded the Prize For Freedom of the Liberal International.

In 1990, Czechoslovakia held its first free elections in 44 years, resulting in a sweeping victory for Civic Forum and its Slovak counterpart, Public Against Violence. Between them, they commanded strong majorities in both houses of the legislature. Havel retained his presidency. Despite increasing political tensions between the Czechs and the Slovaks in 1992, Havel supported the retention of the Czech and Slovak Federative Republic prior to the dissolution of the country. Havel sought reelection in 1992. Although no other candidate filed, when the vote came on 3 July, he failed to get a majority due to a lack of support from Slovak deputies. The largest Czech political party, the Civic Democratic Party, let it be known that it would not support any other candidate. After the Slovaks issued their Declaration of Independence, he resigned as President on 20 July, saying that he would not preside over the country's breakup.

However, when the Czech Republic was created as one of two successor states, he stood for election as its first president on 26 January 1993, and won. He did not have nearly the power that he had as president of Czechoslovakia. Although he was nominally the new country's chief executive, the Constitution of the Czech Republic intended to vest most of the real power in the prime minister. However, owing to his prestige, he still commanded a good deal of moral authority, and the presidency acquired a greater role than the framers intended. For instance, largely due to his influence, the Communist Party of Bohemia and Moravia, successor to the KSC's branch in the Czech Lands, was kept on the margins for most of his presidency, as Havel suspected it was still an unreformed Stalinist party.

Havel's popularity abroad surpassed his popularity at home, and he was often the object of controversy and criticism. During his time in office, Havel stated that the expulsion of the indigenous Sudeten German population after World War II was immoral, causing a great controversy at home. He also extended general amnesty as one of his first acts as President, in an attempt to lessen the pressure in overcrowded prisons as well as to release political prisoners and persons who may have been falsely imprisoned during the Communist era. Havel felt that many of the decisions of the previous regime's courts should not be trusted, and that most of those in prison had not received fair trials. On the other hand, his critics claimed that this amnesty led to a significant increase in the crime rate. According to Havel's memoir 'To the Castle and Back', most of those who were released had less than a year to serve before their sentences ended. Statistics have not lent clear support to either claim.

In an interview with Karel Hvížďala (included in 'To the Castle and Back'), Havel expressed his feeling that it was his most important accomplishment as President to have contributed to the dissolution of the Warsaw Pact. According to his statement the dissolution was very complicated. The infrastructure created by the Warsaw Pact was part of the economies of all member states, and the Pact's dissolution necessitated restructuring that took many years to complete. Furthermore, it took time to dismantle the Warsaw Pact's institutions; for example, it took two years for Soviet troops to fully withdraw from Czechoslovakia...

...In April 2012, Havel's widow, Dagmar Havlová, authorized the creation of the Václav Havel Prize for Creative Dissent. The prize was created by the New York-based Human Rights Foundation and is awarded at the annual Oslo Freedom Forum. The prize "will celebrate those who engage in creative dissent, exhibiting courage and creativity to challenge injustice and live in truth." (source - http://en.wikipedia.org/wiki/Vaclav_Havel)