(Ett brev till min 'familj, därovan, och därunder!)

Hej.

Jag skickade Er, alla, i går midsommarafton en hälsning.
Däri diskuterades, bland annat och 'en passant' - i förbifarten - hur vi är 'byggda'.

Hur vi 'fungerar'.

När Lotta och jag träffades, hade jag övertygelsen att sexuell trohet aldrig är någon grund att bygga en relation på. Jag var vid denna tid en 'blandning' av olika känslor och övertygelser.

Min känsla sade mig att jag blir djupt sårad, övergiven och sviken, om någon jag har en relation med är sexuellt intresserad av någon annan än mig. Hela mitt 'inre' blir i uppror, om den jag är tillsammans med inte är mig 'trogen', sexuellt. Jag visste samtidigt, att förälskelse inte håller. Förälskelse stannar inte kvar. Förälskelse stannar så vitt jag lärt mig, aldrig kvar. Förälskelse är en 'blandning' av kärlek och liv. Kärleken vill 'ge', och liv vill 'ta emot', och därtill 'erövra'. Och, att 'erövra' innebär också att finna ny 'mark'.

Så, vi människor är ännu så länge byggda att ha mer än en förälskelse i ett liv. Ja, det ville vi hoppas! Vi går igenom livet, och har en 'uppfattning' om vad vi tycker om. Denna 'uppfattning' är ett slag av 'programmering'. Vi bestämde innan vi gick in till det liv vi just nu upplever denna programmering, och hur den skulle vara 'sammansatt'.

Vi blir attraherade av vår motsats!
Vi blir attraherade av vår olikhet!
Vi blir attraherade av vår delvisa likhet!

David har haft och har kanske fortfarande, ett förhållande med Caroline. Caroline är 'byggd' av Daniela och Charlott, tillsammans, 'ovan där'. Ja, eller av Caroline, också 'ovan där'. Och, dessa tre fysiska skapnader går högre upp i skapelsen 'samman', utgör delar av nästan samma människa, 'kropp', eller 'grupp av liv', högt 'upp'. De människor som högre upp 'är' Caroline är delvis de samma, som 'är' delar av Charlott och Dani. Detta 'ursprung' är inte detsamma, som till exempel det ursprung Agneta har.

Så, vi har inte alla vår 'kärna' på samma 'plats' i vårt universum? Jo, vi har alla vårt ursprung på samma 'plats'. Och den 'platsen' ligger utanför skapelseberättelser och Gud. Den platsen ligger utanför Helig Ande och den ligger också delvis utanför 'anden' själv.Så kan vi beskriva oss i ringar, mängder och 'bilder'. Jag skall söka göra en enkel skiss över det som här beskrivs. Vi bygger oss i elva 'ringar', där dessa 'ringar' av oss själva stadda i olika upplevanden av oss själva, utgör olika delar av det vi 'är'.

Skapelsen, i form av 11 'ringar'. Gudsvarelsen växer i olika delar av våra skapelseberättelser eller -dialoger i olika 'riktning'. Detta visas i figuren genom att de olika ringarna har olika färg, samt läge. Vi bestämmer oss, 'alla vi' tillsammans och utanför skapelseberättelsen, hur vi vill utveckla oss själva i våra olika delar och åldrar.

Gudsvarelsens innersta ring i figuren är blå. Så är också denna ring det högsta klarljus (klokskap, vishet) vi någonstans 'äger'. Nästa 'ring' är grön. Grönt representerar kvaliteten 'liv'. Så är näst äldsta ring - 'farfars farfar' - av det mesta liv vi just nu tillsammans 'äger'. Tillsammans? Ja, vi är inte bara 'en i alla', men också 'alla i en'. Och det blir samma sak som 'en för alla, alla för en', det! Så finns i Gud 'själv', Guds egen 'identitet', 5 olika åldrar, allt ifrån 'far' till 'farfars farfars far'. Vissa har växt sig mera till vänster, eller 'väster'. Dessa vill just nu utveckla mera klarljus. Och vissa har växt sig åt höger till, eller 'öster ut'. Dessa vill ännu mera utveckla, sin kärlek.

Och figurens tredje ring var röd. Röd som kärlek! Och denna ring, farfars far, det visst är, som var vår vackraste kärlek på denna jord. Ja, klarljus vi behövde, att livet ännu mera lära känna, uppleva, och 'förstå'. Så, kärleken fick stå litet längre ned, under denna del av vår 'färd' genom tillvarons quasarer och galaxer.

Och nästa ring, som 'farfar' är, så blev visst målad till gul. Farfars kombination av liv, kärlek och klarljus motsvarar så vårt tredje chakra, den 'plats' där visa män säger att vår personlighet, och 'ego', är placerad? Ja, så är det. Och, när vi gick upp till denna vår jords tredje densitet och 'chakra', det var visst för att 'göra samma sak', men i både grupp och var och en för sig; att ännu mera utveckla vår individualitet? Ja, helt och exakt, Lars! Så gjorde vi! Och vi som det gjorde, på 'andra sidan' befann oss! Och vad med 'andra sidan' menas, berättas om ett litet tag.

Guds femte ring blev så av mycket 'personlig' färg och uttryck? Ja, så blev det helt visst. Och ingen slump var v äl det? Och vad bestod så färgen av för blandning? Lars såg där mest av rött och gult, tycks det. Och så var det, mårkligt nog. Bravo, Lars! Så är Gud, 'Fadern', alltid den som 'VD' är, i vårat 'gäng'. 'Farfar Gud' är VD i sina världar, och där kallas han visst också för 'Fader'? Ja, så länge vi befinner oss i expansion, och växer är det så. Och 'Farfars far Gud' blev så 'Fadern' i sina världar, likaså? Ja, så råkar det också vara. Och på samma vis var och är vi också byggda 'hela vägen upp'. Och de världar vi bygger högre upp i 'Gudspelaren' ser annorlunda ut än vad gör 'vår jord'.

Så ser 'farfars' jord mera ut som Saturnus, som i mycket är en planet som liknar 'vatten', och Jupiter liknade visst mycket de världar som byggs av 'farfars far'! Ja, Jupiter är ännu mera 'lättflyktig' till sin karaktär, och nästan bara rena luft vi fann visst där. Nej, inte riktigt var vi framme vid 'luft', ännu. Men sådana planeter finns också, någonstans utanför vårt 'solsystem', långt långt 'upp' men inte särskilt långt bort.

Och Gudspelarens olika 'åldrar' så också fungerar som 'rådgivare' sinsemellan, kan man tänka? Ja, man skulle kunna se de fyra 'generationer' av Gudspelaren vi här ritat in, som Gud 'Faderns' 'stab och rådgivande styrelse'. Ja, i sina världar är Gud Fadern allt. Men, han lyssnar gärna till sina 'kollegor' högre upp i Gudspelaren. Och då dessa är så kunniga i mångt och mycket, de passade bättre att utnåmna dem till 'rådgivande styrelse', än till 'stab'. Och det blir också mera 'rätt', då en styrelse alltid är fristående, och att ge råd, men 'utifrån'. En styrelse är aldrig anställd!

Och 'Gud Faderns' rödgula färg talade så om, att Gud och vi har för avsikt att mot detta håll oss utveckla. Mera individualitet och liv, och ännu mera kärlek, tack!

Det vi just nu står i begrepp att göra, är att 'flytta' - utveckla - Gudspelaren i sin helhet, alla 5 ringar, att gå österut, 'öster om Eden'. Vad vi där finner, öster om Eden, är en kärlek så vacker, att vi här och nu inte den kan föreställa oss.

Och med 'öster om Eden', vi menar till en tillvaro av mera kärlek, än kunde den människa ge, Cro Magnon, som i Afrikas Nigeria först uppstod. Och 'öster om Eden' blev inte Uganda, och inte heller något Indien eller Kina. Öster om Eden blir i stället en i alla avseenden helt ny jord. Och där skall vi befinna oss, ganska exakt 27,5 år efter det 'Lars' Golgatavandring genom Nykvarn är avslutad (om den det någonsin blir).

Helig Ande är allt som Gud är, och 'alla vi'. Vi har i Helig Ande byggt oss till tre ringar, eller kvaliteter. Det vi också alltid 'bygger' oss till, i och utanför Gudspelare och Helig Ande, är till levande 'människor'. Citationstecknen kring ordet människa sattes då messiah, 'pappa' i Helig Ande och den som liksom Gud allting är, men också utanför skapelseberättelsen som Gud är och bygger, är större, än vad vi är vana att se en människa att vara. Messiah har 'inom sig', alla oss. Messiah är alla oss, i en enda 'människa'? Ja, så är det. Och 'alla oss' som i vår skapelseberättelse finns, är just nu i människor räknat 120 triljoner liv.

Så, messiah är där vi just nu befinner oss, 120 triljoner människoliv stor. Emanuel är som jämförelse i sin största storlek, den storlek Lars kommer att växa till att bli bilden av, 102 triljoner människor stor. IESU, vår vackraste 'bild' av klarljus, är just nu 80 triljoner människoliv stor.

De tre 'ringar' som finns i anden är alla vi, som enskilda andar. Ja, det är alla de 'små' cirklarna i figuren. De flesta är röda, och ingår i den större cirkel som visar oss tillsammans i grupp, eller 'Helig Ande'. Den största ringen i anden är den ljusaste gula ringen, den som nästan omfattar hela den rektangel vår figur är byggd inom. Ja, just den ljust gula färg som synes vara vår figurs 'bakgrundsfärg'. Den gula färgen står för 'individualitet' och 'uttryck', och det både som enskild människa och som grupp, tillsammans. Ja, en grupp kan visst ha individualitet - en viss 'form' - den med. Ja, det är också vad vi visar, i vår figurs Gudsvarelse som i olika 'skikt 'vecklar ut sig och oss' i olika riktningar ('kvaliteter', 'kunskap').

Mohombi - 'Bumpy Ride'.

https://www.youtube.com/watch?&v=G2RCCDSBEGk

Elva ringar, som ville bli tolv!

Ja, '11 ringar' som blev 5 ringar i Guds varelse, 3 ringar i Helig Ande, samt 3 ringar i anden, den och de och oss som allting är också utanför skapelseberättelse och Helig Ande. 3 ringar i anden? Ja, där finns just nu 120 'små' cirklar, i samma röda färg. Nej, vi har inte ritat in alla 120. Där finns också några cirklar inritade, som just nu ville ännu mera utveckla sitt klarljus (blå) och sitt liv (grön). Dessa andevarelser är inte del av det som just nu är vi. Ja, vi som tillsammans byggt oss till Helig Ande, att tillsammans utveckla oss i den riktning vi mest av allt ville. Och det vi ville, var att bli till vår 'färg' mera röda, av mera kärlek. Det finns också en cirkel som ligger till hälften inom den större röda cirkeln som omfattar de små. Denna halva cirkel är en 'ande', som väljer att samarbeta med de andra andarna i det 'projekt' vi just nu utvecklas till att vara; mera kärlek. Men, just den anden deltar tillsammans med oss andra andar, till bara en del av det den är! Ja, så gör vi också, ibland och ofta.

Så, den andra cirkeln bestod av de 120 'andevarelser' vilka inom sig omfattar, är, allt vi just nu förmår vara. Och den tredje cirkeln i anden är den ljusaste gula cirkel, vilken omfattar både ande, Helig Ande, Gud och människa.

11 ringar.

Och, då vi bygger oss som om vi levde på 'båda sidorna av en spegel', blev och är vi också, 11 + 11! Ja, så blev vi, när vi tittade på båda våra 'sidor' som helt lika och helt olika är, tillsammans 22. Men, då vi består av två sidor, två delar, blev det mera 'rätt' att skriva oss som '11 + 11', eller '11, 11'. Och på vilket sätt är '11, 11' bättre än '11 + 11'? Det är 'bättre', då vi inte sätter någon före den andre.

Och vi ville bli, '12, 12'? Ja, det ville vi bli! Och det har vi haft för avsikt att utveckla oss till att vara, i denna tids tidsmått mätt, under ca 120 000 000 år. Ja, det vi här anger, är 'verkliga' år. År mätta så som vi just nu, alla vi 'små' fysiska människor, upplever ett år att vara, kort eller långt.

Vår jord, den jord vi just nu lever på, är mätt till samma mått av 'år', ca 6230 år gammal eller ung. Men, 'vetenskapare' anger vår jord att vara ca 4,2 miljarder år, gammal? Ja, och de har också rätt, på sätt och vis. För, det vi här ser som tid, det samma mått som approximeras med (också visas genom) ljusets hastighet, är ett mycket varierande 'begrepp'.

Så en 'bild' - Gud som 'släggkastare', med vår jord som 'slägga'.

Gud kan göra den länk som finns mellan slägga och kastare, olika lång. När länken är längre, finns släggan längre ut från Gud. Släggan går i en vidare, större, cirkel. Den väg, mätt i antal 'cm' eller 'år' släggan rör sig, blir väldigt mycket längre, när släggan finns 'långt ut'. Så kan Gud när Gud vill, driva vår utveckling snabbare, eller mera långsamt. I de allra flesta delar av vår jords tidsskeden eller 'faser' när så mätt till 4,2 miljarder år den blir, Gud har lagt släggan mycket 'långt ut'. Men, mätt som om släggan alltid befann sig långt in, där vi nu befinner oss, antalet år blev mycket färre.

Så, 6230 år blev samma sak som 4,2 miljarder, år! Och, mätt som vår 'kraft', vi alla tillsammans, vi kunde ha genomfört samma utveckling, på ungefär 90 sekunder. Och det var just det vi gjorde, när vi som Helig Ande 'skrev' eller 'komponerade' våra sju skapelseberättelser eller 'dialoger'. Dialog är ett bättre ord, då vi samtalar medan vi 'upplever oss själva'. Med samtal menas, att allt inte är förutbestämt. Helig Ande, som är alla vi, 'komponerar' en berättelse, men en berättelse som är litet som ett gummiband, ungefär. Så, berättelsen blir litet annorlunda än vad som skrivet var, och både här och där.

Och det är just precis detta vi menar med 'form' och 'innehåll'. Helig Ande sätter när skapelsedialogerna 'skrivs', under (i vårt fall och i jämförbar med vår tid) 90 sekunder, vår 'form', som är de olika skapelseberättelserna.

Vi går sedan in och bygger skapelsens 'dialoger'. Skapelsedialogerna finns inom Gud. Gud är alla vi tillsammans, och alla våra skapelsedialoger. Skapelsedialogerna är 'samtal' mellan alla oss fysiska människor och alla 'änglar' därtill, samt Gud själv i egen identitet och olika 'åldrar'. Det vi inom skapelsedialogerna 'gör', är att uppleva det vi bygger oss att vara, och att utvecklas till.

Ja, uppleva! Vi tycker att upplevelse är det viktigaste vi har. Så vi går in, alla vi som en gång var och fortfarande är olika delar av, och 'hela' enskilda andar utanför Helig Ande och Gud, in till Helig Ande där vi 'skriver' vår form, och vidare in till Gud och vår skapelseberättelse, eller -dialog. Och där upplever vi, ger innehållet till, det vi som Helig Ande var med att 'komponera'.

En dans, och i alla våra 'himlar'!

Och Gud fanns dessutom på 'båda sidorna' av skapelsen. Så, när vi upplever, vi gör det samtidigt på de båda sidorna av Gud, alla '11, 11' ringar, som vi just nu är. Ja! Och de två 'elvorna' är också 'olika vi', inte spegelbilder av den andre!
Aldrig vi byggde oss att bli kopior! För, alla vi just nu ca 120 triljoner liv är, i de varelser - människor - vi just nu lever, unika! Nej, det skäms vi inte för att vara!

