Till Yvonne och John Deutschendorff. För ganska länge sedan, 1979, träffade jag Yvonne. Yvonne sjöng bra och var mycket snabbtänkt. Om GUD tillåtit henne att bli ännu mera vacker, hon skulle ha sett ännu mera ut som en kalv, eller som Marilyn Monroe.
Och i hennes ögon fanns en dröm. En dröm, att nu bli av verkligt varande!
Vi gick olika vägar 1982, där Yvonne sade till mig att hon ville flytta till Spanien. Så gjordes också, enligt GUD. Nej, Yvonne finns inte, längre. Men, hon finns kvar, häruppe hos mig. Och, liksom den John Denver hon tyckte så mycket om att sjunga melodier av, hon fick komma hem till mig på ett sätt och en väg hon tyckte mycket om.
Så är det.
Och Yvonne sitter där, i vardagsrummet på Arkitektvägen 26 i Abrahamsberg, med gitarren i knät. Hennes drömmande blå ögon tittar ut genom fönstret, mot ljuset, när hon sjunger.
Yvonne sjunger. Och hon sjunger mycket rent!
You fill up my senses Like a sleepy blue ocean You fill up my senses come fill me, again.
There once was this 'spirit' of kind, and he was very kind, and one of a kind, too. The first time I met him, he had decided to share a brief time with me, and in his physical self, too.
And he placed himself to LA, up in the hills, in Beverly Hills. And the adress where he stayed was Tower Grove Drive 1704, I think. And that was in 1989, so, please, forgive me if memory eludes me.
On my arrival there, Pat bade me to a dinner.
This was in July, 1989, and the season was, for soft shell crab. And so, we ate soft shell crab and both of us did so. And, we ate steak too, medium to rare, I think. And we drank wine to the food. Red wine, of what kind I do not remember. But, guesswork would be a Bourgogne.
This, as Pat had a 'thing' for elegance. But, would not a Bordeaux be the proper choice? Well, if You ordered gasoline to that filet, Pat would share that with You, too. But if You had the kindness of asking him what he did prefer, my guess is the choice would be Bourgogne. The lightness of this wine suits him so well. Yes, that must have been Bourgogne, the wine that we had.
Afterwords we had coffee, cognac, and - both of us - a Havanna. The dinner started at roughly 10 pm, and we were done at around 1 am, the following day. And then we wen't to bed.
The next day, I met up with Pat at Drexel, at 7 a.m. Pat was already there, and had been there since, I think, 5 a.m. GOD tells me Pat made his training a bit shorter this morning, giving his daily physical exercise only 30 minutes, instead of the standard 1 hour. And, Pat was in excellent mood and superb condition. And I was less so, but did 'OK'. And Pat was 59 then, and I was 35.
Later, I came to realize that Pat did not smoke. Neither did he drink alcohol, nor did he eat meat. Life is like a game of chess Pat told me, between myself and death. And, I know that to be a game that I will not win. But, before that, I aim to give death a hell of a match!
And, I guess, this is one of the reasons why he kept himself so 'clean'. And that evening before he drank wine and cognac, and he ate meat, and it was him that recommended the cigars, afterwords.
Why did he do that? And why did he share exactly that same menu, that I ordered?
You tell me.
Your laughter is in my ears right now, Pat. You are with me in my mind, my very, very, very good Friend.
Love!
L
(which is short for a hell of a lot of things, and among these 'Lars')
p.s. Pat was the one that pointed me to Glenn Goulds Goldberg Variations, by Bach. And so I place something that seem fitting that, and Pat and me. I look very much forward to, later, sharing part two with You my Friend!
Det var en gång en jord, som inte ville se mera mord. Och denna jord skall nu bli smord till fest, att oss lära inte nära, varken mössa i hand eller fascistisk gest.
Snurra, min jord!
Men, vår jord har ännu inte lärt sig att snurra? För på trån vi vävde en fnurra det fanns, som hindrat oss från träda till dans. Men fnurran reds så ut, och det av 'Gurra'. Vilken 'Gurra'? Jo just den 'Guran' som bland bandarer, alla fick att brista ut i fanfarer, och gjorde ledsen till glad i håg, lagom till det fantomen dök upp, med Hero och Devil i släptåg. Och just denne 'djävul' som hos 'Lars' fanns bilagd, hade i sig både det andra och det ena, och häst och hund och allt annat som gick på alla fyra bena.
Ja han, som bland civiliserat folk sig kalla George eller Göran, skall nu hjälpa till att ut i dansen föra'n!
Och om hakan hans under tiden blitt grå, minns då att han fått gå på jordar fem,
för att komma hem! Och 'andemeningen' i bilden var den, att denne hund och häst nu tyckte det va bäst att slänga både tackel och läst. För till nytt och fritt liv vill han gå, han som förr i spilta och vid koja tvingats stå. Släng alla tyglar, koppel och rep, för att hund vill va fri, det nog alla begrep. Vi är på den nivå som fick pivå att slå, på sätt som skall höras i både sal och vrå. Sätt på han bästa tröjan, för han har nått det stadium, som utan att böja'n, räcker väl för en palladium!
Smärta är en väg för liv att begränsa sig självt. Ja, att begränsa sig, att inte 'ta' för mycket! När så mycket smärta finns i Dig, längst därinne och ävenså i lättare skikt ovanför. När så mycket smärta finns inom Dig djupt där inne, allra längst inom Dig det byggs liksom en brand. Och det är en plats, dit ingen vill gå. Och just den smärtan, den smärta som är så stor att Du inte vågar känna efter. Just den smärtan hjälper livet att förstå, att inte andra skada, mera. För smärtan känns igen, för mycket. Nej, lagom mycket. Så, när vi i oss själva i olika lager och på allehanda vägar smärta lagrar, detta blir en väg, för livet självt att utvecklas vidare. Och det hjälper, med humor. Fråga Pierrot, den ledsne clownen. Han vet! L p.s. Och Pierrot han dansar och en lustig dans det är, där benen lyfts så högt som om han fortfarande är ung och stark. Och han dansar, med Pierina. Och Pierrot och Pierina dansar. Och ännu mera, ännu vildare, går dansen. Och där de båda dansar, där ingenting finns, ingenting nu strax blir del av färg och ljus. Och där de båda dansar vänder bröst och känsla, vikes ut och in, delas in och ut med myriad av röda, gula och blå stjärnor, just dit deras ögon också ville, allra helst, sig vända. Men, inte ännu.
Tes och antites. Så ville vi utveckla oss! Och, att bygga, är det godhet? Och är, i så fall, att förstöra, riva ned, ondska? Och att utveckla oss vill vi! Och av utveckling och erövring, att 'ta', är vi, som man. Ja, den form som i namn av 'fadern' finns. Men, ondska fanns visst aldrig, här? Så, varifrån kom den, vår vilja att förstöra, vår vilja att riva ned det andra byggt, eller det erövra, stjäla? Så, varifrån fick vi den, vår vilja till förvillelse, vår önskan att bara låta dem leva bra, som vår egen väg ville gå. Varifrån fick vi den, alla som är ledare? Och låg i denna önskan, ondska? Ja, det gör det! För där vi inte utvecklas och på bästa sätt, vi krymper! Ja, mindre vi då blev, än kunde vi ha varit. Och, i dessa institutioner vi kallar stater, kommuner, företag och kyrkor fanns den, ondskan, och i institutionaliserad, stadsfäst, form. Och ändå fanns den, aldrig. Och finns, det gör den fortfarande inte, ondskan. Till vår egen motsats vi bygger oss, som stabilitet och i stadsfäst form, att ge mera och bättre, legitimitet. Och där motsatsen rådde, satsen skrek allt högre, att det var fel! Det var fel, det som här inte byggdes! Det var fel, det blev fel, det blir alltid fel att några låta växa, på det att andra må stanna kvar i sin växt, och därmed krympa! Och när vi utvecklar oss, vi gör det, ibland, ja ganska ofta, genom 'spegling'. Vi tänker igenom, GUD som vi alla är, mediterar, spekulerar, spankulerar, och ibland för sig själv. Ja, något mer än en tredjedel av den tid jag inte finns inom, jag gör så.