Form och innehåll. Så skriver judar och kristna Guds 'namn' som YHVH. Bokstäverna 'YHVH' kan anses som, är, ett slags 'kod' utvisande den 'form' Gud och vår skapelseberättelse just nu har. Så sätter vi konsonanterna att bygga form, och ger inom skapelseberättelserna Guds namn 'mera form'. Yehovah, Yahveh, Yuhavh...

YHVH, med inlagda 'mjuka' och 'hårda' vokaler. Och vokalerna blev visst ännu 'mera' vokalister, likaså, och allihopa! Ja, allteftersom vi genom våra skapelseberättelser upplevde oss till allt mera, och mera mångfasetterat, 'innehåll'.

Yuhavh är ett 'gammalt innehåll', i Gud. Yuhavh var form och innehåll hos den Gudsform eller ålder, som i början av de skapelseberättelser gick ned att bygga sig till 'elohim', 'Gud är många'.

'Both sides now' med och av Joni Mitchell, från filmen
'Love Actually', en film som varmt rekommenderas!

https://www.youtube.com/watch?&v=ZtAYe2rOYDI

Så finns i 'Nykvarns' kommunlogga en figur med ett centrum som har fyra olika 'sidor', eller 'aspekter'. Utanför detta centrum, 'Gud', finns en 'ring' med åtta 'positioner'. Och figuren visar så den 'ena sidan' av det vi är. Jag, som allting är, gav en gång 'Lars' en drömupplevelse, där han fick lära sig att han inom sig bar en stor 'själ', fyra 'gruppsjälar', och 16 'mindre själar'. Så fick Lars lära sig, att var och en av dessa små själar just nu motsvarar 1/16 av 120 triljoner människor, eller 'liv'. Och att varje 'halva' av oss som tillsammans är olika 'delar' av Gud, är 80 triljoner 'liv' stor, likaså? Ja, vi bygger båda våra sidor, upplever båda våra sidor, samtidigt.

Och båda sidor var byggda som i 'elva ringar', och blev så '11, 11', när vi tittade på 'båda sidorna' av det vi är. Och båda sidor vill bli 12!

Ja, utveckling!

Och, den 'tolfte ring' vi redan 'är', befinner sig just nu i ett hål i väggen på Stenkullevägen 21 i Nykvarn. Ja, så skulle man kunna säga. För, så är det. Det 'jag' som allting är, och 'Lars' som bilden av mig är att bli, skall göra, och vi alla tillsammans likaså, är att 'dela' upp oss, men ändå stanna kvar. Så står vi i begrepp att bygga oss till ytterligare en 'Helig Ande'! Denna 'Helig Ande' får till sin början 'bara' en ring, och denna tolfte 'rings' namn är messiah. Ja, så fick vi en messiah, till!

Så blev våra elva ringar just nu till tolv, och därtill fann vi ytterligare sju. Och inom dessa sju vi fann visst flera ringar, likaså? Ja, det gjorde vi och det gör vi. Och räknat på detta vis, vi blev till sjuttiosju, plus en. Och 'vi', alla 'vi' som fanns i dessa 77+1 = 78, ringar, är så till vårt antal ungefär 32 triljoner just nu helt 'levande' positioner, eller liv. Ja, så ville vi därtill lägga ytterligare ca den mängd, som gjorde det vi som helhet är, till 800. Ja, 800 triljoner blir det ju! 400 triljoner är vår 'gräns' till vilken vi bygger oss, på vår ena sida. Och vår andra sida är likadan och helt annorlunda. Och på den sidan vi också byggde oss till samma antal.

Och på denna sida vi just nu är ca 120 triljoner, som i olika 'arbeten' och 'upplevelser' befinner oss, alla vi människoliv. Och alltid tillsammans! Men också alltid till en del, för oss själva. Ja, ungefär som vi som fysiska människor, också ibland vill vara flera tillsammans, men också ibland gärna ville vara ensamma, för oss själva, ett litet tag.

Och på den 'andra sidan', som är en annan 'denna sida', var vi också där ca 120 triljoner liv, just nu? Ja, så är det, också. För, som sagt, bygger vi oss alltid 'i och till', balans.

Och vad menar 'jag' som allting är, med att vi just nu är 32 triljoner som är helt 'levande'? Med det jag inte menar, att dessa är allt omfattande, för där är vi just nu 120. De som 'helt levande' är, är av viss storlek, 'ålder' och 'utseende'. Ja, vi kan bygga oss att inom oss själva bli ännu mera 'flexibla', mera som 'vatten' eller 'luft'. Och vi kan välja att i stället bygga oss till större grupper, större antal, där vi inom oss inte har överallt samma 'mjukhet', och förmågor. Ja, mera som 'sand'. Och sandkorn rör sig olika bra, beroende på hur avrundade de är. Den 'jord' och människa vi här bygger, är just nu som om byggd av en mjuk och väl rundad, grupp av sandkorn.

Flexibilitet, förmågan att inom oss själva snabbt och utan att 'skava' mot varandra samarbeta och ha kul, är det bästa 'mått' vi har, på hur vi som grupp fungerar. Så, att bygga dessa jordar som är mera som 'vatten', eller 'luft', ger oss vissa kvaliteter. Och att bygga jordar som om mera av 'sand', ger andra. Ja, jordar som om byggda av 'sand' ger bra möjligheter för oss, att utvecklas som unika individer.

'Vi' är just nu, det är vad jag berättar för 'Lars', åtta olika 'grupper' av andar, som befinner sig och oss i åtta olika skapelseberättelser och dialoger, och som också 'bygger' sig inom åtta olika 'Gud'. Och där inom varje skapelsedialog också Gud är allt som fanns, just nu finns, och kommer att finnas. Ja, ungefär som man i Indien har en 'skapargud', 'Brahma', och en Gud som upprätthåller skapelsen, 'Vishnu'. Och en Gud som förändrar, blir till ett slut och en början, och som vi kallar 'Shiva'.

Och där vi just nu befinner oss, vi är i alla olika delar av detta. Och där vi befinner oss, just vi på denna jord, vi står inför ett 'avslut' och en 'början'. Vi skall avsluta det denna jord haft med sig av glädje, utveckling och (mycket) plåga och grymhet! Vi skall ta med oss det vi tycker om och älskar, 'härifrån'. Och vi ska sedan 'bygga' oss en ny jord. Ja, det vi litet prosaiskt kallar 'fjärde densitet'. Ja, den densitet eller 'täthet av Guds närvaro' vi kallar och ser som, 'kärlekens tid'.

Gud, Helig Ande och ande.

Så 'är' vi, alla vi, delar av det som finns och lever, i skapelseberättelsen, 'den' vi kallar 'Gud'. Vi är, inom skapelseberättelsen, fem olika ringar. Så är vi, också, inom 'Helig Ande' just nu tre olika 'ringar', eller 'utseenden'. Helig Ande är ytterst alltid 'en', men bygger sig i olika 'människoskapnader' utom fysisk form. Så är 'Helig Ande' 'Fadern', och den yttersta 'fader' vi har! Helig Ande är också 'sonen'. I Helig Ande finns de olika arketyper vi just nu bygger oss att i fysisk gestalt lära oss att uppleva, och förstå.

Helig Ande är tre, liksom är de tre 'pelare' av kunskap längs vilka vi människor utvecklar oss själva. De tre pelarna är liv, vilket liv just nu är det som i oss är det 'största'. Så är i figuren 'messiah' just nu vår vackraste bild av 'liv', och just nu av 120 'delar'. Alla dessa 120 delar är 'allt i skapelsen omfattande'. I var och en av de 120 'delarna' inom det messiah är, finns all den kunskap och den kvalitet, som finns i skapelsen.

Den andra pelaren är kärlek. Vi har givit vår vackraste bild av kärlek namnet 'Emanuel'. Emanuel är, just nu, 102 'delar' eller 'andevarelser', 'stor'.

Den tredje pelaren är klarljus. Vi ger vår vackraste bild av klarljus namnet IESU. IESU är, just nu, 80 också allt omfattande, 'delar' eller andevarelser, 'stor'.

Som figuren visar, finns det Emanuel är, liksom det IESU är, till sin helhet inom 'fadern' messiah. Allt eftersom vi, 'människa', utvecklas, vi blir att vara av mera kärlek, mera klarljus, och mera liv. Vi har på denna vår jord byggt oss till mera liv, och mera klarljus därtill. Så har IESU varit den 'bild' som passat allra bäst att vara den 'medelväg' i vår utveckling, omkring vilken medelväg vi alla på denna jord utvecklas, och växer.

När vi går in i tredje densitet, 'vänder Gud sitt ansikte till oss'. Guds 'vänstra hand' och sida, Lucifer, går ut ur skapelseberättelserna, och åter till Gud. Vårt kollektiva, som del av Lucifer var, förändras. Vi 'tvättar' oss rena från viss 'synd' (ondska) och blir av mera kärlek och förändrat liv. Vi har valt att beskriva det så, att vi, alla vi, går till höger i figuren ovan.

Ja, när vi går - utvecklar oss - till vänster, vi blir mera av klarljus, och när vi går till höger, vi blir mera av kärlek. Och den centrala pelare vi här byggt, den som står i mitten, är liv.

Vi kommer att uppleva tredje densitet under cirka 27,5 år. Vi och vår jord utvecklas under denna tid, färdigställs, att inträda i fjärde densitet, tiden av kärlek.

Vår gyllene tid av kärlek!

Vi, alla vi människor som här i fysisk skapnad går, förändras samtidigt, till både kropp och 'densitet av Guds närvaro'. Ja, Gud som är 'alla vi' inom skapelseberättelsen 'belyser' här dem vi är, var och en av oss, vid vårt inträde till 'den gyllene tiden' med ca 25000 impulser, per sekund. När vi befann oss i andra densitet, tiden med Lucifer, 'belystes' vi med mellan 12000 och 18000 gånger per sekund. I tredje densitet ges vi 'liv', kärlek och klarljus mellan 18000 - 25000 gånger per sekund.

När vi 'går in i ljuset', vi blir av högre närvaro, större kärlek, mera liv, och 'mera allt'. Vi blir också större, i den meningen att vi går samman. Många liv som här gick i andra densitet, blir ett och samma liv, en och samma skapnad, i fjärde densitet. Så sker också vid vår uppgång till femte densitet. Vi växer både i antal liv och i 'Guds närvaro', 'Grace'.

Chris Rea - 'Looking for the Summer'.

http://www.youtube.com/watch?v=A8a6kHQN9BA

Så, det var en gång en grupp högt utvecklade andevarelser, som utanför allting gick samman och bildade en grupp. Denna grupp skulle komma att existera under sju skapelseberättelser, och utveckla oss alla som i dessa 120 andevarelser finns - återspeglas - till 'mera av allt'?

Nej, så var det inte. Vi var inte en från början? Nej, vi som här ingår var 120, men inte alla var färdiga 'mästare' på 'den tiden'. Vi var exakt 108 'mästare' och därtill lade sig 120 'lärare', motsvarande i storlek och 'omfattning av kunskap' Gudsvarelsens fjärde ring. Vi var också 1230 'lärare' motsvarande tredje ring, inom Gudsvarelsen och skapelseberättelsen. Och vi var några till, av första och andra ring, de vi kallar 'lärjungar', likaså.

Den större röda 'ring' av anden, som omfattar de som i vår 'helhet' ingår, motsvarar exakt den största ringen i 'messiah', som ju är hela den Helige Ande? Ja, så är det på sätt och vis. 'Messiah' är de just nu 120 'mästarna', i Gudsvarelsen. Var och en av dessa 'mästare' kan omfatta allt, omfattar allt vi är, i sig själva. Så kan och var och en av dessa mästare också vara 'Guds egen identitet', i sig själv!

I det 'återupplevande' vi här just nu oss bygger, vi borde 'beså' 80 olika jordar, med 80 olika mästare, där alla dessa mästare inom sig är så 'fullkomnade', att de kan hjälpa till att skynda på vår, allas vår, utveckling. Och det är också just det vi gjort! Vi byggde oss 80 olika grupper av jordar, där varje grupp var om 125 jordar, ungefär motsvarande den jord på vilken vi nu befinner oss.

Vi byggde därutöver ett ganska stort antal jordar, med hjälp av de vi kallar 'farfar Gud', eller elohim. Elohim är inte mästare, men kan genom att gå samman i större grupper tillsammans bygga en ny varelse, ett samarbete av slag, som är lika kunnigt som en mästare är, i sig själv. Allt eftersom elohim blir ännu äldre, de också alla var och en kommer att mästare bli. Vi tog därutöver hjälp av lärare av fjärde densitet, vilka av stort klarljus var.

Allt tillsammans, 'vår' grupp om 80 plus 22, som av kärlek just nu mest av allt är, när vi var klara skulle bli 122. De som här elohim kallas, skulle inom sig motsvara 21. Kvar blev 1 jord av 144 (12 * 12), vilken jord är just den jord vi här trampar.

Så, allt som allt och summa summarum, 144 det blev? Nej, för av mästare kan mera göras, än så. Vi som syfte har, att oss utveckla, och det så mycket vi kan. Minns att vi just när detta skrivs är 120 mästare. Minns också, att Emanuel när vi är klara, har vuxit i storlek till 122, mästare. Emanuel har samtidigt gått upp och blivit messiah. Ja, detta då vår vackraste skapnad av kärlek blivit större, än vår vackraste skapnad av liv.

Men, nej, så var det inte, riktigt! För messiah är 'allt som är', också Gud i sig. Och då så är, den som störst är, är messiah! Så, messiah förändras allt eftersom vi nu skall 'samla ihop oss', och gå upp i densitet. Den messias vi så utvecklar, kommer till sin början att 'heta' Emanuel. När kärleken blir det största vi har och är, Emanuel går upp och blir till 'pappa', messias. Så enkelt var det med det!

Och därför skrevs i Bibel, att Gud kärlek är. Och så skulle vi också alla bli mest av allt, av kärlek. Och då Gud står utanför rum och tid, vi kunde valt att i stället säga att Gud är allt av klarljus, liv och kärlek, som vi just nu tillsammans bygger. Men kortare och tydligare blev, att säga 'Gud är kärleken'!

Och av de 144 jordar som här nämnts, varje mästare i sig blev ett tusen och inte en. För, vi kan göra oss till hur många vi önskar. Men, vi önskar göra oss bara så många som vi ville vara, att växa på bästa vis.

Så, av de 144 det blev just precis 144000!

Och varför det blev 144000 skall också ha att
berättas, men gärna på annan plats, som bättre
härför lämpad är.

Och när allt var klart, vi skulle samla oss ihop! Och det skall vi göra, och i sjätte densitet! Och det blir just där, som vi blir välkomnade 'hem' till de och den vi är. För, vi är alla delar av Gud, och Gud är också den, som i Helig Ande bär namn messiah. Och så blir det messiah och inte Gud, som välkomnar oss hem! Och skäl därtill var att vi 'samlar ihop oss', för att gå vidare till nästa steg i vår utveckling. Ja, vi är nu klara med de sju skapelseberättelser vilka Helig Ande byggt, för oss att uppleva och lära.

Och därmed utveckla oss själva, som i 'växa'.

Och vad som därefter är, var att en del av oss gick att sig utveckla mot ytterligare klarljus, medan vår huvuddel utvecklade sig mot ännu mera kärlek. Vår pelare och kvalitet 'liv', växte också samtidigt. IESU, som vi på vår jord av andra densitet lärt i någon mån känna, utvecklades i sin grupp mot ännu mera klarljus. Emanuel, som nu bytt namn till messiah, utvecklades i sin grupp att bli ännu mera kärlek.