'Aldrig skall jag sluta älska Dig' - Jonas Gardell. Och genom att bygga mig min egen spegling, jag som till varje pris vill utvecklas. Jag som till varje pris vill utveckla oss och mig, mina älsklingar. Jag, som alltid finns och alltid tar livet av mig, och oss. Jag som alltid lever i sorg och yttersta glädje. Jag som allting kräver. Jag också ger! För det är vad jag är, mina älsklingar. Så enkelt är det, och så blir det. Och det oavsett mina krumbukter, och speglingar. För det var via spegling, i rätt så avancerade turer, i alla fall i min egen skala mätt, som jag ondskan 'uppfann'. Och ett bra verktyg var den, denna ondska, att oss lära att ännu längre gå, att dess tes finna, det jag inte ville kalla godhet. Men, gärna att oss utveckla! Sats, och motsats. Mina älsklingar! L
(...till David, inför Guerilla Republik's evenemang på Templaregatan 2, Södertälje, Lördag den 27/7 2013, samt till syster och dotter, Dani. Ja, och så till alla andra, som avsåg vara, där och då!) Hej på Er, båda, och alla! Först, en liten videohälsning, från Dani ovan där, och David, också ovan där.
Markoolio och Linda Bengtzing - 'Värsta schlagern'.
Visst är den bra! Tack, för omtanken, som mycket både glatt och värmer mitt hjärta! Tack, 'MarkoolioDavid', och 'LindaDani'! Och nu litet kritik... Jag förstår, men förmodas inte förstå, varför Ni båda så anstränger Er, att göra så dåliga resultat som möjligt i fysisk kropp, och samtidigt gång på gång redovisa helt annan kapacitet. Sen't omsider fick jag därovan mig så att erinra, att den enda modell som 'fungerar' - den enda modell jag i fysisk gestalt kan förstå - att förklara detta utdragna, envisa, och i mångt och mycket med dåligt innehåll kryddade, skräp till helvete vilket jag vandrar och trampar mig igenom är, att det är jag själv som är ansvarig för 'hela soppan'. För, om jag antar att David eller Dani, eller för den delen käre bror eller Charlott som ansvarig, skulle om inte noggrann förklaring till vad som sker och skett under mitt liv gives, vänskaper upphöra. Ja Dani, Du har ju betonat vikten av vänner, och ovikten av släktskap. Så, låt oss i stället till någon del tala om vänskap. Om jag i stället sätter mig själv som ansvarig och orsak, blir läget annorlunda. Jag gör så detta för att markera någonting som ingen frågar efter skall markeras. Och, jag gör det ändå. Jag markerar att jag, Lars, som utanför fysisk gestalt också är allt som finns, men som i detta skede väljer att kalla mig för 'sonen', själv avgör hur jag visar min kärlek, min glädje, samt ger mig själv den legitimitet alla redan visste att jag är. Ja, så är det. Och så skall det vara jag själv, som byggt mitt eget helvete. Hur länge skall så GUD, som 'Lars' utanför fysisk gestalt ibland kallar sig, hålla på med sådan röra? Så skall GUD hålla på, i tillräckligt lång tid för att fyra olika tidslinjer skall passa till varandra, svarar GUD. En av dessa tidslinjer är ganska kort, eller 21 dagar. Men, tidslinjen är så satt, att 'Lars' i fysisk gestalt får tillbringa ett