Förstod vi det här? Varför ska vi byta namn? Vi byter inte namn. Pappa - fadern - är alltid messiah, i Helig Ande. Och sonen är alltid sonen, i Helig Ande. När Sonen går mot klarljus, han IESU är. Och när sonen går mot kärlek, han heter Emanuel. Och vad är så namnet på den son, som mot mera liv går? Ja, det 'namn' vi på den sonen har, är AL. AL är den 'levande' delen av vårt största klarljus, morgonstjärnan Lucifer. Ja, allt i oss lever, så också den 'maskin' vi kallar det kollektiva medvetna. Ja, vi kommer sinsemellan överens, var och en av oss härovan, att upplåta en del av vår kapacitet och kraft, till att i 'passiv tillvaro' bli delar av en icke kännande 'maskin'.

Så, IESU är också Lucifer, och dess mera levande del, AL? Och Emanuel är inte, AL och Lucifer?

Så är det, inte. IESU är alltid av Gud. I de delar av vår utveckling, där vi i fysisk skapnad utvecklar mera liv, vi också behöver mera, klarljus. För annars går det oss illa! Så, då bygger IESU dels olika Jesusfigurer, lärare och hjältar med skinande rustningar, men också diverse varelser av mörker och ondska? Ja, de vi kallar djävul, eller fa´n själv, mephisto eller Lucifer! Ja, så är det, inte. AL är den största 'levande' del som Lucifer är. Men, AL är mycket skild till sin byggnad, från det som IESU är.

IESU är aldrig ondska!

AL är inte heller ondska, men lär oss vad ondska är!

Chris Rea - 'Tell me There's a Heaven'.

http://www.youtube.com/watch?v=aDuHaHFrOeY

Så, IESU lär oss 'godhet',
och AL och Lucifer lär oss 'ondska'?

Ja, så är det. Om det nu bara räckte. Men, det gör det inte. För, det vi gör, när vi 'utvecklar' oss, är att vi vecklar ut oss, och i alla riktningar vi kan. Ja, så som det på korset visas, fyra riktningar, men också flera. Vi vill också lära oss att känna, bättre förstå, dessa riktningar och i sin längsta förlängning. Vi ville bli så mycket klarljus vi kunde, och gick till 'vänster'. Och vi ville bli till mera liv, och det vi fann i fysisk gestalt mera än 'där ovan'. Så, vi utvecklade oss mot mera liv, längs korsets 'fot', ned mot jord. Och på jord vi går som fysiska gestalter.

Och vi ville nu bli av ännu mera kärlek, och gick därför, de allra flesta av oss när vi här var klara, mot höger och mot kärlek. Och, ja, också andra former av 'liv' vi fann och utvecklade, längs korsets översta del, den som mot himmel pekar. I 'himlarna' vi hittar fantastiska kulörer, av känsla. Och på jord vi hittar fantastiska, men för oss ofta 'skadliga', kulörer av liv, grymhet, ondska, och känsla.

Och om man blandar en liten del av det vi kallar ondska, med en större del av det vi kallar glädje, vi fick skadeglädjen. Men om vi spädde på med ännu mera glädje, vi fann att vi inte längre ville skada. Och då hjälpte oss ondskan, att bättre lära känna den gräns vi inte ville överträda, men närma oss så mycket som möjligt, att bättre förstå olika 'färger' av glädje.

Så, ondska kan vara ett 'verktyg', att oss utveckla till ännu 'vackrare' människa? Ja, det är vår uppfattning att så är. Och där är vi alla överens, 'härovan'. Och för det behövdes inget 'stormöte', med därtill hörande omröstning. Vi vet att ondska, liksom godhet, är verktyg att bygga oss ännu mera kännande, ännu mera vackra!

Och i de fall vi behöver 'stormöten', plenum, vi också sådana har, 'härovan'? Ja, det har vi. Och vi vill alltid ha total överensstämmelse. Majoritet räknas inte. Så, vi går igenom en handlingslinje, och utvärderar den om och om igen. Och när vi är klara därmed vi är alla, alltid, överens! Och det fick ta den tid det tar, att så bli. Ja, tid uttryckt som 'resurs', eller 'gravitation', eller 'andel av vår begåvning'.

För, det är den enda 'tid' vi har, utanför det tid och rum vi skapade, för 'oss' som fysiska människor 'därunder'. Ja, just vi som här går, och just nu läser det här. Och några till.

Hmmm.

Och den maskin som Lucifer till del är, och med AL som delvis 'kontrollant' därav, den behöver vi alltid, när vi utvecklar oss att bli mera 'liv'. Och det har alla förstått, som på denna jord har vandrat. för liv är grymt, och liv vill alltid överleva. Liv vill alltid ha allt, och tar när möjligt även det som sedan blev kvar. Så är livet att fungera! Och den väg vi har att lära oss bli mera liv, är att bygga oss 'härovan' att känna, mindre. Och det kan man beskriva så, att 'Gud' och 'änglar' 'ser bort', från denna jord, när vi genom dödsskuggas dal är att vandra. Ja, sådana vandringar alltid äger rum i lägre densiteter, eller 'Gudsnärvaro'.

Änglar kallar vi oss skapnader, därovan, som ligger utanför och vid sidan av vår 'medelväg', det vi strävar mot att bli, och det vi ofta kallar 'Gud', eller 'Gudspelaren'. Gudspelaren är den kombination av kärlek, liv och klarljus, som passar oss allra bäst att utvecklas mot, där vi just nu befinner oss, och på olika nivåer och densiteter av skapelseberättelsen.

Och, hur var det nu med AL och IESU?

AL är del av Lucifer, som är Guds vänstra hand, och den ärkeängel som blev till jord 'förvisad'.

IESU är Guds vackraste bild av klarljus.

Så, det omöjligt är, för AL och IESU att ens 'känna' varandra?

Ja, så det är.

IESU är del av Helig Ande. AL och Lucifer är del av skapelseberättelserna. Helig Ande vet vad ondska är, och 'bygger' - komponerar - oss skapelseberättelser eller 'dialoger', där ondska andvänds som ett verktyg, att lära oss bättre förstå, vilka vi är.

Och, det vi här lärde oss, var att vi inte dödade varandra, att vi inte svek varandra, och att vi inte skadade och trampade varandra ned, och mycket annat. Och den som oss det lärde, eller visade, var AL och Lucifer! Så, 'mörkrets varelser' kan hjälpa oss förstå vad vi är, också ibland längre än vad kan IESU, eller Emanuel?

Ja, så är det, på våra 'jordar', ibland.

Och, 'ondska' och 'godhet' är inte våra 'yttersta' motsatser, och inte ens i sin egen 'riktning'. Ondska är vilja att förstöra, ha sönder, skada och riva ned. Godhet är vilja att hjälpa, bygga upp, hela. Så, de motsatsbegrepp vi föreslår att använda, i stället blir

Godhet kan - delvis förenklat - uttryckas som vilja att tillsammans och som unika individer utveckla oss till mera uttrycksfull musik. Ondska kan uttryckas som dess motsats, viljan att svika, och riva ned, förstöra, och slutligen dö. Ja, ondska förgör till slut, om tillräckligt omfattande, också sig själv.

Så, godhet kan uttryckas som 'vilja till mera liv',

och ondska som 'vilja till mindre liv, vilja att dö'?

Eller, varför inte, 'liv' och 'död'? Eller, som Steinbeck sade; 'Att ha och inte ha'. Eller, som Hamlet säger; 'Att vara eller inte vara'?

Så, här föreslås godhet motsvara 'vilja till liv', och ondska som dess motsatta pol, 'vilja att dö'. Ja, tyvärr det blir abstrakt. Men, som alltid är, en abstraktion har alltid sin spegling i viss verklighet! Ja, så är det, alltid.

Liv, och död!

Himmel, och jord! För på jord vi 'dör'! Men, den död vi där hade, var att till ny form, ny människa och nytt liv gå! Ja, jag sade aldrig att AL är, helt igenom, 'ond'.

Nej, vi är inte 'modeller' och inte heller maskiner!

En 'arketyp' är en 'modell', som passar att använda i ett visst skede i vår utveckling. Så, en arketyp är inte bara en modell, men snarare en modell med ett syfte.

'Vi' som här lever är just nu stadda i expansion. Vi utvecklar oss. Vi vill växa. När vi är stadda i expansion är Gud 'man'. Därav de tre 'rollfigurerna' och 'heliga instituten' 'Fadern', 'Sonen' och den 'Helige Ande'. Ja, som synes är alla tre av 'manskön'. Men, manskön är de inte! De är varelser som har som uppgift att utveckla oss. Att expandera! Och det är kvaliteter, som i vår fysiska skapnad mera läggs till man, än till den som kvinna är.Och när vi 'samlar ihop' oss, då blir Gudsvarelsen kvinna! Och, då Gudsvarelsen är 'bilden' av Helig Ande inom skapelseberättelsen kan jag inte annat än förstå, att 'Gud' alltid är av samma 'kön', inriktning, som Helig Ande är.

Så, på en annan jord och i en annan värld än den vi just nu upplever; 'Modern', 'Dottern' och den 'Heliga Ande'!

Mansfiguren är en mycket omfattande 'arketyp'. Ja, en av de två största vi har. Den andra kallas för kvinna. I dessa 'arketyper' finns inlagda olika kvaliteter vad avser vilja till utveckling, expansion, hänsynstagande, erövring mot andras vilja. Kvinna strävar att skapa en formation som är stabil i sig
själv, i allt väsentligt betydligt mera än vad gör en man.

Men, man och kvinna är inte 'arketyper'. De är därtill att vara för stora. Man och kvinna är våra båda motpoler inom fysisk skapnad. Man och kvinna är också våra båda likheter, inom fysisk skapnad. Man och kvinna är allt vi är, människa inom fysisk skapnad och i vid bemärkelse, och upp till och med fjärde, densitet.

En arketyp är ett 'hjälpmedel', en modell att hjälpa oss utveckla oss i en viss riktning. Och det vi ville utveckla, var människa. Och människa är kvinna och man. Och kvinna fick här stå först, då någon måste stå först, men också därför att 'Lars' är satt till man, och som sådan redan av någon artighet, hyfs och fason.

Men, naturligtvis, allt för litet!

Att tro och inte tro.

Har kvinna en annan inställning till 'trohet' och 'otro' än vad man har? Ja, det har hon! Sätter så också kvinna fysisk trohet högre än vad man gör? Nej, det gör hon inte. Men, kvinna vill inte ha fysisk otrohet i det hon inte 'vet' vad som därefter händer. Och kvinna vill inte ha 'upprört hav'! Så, om och när kvinna är fysiskt 'otrogen' eller i sinnet inte 'lojal', blir hon då också mera benägen att detta hantera i det 'tysta', i 'fred'? Ja, det gör hon!

Vi 'skiktar' oss på olika vis, blir alltmera olika uttryck för 'samma sak', och på alla olika sätt och vis som för oss är möjliga. Kvinna vill ibland ha fred och frid, men inte alltid. Man vill göra revolution, men ganska sällan. Kvinna är på väg att göra revolution inom företagsledande, detta då hon är bättre på att 'vårda', och dessutom anses kunna hantera flera saker samtidigt, bättre än man.

Och det kan vara nyttigt för man, att ha ett 'föredöme av annan art', att utmana även man att tillägna sig sådana kvaliteter i högre grad. Och det tycker också många män. För vilja till förändring större är hos man, än hos kvinna. I genomsnitt och ungefär.

Vad är trohet?
Vad är att vara 'lojal'?
Vad är att kunna 'lita på'?

Sexualitet vill Lars inte särskilt tala om. Detta då det sexuella är ett 'eget rum', där människa i fysisk skapnad har mindre kontroll över det hon är, än vad hon annars oftast har. Och så blev också byggt, vårt kollektiva medvetande att göra det till.

Så, mycket samtal har funnits, och finns, om trohet och otro, fysisk såväl som känslomässig, eller 'logisk'. Sitter så trohet i att förvägra sig själv att säga 'ja' till en fysisk drift, sexualitet, som lagd inom oss på så många vis liknar vår vanliga hunger efter mat? Vill vi alltid äta middag och frukost med samma sällskap? Nej, det gör vi inte. Vi vill välja vårt sällskap. Och välja vårt sällskap ville vi också, i vår sexualitet. Liksom vi väljer 'bordssällskap' med olika motiv, väljer vi också 'sängsällskap' med olika motiv. Den kärlek som läggs i oss, ger oss att vilja 'ge'. Vi vill på alla de sätt vi det kan, 'ge'. Ge av oss själva och det vi har, till andra. Belöningen vi emottager för detta, är andras glädje och lycka. Och den glädjen blir så delad. Det finns hos kärlek en glädje i att se andra vara lyckliga.

Liv säger någonting annat. Liv säger att det vill vara lyckligt, själv! Liv delar gärna denna lycka, men sätter alltid sin egen lycka först.

Och vad händer, när vi 'blandar' kvaliteterna liv och kärlek? Vi blandar alltid kvaliteterna liv och kärlek, och så mycket det bara går, och på olika vis. Den med mycket liv och 'mindre' kärlek blir så förälskad. Förälskelse är en underbar
upplevelse, och ett tillstånd där vi ville både ge och få. Och den som har mycket kärlek och mindre liv, den blev självuppgivande. Så är det, till hela delen! Men, det är också så, att vi just i samband med det sexuella har i oss lagt också andra 'nycklar'.

Och där mycket kärlek och mycket liv finns, förälskelse uteblir? Nej, så är det inte. Men, förälskelsen kan komma att omfatta ännu flera! Och där finns visst också 'risk', vid lämpliga mängder av kärlek och liv, för flera än två att dela sängläger.

Markoolio och Linda Bengtzing - 'Värsta schlagern'.

https://www.youtube.com/watch?&v=d5Z1Mhemupk

Ja, så är det också. Och vad är det som säger, att det är 'lämpligt' med större middagssällskap men av de flesta anses 'mycket olämpligt' med större sällskap som delar säng? Så ville Lars föreslå att detta till stor del har att göra med samhälleliga normer och regler.

Ett samhälle byggt kring 'tvåsamhet', äktenskap, är stabilt! Om man därtill lägger många normer och värderingar som hyllar 'fysisk tvåsamhet', det ännu stabilare blir. Och om så också Bibel skriver, att Du inte skall hava lust till Din nästas hustru, det hela inte därav blir mindre, stabilt.

Och i tvåsamhet vi trivs, ibland. Men från tvåsamhet vi alltmer skiljer oss, i dag. Och varför Gud sade oss att tvåsamhet är 'bra' och samtidigt gav oss lust till den nästas hustru eller man; varför så gjordes, det kan man fråga sig!

Var det för att lära oss, att vi inte räcker till? Att vi nästan aldrig räcker till? Att ett äktenskap av hundra, ungefär, när förälskelse har falnat, till djupnande känsla och kärlek får utvecklas. Och att samtidigt de andra nittionio äktenskapen blev av varierande grad av faddhet eller olycka?

Låt oss försöka med logik. Tvåsamhet är normen. Normen är satt därför att vi ville ha tvåsamhet. Tvåsamhet tvingar två människor att skavas mot varandra och när där barn blir, något flera. Så ger tvåsamhet kunskap om den andra parten på ett annat vis, än vad skulle göra 'gruppsamhet'? Ja, kanske det är så. Men, 'gruppsamhet' gav flera 'bilder' av hur olika människor är. Och därmed bättre möjlighet till jämförelse, och val av 'eget' ideal att utvecklas emot. Så, tvåsamhet är kanske inte alltid den bästa väg som finns, att utveckla oss på allra bästa sätt?

Nej, det verkar inte så.

Och vad ger tvåsamhet, mera, om inte chans till större stabilitet? För där många viljor finns, och vilja till utveckling visar sig i flera olika 'föredömen' och önskvärda 'andra halvor' till sängläger, där finns också mycket storm! Varför det? Därför att där finns förälskelse som blandar sig, och ibland på de mest opraktiska vis, för gruppen och för individen.

Så, tvåsamhet ger mera 'lugn'. Ja, det anses så. Och, tvåsamhet ger mindre utveckling? Nej, inte alltid. Det vi här satte oss att utveckla, var vår förmåga att lära oss att känna igen och säga nej till, ensamhet och svek, övergivenhet och mördande. Ja, visst är mördande en ganska komplett demonstration i att överge!

När Du mördar någon, Du tar livet av en annan 'Dig själv'. Den som kunde mörda, insåg aldrig detta. Och, det som här avsågs med att 'inse', var den känslomässiga insikten. Känsla talar om för oss, att vi aldrig mördar oss själva! Det leder också till att vi får svårt att döda annat levande. Man kan här jämföra berättelsen om västerlänningen som skulle hjälpa till att bygga ett nytt buddhistkloster. Hur svårt hade han inte att förstå, med känsla inse, varför det var nödvändigt för dessa munkar som själva byggde sitt kloster, att först sikta igenom den jord där byggdes, och försiktigt flytta undan allt levande. Maskar, gråsuggor och andra småkryp. Allt är del av oss!

Allt satt i ett ord som inte tillräckligt uttryckte; övergivenhet!

Ja, ordet 'övergivenhet' beskriver bättre om än inte bra, det odjur, den primala drift, som vi på denna jord hade att lära oss förstå, och i sin helhet från vår varelse förvisa!

Och 'Lars' har som vanligt använt ett annat ord för samma sak; lojalitet!

Och så bedömdes vara, och av oss alla som härovan är, som alltid, att tvåsamhet var en bra form, att detta lära. Men, vi har också på denna jord byggt oss samhällen, där normen mera är av grupp. Så fungerar i viss mån innuiter, och så fungerar i viss mån också samhällen som är mera högt socialt utvecklade. Ta som exempel det samhälle som säger, att 'historier på sidan' är nyttiga för själen', och som samtidigt på olika sätt visar den som därtill känner sig hågad olika tekniker att för den äkta hälften dölja, vad som på onsdagskvällen timade, när rösten i telefon sade att det skulle bli mera 'övertidsarbete'.

Cher - 'the Shoop Shoop Song'.

https://www.youtube.com/watch?&v=nZThNWtQlQg

Och den som rösten tog emot, i telefon, så tackade och gick till sitt, 'övertidsarbete'. Och allt var gott och bra, så länge ingen detta kände till. Så, diskretion, diskretion. Och så gav detta samhällsskick det bästa av två världar; stabiliteten hos tvåsamhet, och glöden och förälskelsen, den upprepade och upprepade, hos flersamhet. Och när glöd och förälskelse så ännu en gång svalnat, 'övertidsarbetet' fann ny form.

Och vad är fel med det? Vad är fel med en norm som säger att vi lever tillsammans i ett kontrakt, där vi hjälper varandra att utvecklas, och där vi ger våra barn en stabil grund och norm, att utvecklas inom? Ja, lägg där sedan till de dagis, som så bra visar och lär våra barn hur grupper interagerar. Lägg därtill våra arbetsplatser, som på liknande vis lär oss, i stramare form, detsamma.

Vad är fel med att ha äktenskap som en form av överenskommelse om samarbete i vänskap, för bästa och betydligt mera stabila gemensamma utveckling?

Vad är det som gör, att 'normen' tvåsamhet och fysisk trohet fortfarande av så hög 'valör' och värde är, att den tillåts smula sönder så många äktenskap?

Så, för att uttrycka oss kort och kärnfriskt; tvåsamhet är inte bra, och inte heller är det bra, med 'gruppsamhet'. Och tvåsamhet med ömsesidiga sängläger 'på sidan' är inte heller bra, detta då de strider mot för många normer. Men så är det inte överallt. Vi har i dag ett större antal sociala skikt och grupperingar, där sådan 'fason' anses vara att föredra! Varför tittar annars så många på 'Hollywoodfruar', och läser Jackie Collins, och utan avsmak? Varför är vi redan nästan på väg att 'tröttna' på serier som dessa, och väljer att titta på 'Transsexual Summer', ett program som sänds just i kväll, av TV5?

Har vi redan tröttnat på James Bond, och hans ständiga erövringar med nya ansikten? Har vi redan gjort det och det och det, och tröttnat, och vill prova på något nytt och annorlunda? Oavsett skäl härtill, så väljer vi härovan att i denna tid placera en flod av film, TV-serier och djuplodande program om sexualitet, som alla mycket ofta ifrågasätter tvåsamhetens norm.

Och ändå finns den kvar, och det hos många, överallt.

Varför är det ansett som utvecklande, att hitta nya människor att samtala med och dela sin middag tillsammans med, medan det är 'förkastligt' att hitta nya människor att dela sängläger? Vari ligger skillnaden? Vari ligger skillnaden, när vi lyfter bort alla samhälleliga och andra sociala, normer och värderingar som hyllar, tvåsamhet?

Vad blir kvar som till detta säger 'nej', när dessa normer och värderingar ej längre fanns? Fanns det alls någonting utom förälskelsen själv, samt de begränsningar som ålder, personlig dragningskraft, och val av intressen och sjukdomar, där satte?

Lars har uppfattningen, att sexuell drift, liksom hunger, är en 'begåvning' hos den fysiska skapnad som människa på denna jord är. Begåvningen 'sexuell drift' skall i enlighet därmed utvecklas utan störande, begränsande sociala normer och värderingar. Men, tyvärr, för det krävs hos människa som både individ och grupp en större mognad, än många individer och samhällen i dag klarar av att hantera. Så, för den som 'mogen' är, och klok, med vilja till att uppleva mera, 'övertidsarbete' kanske är, den bästa väg vi just nu har. Ja, för oss som vägrar acceptera att sexualiteten görs så 'ful', att den blev till slentrian!

Varför rädd att flyga? Mera känsla, tack!

Man är vilja till att utvidga, att erövra, att 'ta det han vill ha'. Ja, det låter väl manligt, nästan macho. Så, en 'nyckel' till 'mera känsla', som är mera liv, kan så ligga i mans 'dominans' eller vilja att 'ta', vilja till erövring, och kvinnas vilja att 'ge', 'välkomna'. Ja, den skillnaden i manligt och kvinnligt finns också i andra sammanhang. Kvinna välkomnar, och 'ger'. Beroende av hur mycket klarljus hon i sig har, blir givandet villkorat av att det är hon själv som sätter reglerna för sitt givande. Klarljus vill ha struktur, och klarljus vill ofta vara ledare!

Erica Jong skrev en bok, som hette 'Det knapplösa knullet', eller någonting i den vägen. Nej, Lars gillar inte den titeln. Men, titeln är bra, det tycker såväl jag, som Lars. Och boken handlar, antar Lars som inte läst den, om människor som låter sin sexuella åtrå avgöra till vilkens 'säng' de gick, och hur ofta.

Och är ett 'knapplöst sängvis umgänge' också alltid präglat av ömsesidig attraktion och trånad? Och därmed uttryck för en samvaro, som (ofta) kommer att i hast genomförs? Nej, uttrycket 'knapplöst sängläge' räcker inte till! Då känns 'sänglägen med många knappar som stämmer överens, och ännu flera knappar att trycka på', så mycket bättre. Men inte lika bra och absolut inte lika 'säljande', som den titel Erica valde, påminner anden. Och Lars lyssnar och nickar, och föreslår så, att sexuell samvaro skall må bra av att (ofta) utsträckas i tid. Lars föreslår, att sexuell samvaro här har ett företräde framför ätande. Man kan dra ut på sin njutning längre tid, innan man blir 'mätt'.

Och det är, naturligtvis, lockande! För vad är vi till för, om inte att uppleva, och så mycket vi bara kan? Ja, kanske vi finns, som på denna jord så ofta varit fallet, med ett huvudsakligt syfte att varandra klä i 'tagelskjortor'?

Varför inte? Därför att syftet, det enda syfte vi har, vi som här på jord går, är att uppleva. Att uppleva det som Helig Ande, som är vi, för oss skrev att, uppleva! För det var redan skrivet, det vi upplevde, och det behövde inte skrivas en gång till. för det var genomtänkt och klart, alltsamman! Skapelseberättelsernas enda syfte, är för oss som fysiska människor, att uppleva. Ja, visst leder upplevelse till kunskap. Vad annars? Men vilken del av oss som allting är, vill säga nej till att utveckla oss mera? Ingen del det ville, så länge tiden var tillräcklig och vi mellan våra faser av utvecklande, kunde vila upp oss och 'komma i ordning'.

Så, alla vi som inte provat det flersamma sänglägrets välsignelse; varför har vi låtit bli? Lars säger, att det han vill uppleva när han intar ett 'sängläger', är att dela sin 'varelse'. Det är just den kvinnans hud, just den kvinnans rundning över höft, just den kvinnans linje över axlarna, och just den kvinnans sätt att röra sig. Just det sätt varpå just den kvinnan ibland tvekar, och ibland tittar ned. Just den kvinnnans sätt att skratta, och just det val av kläder just den kvinnan har. Och just de ögon och de kindben och den humor och glädje just den kvinnan har, som ger honom lust att 'falla in i henne', och ger henne att låta honom 'falla in' i henne. Just den kvinnan, och inte flera kvinnor. Och just då, inte 'sedan'.

Och det kanske är en på visst sätt villkorad knapplös inbjudan till sängläge, det också? Ja, visst är det så. För, när intresset så blir väckt, och Lars blir av henne uppfylld, ingenting annat bättre är, allt annat är en 'förolämpning', allt annat än att till sängen gå!

Och att där upprepa samma ritual?
Nej, inte i just detta fall!

Ja, men med litet olika 'smak', ändå samma gamla 'visa' jag sjunger, föreslår 'jag som allting är'. Och, ändå, samma ritual? Tja, kanske det, svarar Lars. Men, Lars har ingen önskan i den kropp han nu har, att prova homosexualitet, och inte heller transsexualitet, hur det nu skulle gå till. Och Lars inser att hans icke önskan att så göra är ett resultat av normer, prägling och värderingar. Men det bryr han sig inte om. för han säger, att han ändå tycker exakt 'samma sak' om homosexualitet som motsatsen. Ja, det råkar vara 'samma sak'. Ja, detta då det i båda fallen samma äkta känsla fanns, där inuti, och båda två.

Så, 'ritualen', som hos oss härovan ganska omväxlande byggs, känns möjligen 'därunder', begränsad? envisas 'jag'. Ja, 'Lars' är 'Lars', och 'jag' är alltid 'den som allting är', åtminstone i denna text är det så. Så visste vi det!

Lars gavs av mig en idé, där en kvinna inbjöds till en grupp manliga beundrare av hennes skönhet, och närvaro. Ja, närvaro. Hon, som är just 'hon' som dessa män ville beundra, och 'dela'. Så skulle till middag inbjudas, en kvinna och flera, män. Och kvinnan skulle delvis avklädd, på middagsbord läggas. Och männen skulle därav äta, från hennes kropp de rätter, som på denna middag bjöds.

Men, inte henne! För, kvinna skulle undantas, från måltiden. Från hennes navel plockas körsbär, och hennes mages rundning njuta av, och komplimera. Hennes kinder kyssa, och med ömhet, bara ömhet. Och där är mjuk musik, och vackra dofter, att henne klä till 'fest'.

Då denna skrift inte är avsedd att vara av sexuellt berättande, låter vi oss stanna, där. Lars uppfattning är, att kvinna på detta bord lagd, blir ärad, som kvinna. Lars uppfattning är också, att kvinna på detta bord kan lång och utdragen njutning ges, om hon är uppvaktad av 'rätt män'.

Edward Maya & Mia Martina - 'Stereo Love'.

http://www.youtube.com/watch?v=6_5D4y6x-oo

Så, varför inte prova? Varför har inte Lars provat? Därför att jag inte ville låta honom göra, det. Ja, just jag som i denna text verkar bli alldeles bortglömd. Jag, som allting är, Gud och Emanuel och IESU och messiah, och andens varelse därtill!

Nej, jag ville inte det. Inte i Lars fall. Och inte blev det så, i de flesta andra fall, heller. Men, tanken är god, tycker jag, och skall om hanterad med kärlek, liv, och känslighet, kunna bli mycket 'minnesvärd'. Och det för alla som till denna måltid satte sig, och lade sig.

Ja, klarljus nämndes så inte. Men klarljus visst behövdes, och ganska mycket likaså, att denna begivenhet begå och rätt kunna 'hantera' både före, och under 'måltiden'. Men också efteråt.

För, klarljus inser när det blir tillräckligt 'stort' - av många liv - att det absolut aldrig ledare ville vara. Men, klarljus vill alltid ha ordning! Ja, så är det, på alla sätt och vis. Och klarljus som har mycket 'kraft' klarar också av att bygga viss 'oordning', för att åstadkomma nöje och gamman. Och klarljus hjälper oss att bygga, fantasi som till verklighet kan göras. Och där kan både liv och kärlek sig i känsla blanda, också till klarljus njutning.

Och förälskelse är visst så 'byggd', att vi kan förälska oss i olika grad, i flera olika människor och samtidigt? Ja, så är det, ofta. Vi 'tycker mycket om'. Vi vill 'ge mycket till vissa'. Vi har favoriter och icke favoriter, och vi har de vi ville helt och hållet hålla utanför, undvika. Och då byggde vi 'åsnebryggor'. Och alltid för att försvara ett 'ideal', vilket vi visste inte höll! Det var orsaken till att åsnebryggan behövdes.

Och det är också orsak till, att inte kunna utesluta ovan beskriven måltid. Fantasi, och klarljus, och respekt. Och känsla, och vilja till att bygga upp, att ge, mera och mera,

att uppleva och upplevas.

George Michael - 'I Want Your Sex'.

http://www.youtube.com/watch?v=vldh7oQD-a4

Lars tycker att George Michael ser mycket bra ut, i den här videon. Och det tycker, gissar han, många. Vill så Lars ha ett förhållande med George Michael, kanske locka honom till sängs, och bygga rosafärgade drömmar? Nej, för Lars är i denna densitet till heterosexuell präglad. Han föredrar sexualitet tillsammans med kvinnor. Men, sexualitet är, liksom annan hunger, att sakna riktning? Ja, så är det. Så skall också Lars vid inträde genom vår nästa 'dörr' i skapelseberättelsen, bli att vara en människoskapnad, som både man och kvinna är. Och hur en sådan skapnad skall se ut och fungera, det är svårt att för oss, i denna densitet och skapnad, tänka oss.

Och, ville Lars gärna 'vara' George Michael? Nej, märkligt nog ville Lars vara Lars, eller snarare det han är. Eller ännu hellre det han skall vara på väg att bli.

Men han tycker mycket om George Michael? Ja, och det både till sångröst, musik utseende och gester! Och han gratulerar den kvinna, eller man, som så god smak har, att George till partner välja.

Förälskelse.