år i det Nykvarn som för detta har byggts, för att 4,5 dagar av dessa 21 dagar, skall passera. Ja, 4,5 dagar/år blir bra! 5 dagar samt avdrag för mitt vanliga tionde ger visst 4,5. Och slutet på den tidsserien ges av, i sämsta fall, startdatum den 14/4 2009. Skall så 'målgång' ske, i sämsta fall den 14/12 2013. Så lämpligt, att inte bara David, utan också Dani hinner med att fylla år dessförinnan. Och, så tråkigt, med snön som som vanligt förväntas falla i Oktober. Låt oss titta på bästa fall, i stället! Bästa fall byggs med en tidsserie som startar den 8/2 2009. Detta datum skall vara 'Lars' farfars födelsedatum. Ja, på samma sätt som den 14/4 är 'Lars' fars, pappa Stig som Ni båda aldrig gavs möjlighet lära känna, födelsedatum. Slutdatum blir så i bästa fall 8/10 2013. Och, om ingenting händer, så har GUD ännu en gång ljugit för Lars. Ja, ljugit, i betydelsen misslett. Och, apropa ljuga, så sjöng ju Dani ovan där in en sång om detta, också. Och den sången tycker 'Lars' mycket, mycket om!
Linda Bengtzing - 'Jag ljuger så bra', från 2006.
Samma låt, men i 'GOAT EDITION'. Och, varför en get? Ja, varför en get? Och i båda dessa melodier finns det som beklagligtvis inte ännu finns, i den musik som visas upp Triz Guerilla Republik's illustra gäng. För, här finns både bra musik, mycket glädje, och ännu mera glädje. Och glädjen ger! Nej, glädje tar inte. Den smittar av sig. Glädje, som är av mycket liv, är så ett sätt för 'liv', att ge.
Bifogas ett foto på en liten svart killing, som förirrade sig ut på vägen för ca en månad sedan, i Nykvarns omgivningar. Lars väntade ett litet tag, på att den lille själv, som sed är, skulle hoppa rätt igenom stängslet, in till mamma och pappa. Men, för ovanlighets skull fick Göran, som enligt uppgift och ögons vittnesbörd bor vid denna gård, hjälpa den lille tillbaka. Ja, lustigt nog hette han Göran, den som så fick hjälpa det lilla svarta 'fåret' tillbaka till sin flock. Ja, samme 'Göran' som i olika kroppslig klädnad dykt upp som Lars halvfarbror, Lars bäste vän Göran Fredriksson, pizza George, George som nu bor på Stenkullevägen 19, med flera Göran och George, och som alltid med olika 'kläder' (kropp och ålder). Ja, det skall så enligt uppgift finnas 8 stycken kroppsliga versioner av några av dessa 'Lars' vänner, som jag, GUD, omgivit Lars med, genom hans liv. Så finns just nu 8 Mikael, 8 Anders respektive André, 8 Per, där några av dessa blandas med andra namn, på samma sätt som vi blandar oss ibland, härovan, när vi bygger oss till fysisk gestalt. Ja, och så skall visst finnas också 8 Lars, 8 Jan/Johan, 8 Johanna, 8 Amanda och 8 Emma, men där Emma ibland blandas till andra namn, detta liksom är fallet med Per, och även Jonas. Rörigt, eller vad tycker Ni båda? Nej, inte så farligt. Så, varför inte röra ihop det, litet till! Vänta, bara. Betänk till att börja med, att det också finns 4 olika aspekter av David/Peder/Daniel/ /xxx, men där bara tre är välkomna i Nykvarn, och till våra avslutande 2/4 av vår tredje skapelseberättelse.