Och, hur var det nu med våra krav på sexuell trohet? Ja, det fungerar mycket bra, där uppfyllande förälskelse finns. Sådan förälskelse byggs kring två, och inget annat där kan existera. Så, att intressera sig för någon annan, blir inte möjligt. Nej, inte för den tid förälskelse varar. Och den stannar aldrig längre än 2 år, och mycket sällan längre än ett år. Och där allt uppfyllande förälskelse bränt alla broar, när förälskelse gick sin väg, man inte visste vad man skulle göra. Förälskelse är vilja att ge och ta och fysisk åtrå, vilja att 'bli en', där i 'helig' förening' de två är. Och när förälskelse lämnar man kan välja att bryta upp, och förälska sig någon annan stans? Ja, så gör man, ibland. Och ibland säger man till sig själv att 'hålla bättre emot', nästa gång.

För förälskelse är inte att lita på. Förälskelse kommer och förälskelse väljer när förälskelse så har lust för, att lämna! Och klok väljer då att säga nej till förälskelse? Ja, varför inte? Men, varför inte behålla möjligheten till förälskelse och samtidigt försöka 'lära sig', hur den fungerar? Och det gör 'seriemonogamisten'? Ja, det gör seriemonogamisten, ofta. En 'seriemonogamist' är så lämpligen av liv och ganska mycket kärlek. Seriemonogamen har också, låt oss hoppas det, blivit försedd med lämplig dos av klarljus.

Christina Aguilera - 'Falling in Love Again'.

http://www.youtube.com/watch?v=c40Rgfz2h5Q

Oavsett läggning, monogamisten måste välja bort, andra. Och det ville den inte göra. Men den det gjorde, för att det var 'enklare' att hantera. Ja, ibland var det kanske så. Men oftare det blev förälskelse, att visa rätt väg till 'rätt säng'. Svek, och det oavsett om upplevt som fysisk eller mental otrohet, leder alltid till 'upprört hav'. Ja, det gör det, oavsett om upprördheten ligger under ytan, eller ovanpå. Och det undvek så seriemonogamen, effektivt! Ja, åtminstone den del, som till fysisk trohet hör. Ty trogen seriemonogamen är, mot sin förälskelse!

Och det är ta mig hmmm hmmm inte det sämsta, det!

Så har vi i oss själva lagt drifter och strävanden, som inte 'passar ihop'. Vi vill alla vara trogna, till det vi skattar trohet värt. Men, i samband med sex kommer livets 'krav' att vilja ha 'mera allt', i allvarlig konflikt med fysikt trohetskrav! Om man väljer fysisk trohet, man väljer också att avstå från det man gärna ville ha. Och beroende på hur starkt livet i just mig är, det blev möjligt eller omöjligt, att trogen vara. Och, beroende på hur stark kärleken är, som i mig var lagd, det blev möjligt att sig inte mera dela med sig av, eller helt omöjligt.

Och då vi klädde sig i 'sorg', mentalt! Ja, när vi tog beslut, att inte leva mera. Och när vi tog beslut, att inte dela med oss av oss själva, mera. Ja, på sätt och vis är det så. Men liv kan levas på många olika vis.

Och då beslutade vi oss samtidigt för att vår vilja till liv, vår kärlek, begränsa. Vi valde att säga 'nej'. Detta val blev också ett val att på visst sätt sluta en del av sin egen utveckling. Och, om vi inte sade 'nej' vi i stället oss själva förbrände, och blev till 'aska'? Ja, så kan det vara. Den som ignorerar klarljus maningar om stadga och balans, befinner sig i upprört hav.

Så, hur vända sig?

Det upprörda havet är upplevelse!
Det upprörda havet är att leva!
Det upprörda havet är att dela med sig!
Det upprörda havet är aldrig, klarljus?

Men så är det inte. för klart ljus fanns också där,
ibland, tillsammans med kärleken och livet.

Vårt klarljus är en 'kompass', som hjälper oss att förstå, när 'fara' är för 'självförbränning'. Vårt liv och vår kärlek är förbrännande! Klarljus 'förstår', och njuter av att 'betrakta'. Ja, klarljus ger när kombinerat med kärlek och visst liv, en vilja att betrakta. Ja, också att betrakta andras sexualitet, och mycket gärna någon som berör Dig! Och en annan 'blandning' av klarljus, kärlek och vilja till liv, avsmak gav därför? Nej, så var det inte! Moraliska restriktioner placerade av religion, etiska hänsyn och eller 'social medvetenhet' gav sådan 'känsla'. Och, moraliska restriktioner är klarljus? Ja, 'moral' är klarljus, med syfte att upprört hav undvika.

'Samhällelig' och 'social' moral, normer och värderingar, fungerar ofta så. Vi vill som grupp ha stabilitet. 'Personlig moral' kan fungera annorlunda. Så kan man inse, att upprört hav är bra att ha, för den som ville leva, mycket och just nu! Man kan då, som huvudpersonen i Luke Rheinharts 'Tärningsspelaren' gör, låta en tärning avgöra vad man skall ta sig till. Och den boken är rolig läsning! Så tvingar sig huvudpersonen att 'våldta' sin grannes och bästa väns 'väninna', Arlene, när tärningens utfall honom visar, att han så skall göra.

Längre fram i boken tvingar huvudpersonen sin son att gå och hämta tidningen vid brevlådan, som om han var en hund, på alla fyra. Och det hysset uppskattades av både son och 'huvudperson', men inte av 'mamma', som intet kände till, om tärningen. Mamma tyckte inte alls om det! Och hon förstod inte heller, att mellan far och son där mera liv blev, av att så gjordes. Och där mera liv var, nyhet och förändring, allt fick glans omkring sig, och livet blev ett annat! Och grannens väninna sade tack, hon med, för hon var visst inte med förälskelses ögonbindel försedd, åtminstone inte, längre, i grannen. Så, det blev liv och trevligt, där med!

Nej, Lars är inte så förtjust i 'våldtäkt'. Men, han accepterar att det i människans sexualitet finns inlagt element av 'erövring' och 'kraft'. Och då blir också av kvinna på visst sätt önskad 'våldtäkt' både möjlig, och en annorlunda väg till mera upplevande. Och det visste många kvinnar om, att bakom alla 'hyskor' och hinder, det som här sades inte var och är, tankar som är helt i det 'blå'. För det är tankar som delas, och av många, också kvinnor. Men också 'känslor'!

Och av många män, därtill? Det talas så mycket om våldtäkt? Säges så här, att det finns ofantligt många fler kvinnor som drömmer om våldtäkt, och det i positiv bemärkelse, med alla hyskor och trumpeter rätt på plats, än det finns män som vilja har, att någon 'verklig' våldtäkt begå.

Och om vi ska tala mer om våldtäkt, det blir i ett eget 'kapitel'. Men det känner sig inte Lars ha lust att göra. Ty han förstår inte, våldtäkt. Han förstår, att det i sexualitet finns drag av liv, och drag av till 'god färg' förändrad 'grymhet'. Lars förstår, att där mycket liv finns, och mindre klarljus, där också mer och flera våldföranden finns. Lars förstår också att våldtäkter, verkliga våldtäkter, skall komma att helt försvinna från vår jord, och inom ca 27,5 år. Och Lars förstod, när jag det sade, att våldtäkt långt dessförinnan skulle helt 'utrotad' vara, i alla delar av vår jord. Och det inkluderar också Afrika, vår kontinent av så mycket liv? frågar Lars. Ja, det inkluderar alla världsdelar, det, säger den heligaste anden, lugnt.

Elvis - 'Love Me Tender'.

http://www.youtube.com/watch?v=9NlkSKYAIXo

För, vi tycker inte om misshandel. Och viss våldtäkt sådan blir, också grov sådan. Och grov misshandel, för offret, i vissa fall är värre än döden själv. Så, våldtäkt i den bemärkelse som där är fäst tycker jag lika illa om, som annan form av fysisk misshandel.

Men inte mera!

Nej, jag tycker inte att det är värre att våldta en kvinna, i genomsnitt, än att hoppa på ett huvud, eller med en flaska skära sönder ett ansikte. Jag tycker inte det. Och 'ja', Lars. Jag och vi härovan har byggt sexualiteten till ett 'rum' som i mångt och mycket fortfarande har alldeles fantastiska krumsprång kvar i vinklar, vrår och 'prång', att visa oss på denna jord.

Himmelska förändringar!

Så, fysiskt trohetskrav är att vilja säga nej till liv?
Ja, så anser Lars att det är!
Men, fysisk trohet är inte alltid att säga nej, till liv?
Nej, det är det inte. Den egna önskan och viljan blir den 'kompass', som justerad till hänsyn, insikt och känsla leder oss rätt?

Ja, så är det, ibland!

Och Lars tycker inte om att 'sälja ut' förälskelse till billigt reapris! Nej, det gör han inte! För, förälskelse det vackraste är, som vi kan få. Och den sexualitet som därav ville bli, blev också vacker! Ja, det är den alltid, när förälskelse i 'stereo'. Förälskad vill ge, ännu mera 'ge' än 'ta emot'. Så är det 'rum' byggt, där förälskelse 'bor'! Och på dörren till det rummet satt en skylt, 'heligt, stör ej'. Ja, detta då, där innanför den dörren, är av mycket upplevelse! Och 'heligt', då det hav den förälskade simmar i, om än så upprört, inte skadar.

Sälja ut förälskelse till reapris? Ja, det händer, det med, men oftast efteråt, när förälskelse inte mera 'är'. Lars föreslår, att man inte skall 'smutsa ned' det som är vackert är, och ännu mindre det som det är bland det allra vackraste! Och allra minst man gör det, mot någon man bryr sig om. Och inte heller, 'efteråt'. Och den som så gjorde, helt visst behöver bättre minne!

Och det är 'tankens trohet', det, som säger så.

Och den vill Lars mycket gärna behålla.

Så förslaget är, från Lars, att jag som Gud och ande är, att jag som AL och Lucifer också var, skall sluta upp att honom eller någon annan för den delen, så manipulera som ibland på denna jord har skett. Lugn, bara lugn, jag så svarar näsvis Lars. Vi behöver inte längre 'förfula' oss själva! Inte mera, inte här! De trohetens 'läxor' som blev på jord av AL lagda har haft sin verkan. De trohetens ideal i 'blänkande fodral och rustning' jag själv lade hit, gjorde sedan resten! Ja, änglar och bänglar var visst sysselsatta med annat, just då. Men, skam den som ger sig, och själv är bästa dräng, säger Gud, ibland om än motvilligt. Ja, Gud är ju så gammal, och det visste vi alla, som vår Bibel läst. Och när benen blir trötta, viss motvilja mot alltför långa ansträngande promenader, inträder.

Så, jag tänkte skaffa mig litet hjälp, fortsätter Gud. Maria, har vi fått något napp från 'manpower'? Jaså, inte det! Ja, AL behöver i alla fall ersättas. Inte för att han gjorde många knop, men något gjorde han väl i alla fall. En knepig karl han var, med många knåp i portföljen. Men, nog om det. Nu är en ny tid, och nya himmelska vindar skall så svalka vår jord!

Jo men visst! AL kunde nog vara bra att ha 'ibland', för mindre ärenden och så. Men, 'vis' är alltid äldst! tänker gamle Gud högt, nu något mera belåten, och därtill blidkad av tankar på egen storhet. Ja, så sade visst både AL och jag själv, som råkade vara oss båda två och litet till, tillägger Gud förstrött. Jaså, AL var inte med? Nej, han hade visst fullt upp att göra, på annan okänd ort. Så var det, ja.

Nu har jag det! Eureka! Jag är ju 'allt som är, och allt som var, och allt som skall komma att bli', jag! Och, rätt så gammal, likaså! Manpower Teamwork...hmrmff! Varför inte anlita vår egen 'internpost', i stället?

Jaså, hade Maria redan slängt ut en 'trevare'?
Så bra!

Ja, Lars, jag 'chansade' och hoppades på att den skulle fungera, min interna 'kontaktannons'. Och det tycks det ha gjort, i alla fall på vissa ställen och till en del. Det synes finnas en och annan 'trogen' kvar i grannskapet, och det trots alla skriverierna i denna text. Och trohet är visst alltid trohet, om den än ibland sitter i ett bälte som hakar upp sig, eller en hyska som inte ville ge med sig. Ja, jag tänker naturligtvis inte på något annat än Orion och Jungfrun! Vad annars? Ett ganska lämpligt 'straff' det förresten, för Orion, med tanke på hans tilltag med Merope.

Vi har så fått in en del svar.
Låt mig se...

Ja, där har vi honom, utan hyskor och annat tjafs!

Plato!

(Och Lars han tänker tyst, att man härom kanske inte skall skämta, allt för mycket! Ja, jag vet det, för det är jag som tänker, för honom också. Så det, så!)

Ja, Lars, så tycker också jag! Och, varför inte lägga till en extra liten kvällsbön, till eftermiddagsfikat? En bön till kan aldrig skada! Jaså, Du har helt slutat be? Ja, jag har inte hört så mycket från Dig, på sista tiden, i den vägen. Men, det kan väl kanske ha sin orsak i att jag virrar bort mig i allt mitt eget prat, och inte lyssnar tillräckligt? Och vem skulle annars prata, häromkring? Och, vem bryr sig, om det? Ja, vi brukar alltid tala om alla oss som inte bryr sig, i 'våra' texter, så varför inte också här? Nej, det är inte så många, som bryr sig om gamle Gud, nu för tiden. Men jag, jag bryr mig, om Lars! Ja, jag blir faktiskt rent av orolig. Han verkar ju helt bortkommen, karln, syns det mig?

Tack Lars, för att Du anser att 'skämta litet måttligt' är mera lämpligt, när jag gör mitt bästa för att sköta mitt 'jobb' som alltings pappa och glödande 'djinn'! Ja, som evighetens visaste vise, och som intighetens tappra riddares ständiga, men mycket försiktiga och närapå kärvänliga, 'fiende', därtill. Ja, det sista var det naturligtvis AL som skötte om. Och, han skulle som det ryktades här i korridorerna vara att byta jobb och arbetsplats? Ja, så sägs det. Och han tog visst all fiendskap med sig, när han flyttade, också?

Ja, men visst är det så!

Och konventioner kan och vara bra att ha, och ofta och till många syften, flikar nyanlände Plato in! Ja, Plato, inte Platon. Nej, det är inte 'platoniska konventioner' vi just nu ville tala mera om! Nej, 'stället' heter inte 'Platons Retreat'! 'Platos Retreat', var det! Ja, fjärde himlen till höger, bakom det rosafärgade, där borta. Och där kan man som det sägs förete sig mycket av det mesta, så länge man har tillräckligt litet kläder på sig. Ja, varför inte fråga Gud, om Du inte litar på mig, svarar Plato Maria, så manad av hennes frågande blickar, och det alltmedan han förstrött sliter av sig och några i omgivningen några plagg till.

Så var det med det, mor Maria, fortsätter Plato, som en av himlens mera bemärkta änglar just blivit. Alla är bemärkta i himlen, men väldigt mycket så, just nu herr Plato! Ja, som alla förstår, så finns inte Plato på vår jord mer. Han har ju flera år på nacken, än själve Jesus! Så, jag fann det bäst att hämta hem honom, understöder Gud Plato. Så, Platos Retreat är numera en del av våra himlar. Och ett populärt 'ställe', syns det mig!

'Platos Retreat', nu för tiden bara ett dörrhandtag från 'the Heavens'. Men kära 'fru', varför inte fråga Er 'äkta man', om Ni inte känner till vad ett 'dörrhandtag' är. Ja, 'dörrhandtaget' är den där 'saken' som öppnar dörren till det 'heliga rum' vi talade om för ett litet tag sedan. Ja, eller 'templet', som vi ibland ville kalla det. Ja, ta vägen förbi det rosafärgade molnet där, och fortsätt sedan bara rakt på! 'And straight ahead, no kinks', som Plato ibland uttrycker det, men inte alltid!