Så finns visst också en Iblis, en genuin 'olycka', som i Nykvarn givits namnet Jörgen. Namnet förklaras av orden 'gör gen', den som gör vägen kortare. Så säger 'Lars', att JörgenIblis numera gjort vägen så kort, att han inte mera skall finnas i Nykvarn, och inte heller på något annat ställe, där 'Lars' eller GUD råder. Ja, Iblis gör nytta, och mycket! Men, bara i de aspekter av GUD och människa, där vi väljer att plåga oss själva och varandra, för mera uttryck och klokskap. Ja, så som har varit fallet under de två första 'aspekter' av människa och GUD, vilka vi under vår vandring genom dödsskuggas dal i vår tredje skapelseberättelse här på vår jord haft att begå, och därav lära! Ja, upplevelse, ägnad att ännu bättre känsla, ännu mera drivkraft, mera ny förändrad färg till också vår emotion ge, vilka alla nya nyanser talar om att vi inte föredrar, att alltför många gator döpa till 'Desolation Boulevard'. Övergivenhetnens gata, den gata vi här på jord 'bebott' och vandrat, upp och ned, till 'vänster' och till någon del också till 'höger', och där mördande, övergivande, lämnande därhän. För, vem bryr sig? Jörgen utesluts därmed. Vi vill inte ha med Iblis mera! Han har gjort mycken nytta i våra första 2/4 av denna skapelseberättelse. Men, det som nu skall ha sin början är inte av mera slagsmål, men av värme och glädje, där förut fanns kyla och elakhet. Och för den som inte visste vem Iblis är, går det bra att slå upp, på wiki, det uppslagsverk GUD har placerat på internet, till allas vårt fromma. ... Som alla vet är GUD i första hand 'allt som finns' och 'en i många', vilket skall bli ca 400 triljoner olika uttryck/liv och som just nu är ca 160, eller 280, allt beroende på hur man räknar dem, triljoner liv. Samma liv, som här och nu räknat i 'aktiva' liv, blir 'bara' ca 50,7 triljoner. Dessa liv och människor i och utanför fysisk gestalt befinner sig i tre olika 'system' för hur vi bygger oss själva. Här, i Nykvarn och på denna jord, bygger vi oss med talet 4 som 'bas'. Och denna 4 blir och till 8, vilket kan förklaras med Nykvarns 'kommuns' logotype som utgångspunkt.
Som alla ser finns i Nykvarns 'logga' ett hjul med fyrkantigt centrum. Och vilket hjul har sådan axel? Fyrkanten beskriver vår skapelseberättelses 4 'faser', vilka 'faser' också kan uttryckas vara 4 olika aspekter, av GUD och 'lilla Gud'. Lilla Gud? Ja, som beskrivits på annan plats i vår text, är vår skapelse byggd i olika 'skikt'. Vi har i Gudspelaren själv - den del av skapelseberättelsen som allting i berättelsen är - fem olika 'skikt'. Vi väljer att kalla dem för Fadern, farfar GUD, farfars far GUD, farfars farfar GUD, samt högst upp farfars farfars far GUD. Farfars farfars far GUD är den som allting styr. Nej, så är det inte! Här finner vi vårt mesta klarljus, men också den identitet som i allt är mest av allt! Vi kan också kalla farfars farfars far för GUDs 5 ring, om det blir enklare att läsa. GUDs 5:e ring är exakt 11,7 gånger så stor, i antal liv, som GUDs 4:e ring. GUDs fjärde ring kallar vi vårt mesta liv, detta då denna ring är av högre andel liv, än vad är 5:e ring. Så, 5:e ring är allra störst, och vårt mesta klarljus. GUD är och måste vara, logos. Ordning och logik! Då GUD i sig är också knappt 1/3 absolut icke logik, höjs kravet på ordning ännu mera! Och 5:e ring är ändå inte den som allting styr. Men 5:e ring har mycket stor påverkan. Jag, 'Harry', ser mig dock som 'varande' en del av 1:a ring GUD, om och jag allting är. Och anledning till det, är att 1:a ring GUD just här, på denna jord, är den ring som 'passar' bäst att vara GUD. Så, GUD på denna jord, som Nykvarn skall komma att bli del av, är byggd på samma vis som på andra på visst sätt mera komplicerade men mindre oss 