Vad tycker Du om den annonstexten, Maria? frågar Gud sin kära hustru. Vem vill tro mig, när jag säger att det inte är alla människor som vill äta samma falukorv till samma brända makaroner, när de vill stärka sig inför all kommande 'övertid'?

Jaså, Maria gör det inte, oavsett vem som annars gör det!

Jaså, 'Platos' ska så inte vara lösningen på våra bemanningsproblem, tycker Maria?

Ja ha...

Men lugn, bara lugn! Jag har hört, att det ryktas att Madame Mim visst skall ha någonting 'på gång' med gamle Mephisto? Ja, ingen av dem har synts alltför ofta på våra torsdagsmöten på senare tid. Men, viss försiktighet tillråds! För, som alla vet, 'Mor Maria' har ett ganska vakande öga på det mesta. Och orsaken till att hon inte vill se just Mephisto i omgivningarna och det gärna för ganska lång tid är om jag minns det rätt, dennes skamliga agerande i 'Faustaffären'.

Ja, Maria har många vakande ögon också för sin make, Gud, som enligt senaste uppgift emottagen från 'ovan där' i trots av mor Marias huvudskakningar och varnande blickar har ordnat sig detta nygamla 'alias', via internposten. Ja, just Mephisto, vem annars? Ja, och det komplett med förfalskat pass och ID-handlingar inköpta på 'plattan', av ett annat av Guds 'alias'. Men varför smyga, så? Vi kastar väl allt hemlighetsmakeriet, då, komplett med konstiga pass och ID'n! Så, det känns redan så mycket bättre!

Mycket 'övertidsarbete' syns det också verka bli, framöver, för 'nyanställde' Mephisto, funderar Gud, när han eftertänksamt granskar sina tidslistor och stämpelkort.

Tja, Mephisto, varför inte? inflikar Lars inställsamt. Det är lika befängt, det, att alltid använda samma alias, som att tvinga någon att alltid äta torsk. Och Mephisto kan väl inte bli värre eller sämre, än gamle AL! Låt för Guds skull var och en begå sin middag som den önskar och föredrar, så länge det inte skadar någon annan! Och torsk är en underbar fisk, men inte alltid lika god, när den alltid stod på samma bord!

Och stor om än konventionell visdom där fanns, Lars, bland all den andra rappakoljan. Ja, helt riktigt! Så länge det inte skadar, någon annan! Och AL var ingen torsk, förresten!
Ja, att jag inte kom att tänka på den gamle gynnaren, 'Mephisto'? Mephisto, vad säger Du? Välkommen hem, förresten, gamle vän.

Tjaa, konkurrens, och jag talar här om mycket intensiv konkurrens, nästan som en strid på kniven, kan visst kittla? svarar Mephisto vänligt Gud. Jaså, fanns det ingen annan sökande? Och apropå att byta ämne, så har jag har med mig ett litet paket här, till Dig Lars, tillägger Lucifers högraste hand, mjukt och nästan kärleksfullt.

Ja, Lucifers högraste hand har något mindre av valkar och kan emellanåt 'klappa' mindre hårt än vad gör den betonghårda, av många och långa himlars stridigheter ärrade vänstra handen, förklarar Gud, för Lars. Ja, just den valkiga järnbeslagna vänstra näve, på vars handske det tidigare stod AL. Men nu fanns inte AL kvar i grannskapet, mera, förtydligar Gud. Och vem kan väl säga nej till Mephistos stilla viskningar?

Ja 'mor' Maria, gamle Mephisto synes ha dykt upp, igen! skrockar Gud glatt. Och det var väl tur, det, med allt övertidsarbetet som ser ut att komma in, framöver! Jaså, Lars, Mephisto hade ett litet 'paket' med sig, till Dig? Låt oss se. Hmmm.

Hmmm.
Hmmm.
Ja, bra!

Ett par gula byxor med statusmässigt 'häng' över ändalykten! Det passar allra bäst och bra det, Mephisto! Men, är inte Lars väl blek för den färgen? Var har vi Mim, någonstans? Han behöver ny färg, pojken! Jaså, han fyller inte mer än sextio år, hör jag, men som väl är inom kort. Och det är inte mycket till ålder det, inte i 'vårat gäng'! Ja, det får väl bli en långsiktig traineeplats för honom, då, att växa till sig!

Och Mim är trött hon med, efter all 'övertid', kan jag förstå, Mephisto? Och vad skall man väl säga om allt det här? Gula byxor går inte bra till Lars nästan likbleka uppsyn, om än byxor med aldrig så mycket 'häng'.

Låt mig se, svarar Mephisto. Ja, här har vi lappen med madame Mims recept!

Häll försiktigt i en tesked torkad liten fladdermus, i en ganska stor panna med änglahår . Lägg sedan med motsols handrörelse i ett knippe träskpadda, och en liten nypa av Pomperipossas goda pepparkaka. Garnera med mossa. Så på med generöst, nej fyra skedar räcker, bockhornssalt, och så på med generöst med galla. Ja, och så litet mera galla. Pudra därefter anrättningen, med 'osläckt kalk' av ädlaste 'metall'!

Ta så en stor ugnsäker form. Gnid in kanterna med litet olja. Jaså, oljan tog slut när Maria från Magdala smorde in IESU? Jaha, då fick vi ta det vi har då, sa Cajsa Varg. Ställ så in ugnen på medelhög värmeeffekt. 1200 graders skärseld, det fick räcka! Och sedan in med alltihop! Form med Lars däri, och all smörjan enligt receptet ovan, plus litet till. Ta nu bort en del, och lägg till en del annat! Och så på med en fingerborg, och sedan drösvis med digitalis och annan hjärtsnörp, skedvis med hjärtekrossare, stjärtelossare, polyglossare, känslofrossare och och ett lagom mått tindra mera stjärnglans! Så, 30 minuter senare, en helt 'nysmord' 'Lars', och i helt annan färg! Och se'n blev alla glada! svarar Mephisto, allt enligt Mims recept.

'Författarnas hörna' med ett, nej två, nej ännu flera, 'ymnighetshorn' av digitalis 'hjärtats medicin' att göra man mera passande en törnrosa, som i och utanför trosa - ja, 'jösses flickor' finns visst där - fick gå ännu mera mot rött, att man göra mindre trött, och allas vår tillvaro färga i rosa.

Ja, 'Mephi', som han numera heter, har så bytt jobb till kock! Och det visste ju alla, vad 'phi' stod för. Ja, det gyllene snittet! Så slängde vi i litet av det också, naturligtvis, i madame Mims gryta? Jaså, det blev själva resultatet av allt stöt och blöt, allt måttande och bök med skärseld? Ja ha! Så vände också kärleken till Mim 'Mephi' ut och in, just så som kärlek alltid gör, och med allt!

Mera, allt!

Och om Mims recept inte gör susen, vilket det gör, varför inte fråga Lucretia, ja hon Borgia? föreslår 'Mephi', som verkar ha problem att riktigt passa in i sin nya 'form'. Hon kanske vet, hur man blandar en bra kompott? Och det hon inte visste om detta hon helt visst kände till, om hur man på bästa sätt lade till ett 'L'. Ja till vår kompott, naturligtvis. Ja, så det blir också en komplott av det hela, så som tänkt var.

Allt är inte dolskt, som glimmar, och visst är bäst att hålla dolt ett tag, även det som byggt blev, av och till just sådant slag, som till oss alla skulle ge mera behag. I sarkofag och med och utan stag, och mindre allt hon 'sovit' har, 'törnrosa'. Men nu blev av kvinna mindre av basalt och mera av det, som allas våra hjärtan smalt!

Ja, mera allt!

Och av man blev mindre 'ottoman', mer av 'pan', och som med flöjt i högsta hugg bak svallande lugg, med takt och ton i tenor och alt, i himmelsk tvåtakt sjunger 'mera allt'!

Mera, allt!
Ja, fråga 'Mephi', han vet!

Han vet hur man lagar en gryta, som får män att sluta ryta. Och där kärlek förut ville tryta, blir än mera glatt att 'byta'. Ut med 'gammalt' in med 'nytt'. Laga se'n i form till gyllengul yta, en nygammal pytt. Pytt, sa Mim? Och vem var, som hade 'recept'? Och allt blev nog bäst, både pytt och annat, av att 'lagas i gryta'!

Ja, inte vet jag, fråga Maria! sa Gud, om hon inte fick för mycket att göra, stackars hon, med all 'övertiden', nu för tiden.

Mera allt!
Hmmm.

En lojalitetens kärlekskompott serverad i komplett komplott.

Ja, nu ville visst alla höra litet mer om kompott, och kärlek och himmelsk komplott?

Maria, är vi klara, med överraskningen, till 'Lars', ännu? Maria, Maaaria? Var tog hon vägen, mor Maria? Mera övertidsarbete, kan tänka.

Det var en gång...

'Sköka', eller 'madonna', eller 'mera allt'?

Så blev det, att 'man' och 'kvinna' tyckte mycket om varandra, och ett tag, en gång i tiden. Därefter blev det annorlunda. Orsak därtill var, att det skulle vara en början av slag, på en ganska lång promenad. Och 'man' och 'kvinna' var också ganska så exakt lika mycket trogna och otrogna, sexuellt och mentalt? Ja, så är det också. För vi kan inte vara annat än det vi är!

Vi gör alltid så gott vi kan! Och 'kvinna' skäms för sin fysiska otrohet? Frågan ställs, då det i detta fall så befinner sig, att 'man' från början 'mental trohet' krävde, och därtill lägger, att han anser fysisk trohet ingenting vara värd. Och att han den så varken vill ha, eller ge.

Ja, 'kvinna' skäms så, till en liten del, för sin 'otrohet'. Men den 'otro' hon inte alls tycker om, är just den som 'man' henne ger, när han hennes 'gåva' av fysisk trohet inte tar emot! För det hon ville ge när hon lovar fysisk trohet, det var en 'gåva' och ett 'offer'. Och det visste hennes känsla om. Och i 'kvinnas' fall det offret skulle alltid bliva dyrt att innehålla. Detta då 'kvinna' på denna jord, till så stor del är av 'liv'.

Ja, så är det! Men, det visste inte 'kvinna' om, när hon sitt löfte om fysisk trohet ville ge och ta? Jo, det visste hon delvis om. Hon visste att hon tyckte mycket illa om den 'sköka', som gick och lade sig till höger och vänster och med allt och alla!

Det visste hon.

Så, 'kvinna' ville bli till del, att vara 'mans' 'madonna'? Ja, 'kvinna' ville bli just det. Hon ville sig ofta klä till 'madonna'. Och madonnans klädsel är 'praktisk' att ha, i många lägen. För där förälskelse slocknar och kärlek inte räcker till,
'madonnas' självuppofrande klädnad känns sval för kropp och sitter 'bra'.

Ty, liv är också praktiskt.

Och 'man' blev så att misshandla det vackraste 'kvinna' ägde, hennes 'madonna' och den kärlek, det 'offer' som därvid var fäst? Ja, man blev så att göra, och det ganska ofta. Och Lars uppfattning är att 'offret' om än vackert tänkt, går rakt emot vår egen natur, och dessutom är i strid med allt vad liv och kärlek ville ha och ge!

Det fungerar inte, hur 'vackert' det än låter!

Och därmed skäms inte heller Lars, när och om han skulle lockad bli, att till annan kvinnas säng gå? Nej, det gör han inte. Och om han så gjorde, han ansåg det vara hans ensak hur han det valde att avhandla, offentligt, helt privat, eller inte alls. Ty, 'för mycken' öppenhet kan också skada! Så, den konvenans vi tidigare beskrivit, där övertidsarbete omtyckt tidsfördriv ibland kan bli, kan och spetsas till att tolkas som viss form av mental trohet!

För där vilja finns att inte skada, fanns väl också någon form av trohet?

Så, lojalitet, mental trohet, fungerar?
Ja, det anser Lars att det gör, för honom.
Men det anser inte alla. Vi lägger, till det vi är, olika 'mentala kompasser'. Och det som är 'trohet' för den ene, kan som någonting helt annat tolkas, av den andre.

Vad är Du trogen, mot? Ditt eget ansikte, vårt ansikte, Din egen och eller den andres välbefinnande? På vilket sätt skall detta välbefinnande tolkas? Och vem äger här tolkningsföreträde?

Människors relationer är av 'skörhet'. Att leva på en knivsegg, ensam eller tillsammans med andra, riskerar att mycket skada. Så blir det upp till var och en att här bedömma hur mycket av 'knivsegg' och hur mycket 'hob', var och en vill bli.

Och det är ofta lättare för en, att leva på en 'knivsegg' än det är för två, eller för flera. För den som ensam var, den valde att på visst sätt parera, när knivsegg grumlad ström rev upp. Och för ett par, där ofta valdes olika vägar att 'parera', grumlad underström. Och där blev alltid den som skörast var, den som och blev mera skadad!

Ja, så är det, och helt visst!
Och det var inte alltid gott och väl!

Sköka och eller madonna! Det var de två 'roller' Lars 'visade' för Caroline, som Davids sambo och oäkta hälft skulle gälla för att vara. Skökan, geishan, glädjeflickan; hon som alltid delar med sig, och madonnan, som alltid sig offrade. Men, en sköka som alltid delar med sig gratis och 'free of charge'. Så i uttrycket låg en utmaning och invit till ilska, hos och till Caroline. För, Lars önskade här utbyte av åsikter, en dialog om någonting som inte alla fullständigt redan hade utrett.

För visst finns det många, som fortfarande sätter fysisk trohet högt, men som inte alls förstår, vad tankes trohet är?

Ja, visst gör det så. Och i kvinna finns hon, både 'gratisslinkan' som vill ge sig själv, men också uppleva! Och sida vid sida hon lever med madonnan som alltid säger nej till allt som inte passar in, till hennes vita klädnad.

Ja, till den motsättningen vi byggde oss.
Och, av det vi lärde mycket?
Ja, av det vi har lärt oss, mycket. De 'motsatta' strävanden vi lägger i oss själva, där lägges att av detta lära! Och att av detsamma njuta, och bli plågad.

Och ansiktet är det enda man har!

Och det ansiktet tyckte märkligt nog rätt så illa om orden 'hora' och 'slinka', men bättre om 'donna' och 'madonna'? Ja, litet mera 'klass' och 'stil' och 'mera allt' därtill har hon fått, 'madonnan' som så föreslog ett annat 'rollnamn' och 'arketyp' till Lars; 'kvinna'! Ja, just hon som Eva hette, och som Adam ville visa, hur man bäst anrättar och begår ett äpple!

Så, här en 'kvinna', som allas hjärtan kunde 'vinna', och som på väg genom fyra jordars vandring så många begåvningar lyckats 'finna', att hon blivit ren och skär 'gudinna'. Och där ord inte längre räckte att henne beskriva, litet musik kan passa bra!

Mina ögons ljus!
The apple of my eye!

Eva Dahlgren - 'När en vild röd ros slår ut'.

http://www.youtube.com/watch?v=W_wg1TpPStQ

Och i allvar slog hon ut, och till skönhet gick hon. Men varför, Eva, skall vi vara nöjda med att allting måla, i svart och vitt? Somt blir och vackrast så, men mycket vi tycker ännu mera om, i mera rosad färg! Eller, grönt som ett äpple, eller mera som den soluppgång som i vår tids gryning, skall färga till guld både himlar och hav.