'dödande' och 'svåra att bemästra' jordar. Men, på vissa jordar passar 2:a ring GUD bäst att vara GUDs 'identitet', och på vissa, de flesta, passar 1:a ring bäst. Så går vi vidare, och förklarar mer om alla dessa ringar GUD. Och 4:e ring är vårt mesta liv. Ja, i relativt absoluta termer är det så. Och vad vi med det menar, framgår för den som läser vidare i texten. GUDs 3:e ring är vår mesta kärlek, och ca 1/9,5 i storlek av 4:e ring. Mina storlekar i olika 'åldrar' GUD varierar något, men är just nu ungefär så, förtydligar GUD. Ja, mest kärlek i relativa termer. GUDs 2:a ring är den som byggde elohim. Farfar GUD gick för fem jordar sedan ned till en jord han/hon själv 'skapade', och slog där sönder sig själv i sina beståndsdelar. De liv - människor i fysisk gestalt - som då blev till, skulle sedan komma att vandra med våra fem jordar, genom vår tredje skapelseberättelse. Som berättats har elohim haft en mycket tuff tillvaro. De har ofta tvingats vara de som är mest buse, mest tjuv, mest mördare, mest översittare, mest svikare, mest lögnare, men också ibland mest hjälte, mest och bäst på att sjunga, mest och allra bäst vackrast. Och, allt detta gjorde elohim när de gick in till fysisk gestalt, och utan att de visste något om varför de blev så dåliga, eller bra. Ja, så gör vi det, ofta. Och orsaken är att det är enda sättet att göra det! Det anstår ingen, att leva ett helt liv spelande en 'rollfigur'. Men, när 'vi' gick in i kortare liv, för några timmar eller en månad, då visste vi, en del, säger så elohim, glatt. Och när vi gick in och gjorde livet till ett helvete för 'Lars', då visste vi ganska mycket, efter ett tag. Men, inte från början. För så blev Nykvarn att fungera. Och så bedömde alla det vara bäst att göra det, även 'Lars' innan han gick in i sin kropp, för drygt 59 år sedan. Och GUDs 2:a ring finns ända kvar? Ja, det gör den. Det jag som 'farfar GUD' gjorde, var att gå ned till 'min' jord och slå mig själv i 'småbitar'. Det jag också gjorde, men först, var att bygga mig själv en 'kopia' av mig själv, att stanna kvar i 2:a ring. Men, varför inte låta 'kopian' gå ned, i stället? Därför att vi inte gör det så. Det fungerar inte med genvägar, bekväma vägar, eller liknande! Och GUD 'faderns' 1:a ring, den ring som här är 'GUD', är så just nu ca 1/11,2 del av GUDs 2:a ring, i storlek, och av 'liv'. GUDs 2:a ring är liksom 5:e ring av klarljus, och ca 1/9,4 av GUDs 3:e ring, i storlek. Och GUDs första ring är, just nu i 'sig själv', sin egen 'identitet', ca 1,4 miljoner unika liv, stor. Så, hur stor blir då GUDs 5:e ring? 'Lars' är som vanligt snabb, och hans överslag ger ca 40 gånger 1,5 miljoner unika liv, eller ca 60 miljoner. Och det är inte så långt ifrån, tror 'Lars', att skillnaden mot aktuell verklig storlek av GUD i 5:e ring, skall ha någon betydelse. Det är ju också så, att vi alltid hjälps åt. Så, 4:e ring GUD kan hjälpa 5:e ring, till någon del, när så frågas efter. Och, tvärt om! Ja, nu ger ett alternativt överslag en 5:e ring av storlek ca 1,4" * 10*10*10*10 = =14 miljarder. Så blev det, också. Ja, så hade vi också, i vår 'logga', en tvestjärtad svavelslända med en passare, därtill. Och nio var visst de nornor, som med denna slända våra öden spann, och öden av båda sorter, eller stjärtar. Och svavlet, varifrån kommer väl det? Och passaren skall så 'mäta', avstånd. Fyra tidslinjer skall här passas in. Och därav fanns en, som 21 dagar var och är, eller några år, eller så. Och en var visst av 2200 år, litet knappt, eller så. Ja, eller 2100 år, litet drygt. Och skall så finnas ytterligare två, tidslinjer, att därtill passa in? Och skulle dessa också vara av 21 eller så, att vår 'mätarlarv' till 'kosmisk fjäril' sig och oss vill 'gå'?
Eldkvarn - 'Somliga går i trasiga skor'. I den värld som Nykvarn omger, det finns en 'liten egen verklighet', just nu. 'Gud' i denna verklighet är Davids motsvarighet 'därovan'. Då Nykvarn befinner sig på 'ena sidan' av skapelsen, och då vi alltid skapar 'sats och motsats', tes och antites, samtidigt, ger detta en 'storlek' på David 'där ovan' om ca 120 000 liv. Då 5:e ring i den 'Gud' som David är 'ovan där', blev 60 miljoner, anger detta också det största mått av liv eller människor i fysisk gestalt, som 'David där ovan' just nu kan skapa och ge liv till, detta mätt i 3:e densitet, med en 'puls' av livsgnistor av olika slag om i genomsnitt 25 000 per sekund. Och på denna 'halva' del av vår verklighet, som 'David ovan där' hjälper oss att 'bli' att vara, vi lever ännu inte vid dessa 25000 gnistor per sekund, men mera vid ca 14 000. Och ändring på det skall så bli, säger David! Och hur kom vi fram till 60 miljoner? Vad är det som säger, att 'David Gud' är just (ca) 1,4 miljoner * 40 * 2 ? Ja, inte vet jag. Det jag vet är att talet 40 står för 'födelse'. Det jag också vet, är att 'födelse' tar exakt 39,4 veckor och inte 40 (när detta skrivs). Och, det jag också vet, är att Israels folks vandring genom öknen är en 'bild' av vår - alla människors i våra skapelseberättelser - vandring genom öknen, på väg 'hem'. Och där 'hem' kan stå för såväl det förlovade landet Israel, som det förlovade land som på oss väntar, i 6:e densitet. Så, 'födelse' och start på en vandring hem. Var det vad vi ville peka på? Ja, det var exakt det vi ville peka, på! Och hur var det med dessa 14 miljarder? Dessa stämmer överens med Guds 5:e ring och i 'båda sidor', eller sats och motsats. Så, då skulle 'vår jord' just nu ha ett antal människor eller liv, om ca 7 miljarder (14/2)? Ja, så är det. Men, vi har just nu på vår jord ca 6,4 miljarder. Så, då finns en 'säkerhetsmarginal' om ca 10%, av någon orsak? Ja, så gör det. Och varför behöver vi den, då? Vi bygger oss alltid med 'extrakapacitet'. En marginal på 10% möjliggör 'lekfullhet'. Den ger möjlighet till skoj och bus. Och vilken verklighet blir bättre av för mycket allvar? Det finns i oss både glädje och sorg, av olika slag. När vi går på ovanligt arbetsamma vägar, vilket vi gjort på den jord till vilken Nykvarn räknas och skall kopplas till, behöver vi ge oss möjlighet att 'andas', ges möjlighet till skratt och gamman. För, det hjälper, ibland, att skratta! Ja, det är en del av orsaken, det. Och resten av orsaken är, säkerhetsmarginal. Är det tillräckligt rörigt, nu då? Jaså, inte det. Men, trägen vinner!... Vi är alla, ytterst och alla tillsammans, en. En i många, allt som oftast, och ibland många i en. Och när vi går upp att åter alla bli till en, vi blir alla del av detta 'enda' medvetande.