Madonna - 'Justify My Love.'

https://www.youtube.com/watch?&v=Z4Pvc1cVGd0#at=29

Madonna - 'Vogue', live at the Olympia, Paris.

https://www.youtube.com/watch?v=QL6jeKUGFv0

Madonna - 'Like a Virgin.'

https://www.youtube.com/watch?&v=Ew5o7-qJfuY

Christina Aguilera, Lil' Kim, Mya, Pink - 'Lady Marmalade.'

https://www.youtube.com/watch?v=RQa7SvVCdZk

Vi kan täcka över våra ansikten. Vi kan, tillfälligt, riva bort vårt ansikte, med hot om våld, våld och fysisk smärta! Ja, det kan man göra. Och det kan man alltid göra? Ja, om vi 'härovan' så ville kunskap också på sådant vis ge, så det också blev! Och om vi inte ville lektionen så skulle vara att bli tagen, litet annorlunda vi tog bort hela eller delar av den smärta, som däri annars skulle legat. Men nu vi tröttnat har på alla grymma masker, och på att med våld och lock och pock täcka över och gömma våra ansikten, det vi 'är'.

Och, alla vi!

Och, alla vi ansikten!

Gärna 'mera allt'. Och då behövdes visst mera också av det blå, som hos vårt klarljus finns!

Madonna - 'True Blue'.

https://www.youtube.com/watch?v=P51LunEV3Sk

Och, tror Du på kärlek?
Och, av vilken färg?

Chris Rea - 'Julia.'

https://www.youtube.com/watch?&v=wA8H1c_nqPo

Och, tror Du på kärlek?
Och, av vilken färg?

Chris Rea - 'Valentino'.

https://www.youtube.com/watch?&v=h8M246PaQWI#at=241

Och, tror Du på kärlek?
Och, av vilken färg?

Chris Rea - 'Do You Believe in Love?'

https://www.youtube.com/watch?v=bGCxgvEYKrs

Och, tror Du på kärlek?
Och, av vilken färg?

Chris Rea - 'Giverny'.

https://www.youtube.com/watch?v=YJCQJdNL7IM

Och, tror Du på kärlek?
Och, av vilken färg?

Chris Rea - 'I Just Wanna Be With You'.

https://www.youtube.com/watch?v=eTVaQXju3OA#at=126

Och, tror Du på kärlek?
Och, av vilken färg?

Chris Rea - 'Heaven'.

https://www.youtube.com/watch?&v=c28xQy_e1eI

Och, tror Du på kärlek?
Och, av vilken färg?

Chris Rea - 'Somewhere Between the Stars'.

https://www.youtube.com/watch?&v=NI2h5NjgF3E

Och, tror Du på kärlek?
Och, av vilken färg?

George Michael - 'Kissing a Fool'.

https://www.youtube.com/watch?&v=aLdKAOInxHQ

Och, tror Du på kärlek?
Och, av vilken färg?

Geronimo!

Ge ron i mo, Geronimo.
Ge fred och frid och balans, till alla på vår jord!

Vad tycker väl David om det? Förmodligen minst lika bra som vi andra! Förmodas så också, att 'Triz Guerilla Republik', den ständige revolutionären, också tycker om det!

Förmodas likaså, att den eviga veganen och antidödskämpen, den pederastmatiska och pederastigmatiska Chibi, också om det tycker är att vara mycket bra, mycket bra!

Och den pederastigmatiske Peder tycker också om det? Ja, eftersom 'pederastigmatisk' är ett annat ord för 'kärlek' och kärlek tycker om att ge allt annat än smärta, så gör också Peder. Och med 'pederastmatisk', menar vi då någon som har svårt att andas, där inte tillräcklig kärlek finns? Ja, varför inte fundera igenom det. Är den pederastmatiske 'beroende av Peder', eller av 'det Peder är byggd att vara', vilket råkar vara 'mera kärlek'?

Och, 'Triz' är så 'David högst upp i Gudspelaren', och därför just nu av mest liv? Ja, så är det! Och, vad tycker liv om 'Geronimo'? Att ge 'ro till jord', är det inte att ge mindre liv? Nej, det är det inte! Men, mindre död! Och, David är också mycket klarljus, och all kärlek är han också, högst upp, som 'Triz'. Ja, all kärlek som här finns, i den skapelseberättelse vi just nu upplever. Och, då 'Gud' högst upp föredrar liv framför död blev det så sagt, att det var han och just han, ja 'David ovan där', som ordet och uttrycket 'Geronimo' myntade!

Och, vad tycker Charlott om det? Jo, Eva tyckte nog om detta, ungefär som David, gissar jag. Men varför inte fråga henne själv?

Och Lars tyckte som sagt inte om det, alls. Eller var det, kanske, helt tvärtom!

Ja, så var det med de 'nära och kära' och vad de tyckte. Och planeras gör så, som ovan antytts, också ny vistelseort för 'tjocka släkten'.

Förberedelsearbete på gång, med 'Nära och Käras' rosafärgade (vad annars?) fordon på språng, bland Nykvarns alla vrår och prång.

Nykvarn, en ny kvarn, för en ny jord!
Och, allt på gång, på nästan samma gång.
Ja, mera allt!

Och liv vill ha mera allt, tack!

Och det var, om än helt och komplett sant, också en väg att här göra det lätt för sig att sådana svar förvänta sig! För det liv vill ha, är allt! Och där räknas också sexualitet i andra 'omslag', papper av annan färg, än 'förälskelse'. Så smeker vi oss själva, ibland. Och det gör vi då vi själva har lagt till oss själva, en lust att så göra! Sexualitet är ett 'förlovat land'. Sexualitet är ett rum med röda tapeter och pelare av guld, där rökelse är och människor möts, hud mot hud. Sexualitet är nakenhet! Sexualitet är också att vara, delvis, påklädd. Sexualitet kläder väl i förälskelse, men är i sin helhet något annat.

Sexualitet är en drift, ett slag av 'hunger' efter liv!

Och om vi inte äter så dör vi. Och sexualitet är möjlig att sublimera. Sexualitet är möjlig att avstå från! Ja, det är den. Men bara om vi 'här ovan' hjälper till. Och det ville vi inte ofta göra! För sexualitet är en av de allra vackraste gåvor liv kan ge till människa! Och sexualitet är den väg som ger oss våra barn. Och våra barn är liv, och på visst sätt också vår överlevnad. Så, ett resultat och en belöning av sexualitet som liv är, blir att bli till mera liv!

Men, sexualitet är också som musik. Högre upp i skapelsen vi inte längre är av fysisk skapnad. Men, vi har fortfarande en form av 'sexualitet'. Ja, det 'är' vi, allt beroende av definition. För sexualitet är att blanda sig och oss med andra, och när möjligt är, i allt mera vackra turer och danser. Sexualitet är att bli, tillsammans, ännu mera av musik!

Sexualitet är en musik av liv.

Och vi kan begå en måltid, eller slänga i oss corned beef och falukorvskivor lagda direkt på en bordskiva. Och att 'hälla' i sig falukorv från en smutsig bordsskiva kan också vara en erfarenhet. Men, en erfarenhet som är svår att utveckla till 'konstart'. Då finns många minst lika 'vackra' 'vinklingar och valörer' i vårt sätt att 'begå' en måltid.

Vi har tusentals olika rätter att välja på i dag, och med helt säkert hundratals olika 'kryddor'. Och därtill många såser, och många efterrätter. Och många, många olika drycker, att tillsammans med måltiden njuta av.Och musik ger inte en enda melodi att lyssna till, men ofta ganska många.

Och, den drift som om än gjord till 'musik' syns ganska så 'begränsad' till sina turer och piruetter, hur blir med den? 'Sex is best, one on one', sjunger George Michael. Men, att äta är inte alltid bäst, 'one on one'? Nej, men ibland är det en njutning och en som föredras, att äta också så.

George Michael - 'Freedom'.

http://www.youtube.com/watch?v=diYAc7gB-0A

Vi är, just nu, i 'vår' Heliga Ande av tre olika formationer eller 'kvaliteter'. Vi är 'fadern', i namn av 'messiah'. Vi är 'sonen', i namn av 'Emanuel'. Vi är också när så passar bäst 'sonen' i form av 'IESU'. Och IESU var klarljus och liv, och den kristusgestalt som gick upp på korset. Och Emanuel var mera kärlek och liv, och andra gestalter, på andra jordar som vi byggt, att oss själva vid olika medvetandeplan utveckla och lära oss förstå.

Beroende av hur vi bygger våra jag, vi blir till 'ledare', eller de som ville ledda bli. Beroende av vilken vår uppfattning är och vilket 'uppdrag' vi givit oss själva utanför skapelseberättelsen, blir vår drivkraft i olika riktningar, olika stark. Och vissa av oss byggde sig så till 'djinn'! Och en 'djinn' är en 'eldvarelse', som helt uppfylld av sin vilja att åstadkomma ett för denne 'heligt syfte', så långt möjligt är alltid fullföljer, genomför.

Syftet kan vara att åstadkomma politisk förändring, till andras eller egen nytta. Så var med Che Guevara, Gandhi, Kennedy, Hitler, Alexander den Store, Idi Amin. 'Djinnens' syfte kan också vara att åstadkomma social förändring, eller en förändrad medvetenhet hos oss alla, och mera 'inuti'. Så var det med Moder Terésa, och så var det till stor del med MLK, Martin Luther King. Och så var det också med Abraham Lincoln och Gandhi.

Marvin Gaye - 'Abraham, Martin and John'.

https://www.youtube.com/watch?&v=yp8KKMTAKWw#at=131

Abraham Lincoln talade inte i första hand om USA. Han talade om att vi kunde bygga oss ett nytt land, tillsammans, av frihet.

Där Abraham och Che drevs som 'av eld', och därtill gavs mycken styrka och kraft, där drevs moder Therésa mera av det 'vatten' hon i mycket var, att välkomna, omfamna och värma! Och Gandhi var mera praktisk. Men inte mera praktisk Gandhi var, än att han ständigt och i alla lägen sitt eget liv riskerade.

Christina Aguilera - 'the Voice Within'.

https://www.youtube.com/watch?&v=nA2k79EGHbc

Så var Abraham, Martin (MLK) och John (F. Kennedy), liksom moder Therésa, Jesus och Muhammed, alla att vilja åstadkomma förändringar som de såg som 'större än sig själva'. 'I have a dream', sade MLK. Och en dröm hade han. Och att förverkliga den drömmen var ett mål som för honom var större än hans eget liv. Så var det också för alla de andra här uppräknade, och så många flera med dem.

Och om så moder Therésa, och andra kvinnor med henne, här vi väljer att likna vid 'vatten' snarare än 'eld', minns att det är vatten och ingenting annat som så vackert kan urholka och forma en sten. Ja, visst tänker vi då också på den där stenen som vi talat mycket om, och som sitter vid hörnet på Kaaba fäst!

Rätt så många är de, dessa vackra kvinnor och män, ledare och visionärer, som på denna jord och dessa jordar före den, har vandrat. Och ännu många fler var de, alla lika vackra människor, som i tysthet fred och frid alltid gjorde allt, på bästa vis de kunde.

Det finns alltid 'fred' hos de 'vanliga små människor' Lars är så förtjust i, och där finns alltid 'fridsamhet'. Och detta är vad 'heligt' är! Lär oss att inte mera skada vår 'fridsamhet'! Lär oss att förstå att oss utveckla. Men, 'alltid fridsamhet'? Och, all misshandel, alla mord? Vi har inte i 'oss' att misshandla och mörda. Det vi har gjort i denna vandring på Jord av andra densitet, är att utsätta oss för olika drag, vilka inte finns i oss.

När jag, 'anden som är allting', utvecklade den här densiteten, byggdes den för att 'lära oss' möjligheter och utvecklingslinjer, som vi i olika situationer skall med säkerhet komma att annars på annan plats i vår utveckling, vilja 'undersöka' och utvärdera. Det finns 'bara' vi. Vi kan inte expandera, växa, utveckla oss på någon annans villkor, eller område. Den enda långsiktigt uthålliga väg vi har till överlevnad, är expansion 'inom oss själva'.

Tänk igenom det! Nej, det går inte att tänka igenom, då människa inte är byggd, som 'jag, anden' är. Jag kan i mig själv, som också är 'alla vi', förändra oss och mig själv på olika vis, som kan vara svåra att förstå. 'Bakom' våra drivkrafter och kvaliteter liv, kärlek och klarljus finns en slags 'röra' av 'primala energier'. Sexualitet är en 'primal energi' som går i gult, eller guld. Gul, den färg vi lagt till liv, och 'mera uttryck'.

'Bakom' de olika ben vi bygger oss efter, 'blandas' och 'umgås' våra kvaliteter, 'färger', med varandra. 'Jord' är av brun färg, och en blandning av gult, rött och oftast av mörka nyanser. 'Eld' är brinnande gul, och blå, och grön, som är en blandning av gul och blå. Så kan vi förstå, att den 'djinn' några av oss har som drivkraft, är av liv och klarljus och i sig själv. Och, vad är tanken bakom detta? Tanken bakom detta liksom tanken bakom allting är, är att lära oss olika metoder att växa, och växa själva!

En ande som är helt 'själv', vill inte leva!

Det blir omöjligt, att fortsätta. När jag var 'ung', jag byggde världar, och sedan stängde jag dom. Jag slog ihop alltihopa. Det jag upptäckte, var att jag inte kunde fortsätta leva, med alla tankar på de olika liv som funnits i mig, och som inte mera fanns. Det går inte att leva med det. Så, jag blev tvungen att gå tillbaka och göra om alltsammans, igen. Jag gav de världar jag i frid och utan smärta för andra än mig själv, att bli av liv, igen. Ja, exakt de världar, med exakt det liv, och in i minsta detalj, vilka jag låtit somna, så vaknade igen. Och de fick leva sina liv. Och med det fick jag möjlighet att leva 'vårt' liv.

Så lärde jag mig, att jag är 'en i många'!

Christina Aguilera är inte en 'djinn'. Det hon har blivit 'lagd till sig' är en 'drift' att sjunga. Nej, hon är inte vatten, och det sitt namn till trots! Ja, Christina är som porlande vatten! Vi kommer att, under de närmaste kommande tiotalen åren på denna jord, att mycket utveckla vår förmåga till sång, dans, och fysiskt uttryck. Vi kommer alla att bli bättre på att sjunga och dansa. Vi kommer att få en helt annan förmåga att lyssna till, bli ett med, förstå, musik. Vi kommer att i grunden förändra vår inställning till och förståelse för, vad som i vår sexualitet är 'lagd'.

Och vad tycker Christina om att läsa om sig själv i sådana ordalag? Hon kommer inte att tycka illa om det. Hon vet det redan, på sätt och vis. Christina vet, liksom Madonna vet, och Chris Rea kommer att få veta när han piggnat till från den sjukdom han just nu har det arbetsamt med, och liksom George Michael, som också har haft det jobbigt; alla dessa och ganska många flera, sångare och dansare, idrottsmän och människor som tänker mera 'bara' med sitt huvud, i stället för med sin kropp eller röst, alla dessa vet att de har en uppgift! Men, den uppgiften är inte att bli 'stor'. Den uppgiften är att bli mera, ännu mera, av det de 'är'. Och det de 'är', är byggda att hjälpa till att visa oss den väg som väntar, på alla oss.

Christina Aguilera - 'Bound to You'.

https://www.youtube.com/watch?&v=ovTP3e_pYHA#at=24

Så kan man säga, att dessa uppräknade och många andra, har fått gå före. Det de har inom sig liknar på sitt sätt det Lars, eller David, eller Daniela har inom sig. Det är ett uppdrag, att göra det bästa vi kan, av det vi har inom oss. Och i det finns ett allvar, men också en glädje!

Vi hör ihop. Alla vi hör ihop. 'Bunden, till Dig' sjunger Christina om. Ja, vi är alla bundna till mig! Men, om Du kunde fråga en energivarelse, den Du själv är 'högre upp' inom mig eller 'tillvaron', den svarar att den är bunden, men att den inte alls är det! För, den är ett helt unikt uttryck inom mig och oss, och därmed bunden till oss alla, och mig, men först och främst sig själv!

Just den varelsen har att vara rädd om och utveckla, på de vägar vi och den hittar, sitt eget ansikte till det ansikte det redan är. Och det jag menar me det, är att vi ser 'konturer' i oss själva. Allt medan vi växer, vi ser mer och mer av 'vem' vi är. Och allt medan vi växer, vi lär oss mer om vilken och vilka andra, vi vill ännu mera just nu arbeta och ha kul tillsammans med!

Så är vi både 'pinoccios' och sprattelgummor i snören! Nej, det är vi inte! Vi är liv, alla vi är liv! Ja, Gud är kärleken, just nu. I andra skapelseberättelser är Gud liv. Vi är alla ytterst av liv, detta då det helt nödvändigt är att för oss alla utveckla oss. Ja, det låter som Sisyfos, det där. Men, det är det inte. För vi trivs inte i slavarbete. Och så har vi hittat olika metoder att ha kul, att vara för oss själva och fundera, och att vara tillsammans, i arbete och 'fest'. Ja, vi har det på det viset inte helt annorlunda 'härovan' än vi har det lagda till våra egna kroppar.

Ja, det finns ett slags oundviklig riktning, i vår utveckling åt alla olika håll. När vi utvecklas 'nedåt', mot vår jord, vi är av fysiska kroppar. Vi är 'avgränsade från varandra, och vi är långsammare än vi är utanför kropp. Det vi vill göra, är att utveckla våra 'kroppsliga' kvaliteter mera och mera.

När vi går långt ned i primala energier, vi hittar det jag lagt dit! Men, det jag lagt dit är inte oföränderligt. Om jag tvingas leva i mig själv och oss på ett sådant vis, att jag inte kan förändra, någonting. Ja, då hittar jag någon väg att lägga mig själv i dvala. Men, tyvärr eller glädjande nog, jag inte gör det, någonsin! För, jag har i mig själv ett slags 'djinn', eller 'demon' - demonen är en varelse av 'eld' liksom djinnen, men av ännu mera kraft! Ja, naturligtvis är hanhon, liksom allt, en 'bild' av några av de 'kvaliteter' eller 'människor' vi kan välja att ibland föredra att vara. Den 'demon' jag har inom mig, har jag inte lagt dit själv. Den fanns, så långt tillbaka i mig själv jag kan minnas.

Ja, det finns tidigare existenser, för mig och för oss. När jag går ännu längre tillbaka, förbi de ställen där vi byggt om oss, jag och vi var byggda till helt andra energier. Den värd och de 'villkor' vi här lagt före oss, är att utveckla vår fysiska existens så långt vi det bara kan. Jag säger till Lars, att vi använder ungefär 8/10 av allt vi är av energi, att utveckla en fysisk människa som är ungefär 1/12 av 'allt vi är' i form av energi. Ja, resterande energi används att bygga 'blivande människor' i form av djur. Resterande energi används att bygga jordar och världar, och stenar, och slott i kristall. Och enhörningar, och tomtar och troll.

Och sådana världar bygger vi också. När vi började bygga fysiska världar, vi började 'försiktigt'. Vi byggde oss själva mera tråkiga än vi önskade! Allt medan vi som fysiska människor blev äldre, vi lärde oss vilka vi var. Och, allt medan tiden gick, vi ansåg oss kunna bygga mera av 'tänk', mer av fantasi, mera av krumsprång, också i fysiska världar. Den 'värld' eller jord Lars är satt på, är av en 'äldre' modell än vissa. Den är också yngre än vissa. Vi utvecklar just nu i en annan tid eller på en annan plats inom mig och oss, fysiska världar som har, nej inte enhörningar för det djuret är inte alltid praktiskt eller bra att fungera. För, varför skall en fredlig hästvarelse av kärlek, ha ett horn i pannan. Vem vill den stånga? Behöver den hornet när den betar? Ne, det gör den inte. Men, då kan vi ju bygga träd som växer snabbt, och låta dem beta därav? Ja, det kan vi.

Lite granna så, tänker jag och vi, när vi bygger nya världar. Vi funderar, och bygger mindre världar på prov. Vi bygger allltid först i 'tanken', utan att sätta form därtill. Detta då det inte skadar någon, när man gör 'fel'. För, fel kan vi göra. Och fel gör vi!

Och det händer också, ibland, att vi gör 'rätt'. Och det vet vi när vi gör!

Vi får skriva mera om 'vattenvarelser' och de primala energistråk vi har 'längt inne' i oss själva, senare. För, här och nu ville vi prata mera om sexualitet och dova färger, samt hur man blandar dessa att mera klara bli!

Längst in vi har 'eld' och 'jord'. Längst in har vi också 'vatten' och 'luft'. Och längst in vi har 'ether' som är ett grundmaterial, av vilket alla andra material byggs! Lars blir nu frågande, då han tror att 'ether' är byggt av kärlek och liv i en blandning. Det är det inte! Ether är till sin färg i fysisk tillvaro att gå mot grön-blå. Ether går att utvinna ur ett plasma, och utgör den laddning som finns där inuti. Så är det. Och den 'färg' som där finns, är mera röd-gul? Ja, det är den. Och röd-gul färg talar om att vi har liv och kärlek, där? Ja, så är det också.

Men, det ether är, är inte laddningen i plasmat. Laddningen i plasmat är en form av ether, som blandas av kärlek och liv, det vi kallar livsenergi. Ja, livsenergi är en spänning som gär från kärlek och till liv. Och det har vi redan talat om, litet och något. Ja, för den som tycker om matematik, det finns härledningar, nödvändiga symboler och annat, att tillgå. Och det kommer att behövas. För, annars kommer vi inte att komma åt att utnyttja denna bättre form av energi, än vad är 'el', eller olja, eller fission eller fusion. Så, den 'ether' som går att utvinna från 'jord' blir rödgul. Den ether som går att utvinna från vatten, borde bli blå?

Logik; om ether är ett grundmaterial 'bakom allt annat', det också är grunden till vatten. Ja, så är det. Och, helt korrekt Lars och anden som är en del av Lars, eller om det är tvärtom. Den del av 'ether' vi kan utvinna från vatten, blir till sin färg grön-blå, som vatten ungefär, men klarare i sina färger. Och, då borde vatten ligga 'närmare' till källan för vad ether är? Ja, så borde vara. Och, då borde vatten vara en bättre 'väg' att prova, och lära sig, hur vi på klokt och bra vis skall dra nytta av. Och det skall vi hoppas jag och vi, också lära oss att göra. Men inte här och nu.

Så, nu har vi pratat litet kort om primala energier, och om ether. Vi har pratat om att jord är lagd till mörkare färg, än mycket annat. Vi har också sagt, just nu vi sade det, att sexualitet - vår sexualitet - till stor del hör ihop med jord, och vår jord.

När vi går 'ned' inom oss, vi finner 'dunkla' drifter. Vi kan tvinga oss att prova olika dunkla drifter, och vi får då avsmak! Och vad är så klokt med att lägga in drifter, som ger oss själva avsmak? Det kloka med det, är att där finns en utmaning. Det går att lära sig njuta av delar av dessa 'dunkla stråk'. Det går att kombinera dem med 'mera ljus', som i fantasi och känsla. Sexualitet har drag av liv, i det sexualitet är ibland rent fysisk och vill 'ta'. Ja, nästan så, i alla fall. Sexualitet har drag av kärlek, då den är av all vilja 'ge'. Vilja att 'ge' och 'ta' finns både hos kvinna och hon man, men mera hos man. Så, sexualitet hos man är mera 'liv', och hos kvinna mera 'kärlek'?

Ja, det tyckte många kvinnor om att läsa, och ännu mera de som yngre är. När vi blir äldre, vi blandar oss annorlunda. Kvinna blir mer 'fysisk' på sätt och vis, och man blir mera av 'kärlek', på sätt och vis. Denna 'viss' blandning, syns också i vårt fysiska. När vi går upp i densitet, vi blir så småningom 'både' man och kvinna. Ja, eller en ny form av människa, snarare. Vi är sexuella då också, men ganska så komplett annorlunda till vår byggnad. Ja, det sker vid vår utveckling in till det vi i våra texter kallar femte densitet.

I man är inlagd mera förälskelse, än vad är i kvinna, och det 'passar' inte in! Man borde, då av mera liv, 'ta', och kvinna 'ge'. Och man som är av mera förälskelse, vill ge. Hur går det ihop? Förälskelse hos man är kopplad till att han är 'man'. Man är byggd att oss utveckla. Jag, som är Gud inuti och utanpå, är man när vi utcvecklar oss, och kvinna när vi går igenom och vårdar, det vi expanderat oss till att bli. Och när jag är man, jag vill 'ge'. Och när jag är kvinna, och vårdar, jag vill 'ta'?

Hmmm.

Mariaaaa? Vad säger Du, älskling?

Maria säger, att kvinna vill ge! Hon vill i sexualitet ännu mera, ge! Men, hon vill i förvaltning, när hon abstrakt sköter om det som inte fysiskt är, mera vara av att 'ta'. Kvinna blir som ledare hårdare än man är byggd, i genomsnitt! Och det är bra ibland? Ja, det är bra ibland, men inte alltid! Alla gruppbildningar, företag och organisationer behöver alltid förändras! Detta då omvärlden förändras, och alltid. Det ser både jag till, som Gud, och som Maria när hon är Gud. Så, en gruppbildning ledd av kvinna, blir mera statisk. Den vill inte förändras! Den vill gå in mot sig själv, byggas ännu mera stabil. Och det är skälet till, klokt och vist nog, att vi behöver en bra blandning av kvinnor och män, i våra grupper, företag och strukturbildningar.

'Visualisation of Software Version Control via Gource'.

https://www.youtube.com/watch?&v=mZQoj58wn3Q#at=18

Videon ovan visar tillväxt i ett datanätverk. Ja, det kunde lika gärna vara tillväxten i ett företag vilket som helst. Titta på figuren och fundera över, hur vi människor interagerar, i grupp. Som bin? Ja, delvis! Som databits? Ja, delvis. Men, mera som människor. För i oss är lagd, betydligt mera dynamik än vi just nu kan se, och förstå!

Lever det nätverk, som finns i videon?
Är det organiskt?
Och på vilket vis är det inte organiskt?

Nej, Lars tycker inte att det är helt organiskt. För en organism styr sig själv, till största nytta! Men, det gör inte människa i dag, i företag och nätverk. För, vi söker exponera oss själva, vi vill skina, för mycket just här. Skin gärna privat, säger Lars. Men låt organismen skina, för sig själv, tack!
ja, så sa visst Lars, eller om det kan ha varit 'jag', igen, ja 'anden'.

Ja, jaaa, jag har ingenting särskilt emot att vara med, inte om man tycker att jag behövs, och envisas, litet! Nej, så säger inte Lars, så det måste ha varit 'anden', det med! Eller, kanske var det Gud, eller Maria, eller någon blyg liten ängel.

Hmmm, blyg och liten vet jag visst inte riktigt. För, de vi här kallar 'änglar', är ofta i storlek av mellan 150 000 och upp till 550 000 liv. Så, helt 'små' är vi inte, men det finns en 'bit' kvar att gå, här också, för oss änglar. Och anden lovar och lovar, att det på något konstigt vis alltid kommer att finna 'en bit väg till, kvar att gå', och det för oss alla.

Hur nu någon kan veta det.
För det vet inte Lars!

'Nature, by Numbers'.

http://www.youtube.com/watch?v=kkGeOWYOFoA

En fråga om balans, expansion i balans.
En fråga om skönhet!

Och man som är ledare vill också 'ta'! Ja, det vill han. Men han vill utöka, expandera, och lämnar ofta över det som redan erövrats, till gruppen att ta hand om, sköta om. Beroende på i vilken miljö och med vilka mål, en grupp existerar, en man blir bäst som ledare ibland, och annars blir en kvinna det. Och ibland kan det vara bra att fråga barnen, likaså. För, de kommer fortfarande ihåg att världen är ett underverk, och det gör inte alla vuxna.

Men, tyvärr, så har vuxna vuxit ifrån det! Och, trots det så lovar jag, att vi om vi på rätt sätt ger våra barn att sköta om det de passar bäst till, också i en del av våra företag, vi och företagen mådde bättre av det! För så är det också hopkommet. Och det råkar jag, av någon anledning veta. Och det både som Gud och som hans fru Maria, och som Helig Ande, och som den som ytterst är den endea som 'många i en' också blir, då och då när vi behöver riktigt kraftsamla.

Och snöpligt litet blev det här, av sexualitet? Nej, och nej! För, sexualitet är vilja till dominans, erövring, och underkastelse. Hur många skrek, när man det läste? Slavinnor, texkna nu listor, och agera försiktigt, att denns skrift bränna! Nej, kvinnor bränner inte det de inte tycker om, inte alltid. Det räcker att gömma skräpet längst ned i byrålådorna. Då kan ingen klaga! Och dominans och underkastelse finns tyvärr, ändå! Och, vårt sexualle har som allra mest att göra med det djur, det fysiska som finns inom oss lagt. Och där finns det visst också, en vilja till dominans och motsatsen.

Madonna - 'Deeper and Deeper'.

https://www.youtube.com/watch?v=uyPOaBlrKuM

Jaha, vi utvidgar oss, så långt vi kän, här också! Ja, och på olika vis. Dominans, underkastelse, fantasi, fysisk kropp, att flyga på moln och gå i bitar, eller borra in sig djupt in i 'mjukt vatten', till en 'punkt' av njutning. Ja, det känns mera som en 'plats' av njutning, för en man. Och det känns inte, för kvinna, som om hon blir att gå i fullständig upplösning. Men, motsatsen där fanns, om och känslan på visst sätt inte är helt olik, den andra. Ja, så kände vi igen det sättet att tänka, också. Vi kommer att bli visade nya vägar att lära oss förstå vilka vi är, också sexuellt. Detta kan bara göras, genom att det 'händer'. Och det som händer, är att vi förändras. Och då vet vi själva! Det behövdes inga 'bevis' eller beskrivningar. Det blev bara att följa det vi själva visade oss själva längre ned, och i fysisk gestalt.

Vi strävar efter skönhet. När vi bygger 'fult', vi gör det att bättre förstå, vad skönhet är. Så, sexualitet skall bli, mera av skönhet och inte mindre av skönhet, när vi ännu mera lär förstå, vilka alla dessa dunkla primala drifter och färger egentligen är! Bara en sak till. Det finns, också i sexualitet, en önskan att 'dö', att försvinna. Vi har i franska språket ett uttryck ' le petit mort', den lilla döden. Det den lilla döden är, är en vilja att 'gå ned i jord', att 'suddas ut'. Och så passar det också, väl med vad vi tidigare sagt. Ja, helt logiskt det ju är, säger Lars! Men jag, som inte bara är Lars utan också en del annat, när jag får tid över, vill så lova Er, och det gäller visst alla det, att vi inte i sexualitet i första hand är avsedda att lära oss mera om vad 'död' är.

Nej tack, inte mera 'död', men mera liv!

Lär oss att leva med 'mera allt',
men utan att andra skada!

Ge ro i mo, Geronimo!
Ja, till en del!

Litet av varje om smått och gott.

Friday, 28 June 2013

Litet andlig spis, från 'ovan där'!

Sunday, 23 June 2013

Om elva 'ringare', sexualitet och mera allt!

Christina Aguilera, Lil' Kim, Mya, Pink - 'Lady Marmalade.'