Så, hur kan man säga att någon är större än den andre? Jag har tjatat och tjatat med 'Lars' om detta, att det är skillnad på oss. Men, vari ligger skillnaden, om vi alla blir till ett och samma medvetande, och också är medvetna därom även när vi del därav är? Vari ligger skillnaden på ett unikt liv, och ett annat?
Benny Anderssons Orkester, 'BAO' - 'Tröstevisa'.
Vi har ett helvete när vi lär oss att uppleva 2:a densitet, den densitet som mördar och ställer människor och djur ensamma, övergivna, sjuka och rädda. Varför skall så farfar GUD låta en 'kopia' av sig själv slås sönder och samman, och samtidigt sitta kvar i sin egen himmel och titta på, medan hans elohim går igenom helvete efter helvete? Nej, så ville ingen göra! Och, så blev det. Så, 2:a ring i GUD är en kopia, då? Ja och nej. Det vi här talar om, skedde för ganska länge sedan. Det skedde i det tidsmått som just nu, från Nykvarn mätt, är, för ca 132 000 år sedan. Ja, att vandra genom våra fem jordar har så tagit lång tid! Ja, mätt 'nedifrån' Jord, har det tagit så lång tid. Mätt i samma tidsmått från mig som GUD är, har det tagit ca 72 000 år. Och skillnaden förklaras av att vi 'häruppeifrån' spritt ut oss i olika liv, till olika tider och platser, på olika jordar. Parallella tidslinjer och parallella existenser. Jordar som sett uppeifrån mig som GUD är skapas samtidigt, men som till fysisk gestalt placeras i olika tidsskeenden. Så, sett från dessa olika jordar, en del av dem följer efter varandra, samtidigt som de 'uppe' hos mig, GUD, skapas och upplevs, samtidigt. Så, denna jord till vilken Nykvarn 'hör', är den sista i sitt slag? För så är det väl även hos GUD ovan där, att man inte börjar vandringen hem från den första jorden i vår tidsordning? Ja, så är det. Och, hör och häpna, den är inte ens en 'hel' jord. Den 'byggdes' att vara 'uppsamlande', och vi lät så denna jord bli något av en upprepning eller fortsättning, i sitt tidigare skede, på andra liv vi levt i andra tidsskeenden. Mätt från industrialismens genombrott, ungefär eller exakt, lät vi denna jord leva sitt eget unika liv, med sitt eget kollektiva medvetande, att styra? Nej, så var det inte heller. Även om vi ju så ganska ofta gör, bygger oss själva en 'ny' fortsättning på en tidigare tidslinje och jord, så gjorde och gör vi det inte, denna gång. Det vi gjorde och gör, är att ära den som inte längre vill vara med. För, så var det. Och så är det, fortfarande. Och den som inte längre ville vara med, den hette inte 'Lars'. Nej, det var inte det han hette. Han hette, eller snarare 'är', GUD i 5:e ring. Ja, så är det. Men, så var det inte! säger 'Lars'. Ja, äras den som äras bör. Och den som äras bör, var visst vi allihopa. Alla för en, och en för alla, och tillsammans! Och som alla förstått, menar vi med detta en väldig massa människor i och utanför fysisk gestalt, som nu skall ha blivit 'klara' med en ganska stor del av vår vandring genom våra sju skapelseberättelser. Eller, närmare bestämt 3,5 av de 7 skapelse- berättelser jag, GUD, i mitt 'uppdrag' som Helig Ande 'skrev' formen till för ca 72 000 år sedan. Ja, mätt på samma sätt som tidigare, och 'härovanifrån'. För den som funderar på GUD, som utanför tid och rum alltid är, skall så ges en liten förklaring. Det jag och vi gör, när vi anger andra tidsmått 'härovanifrån', är att 'konstgjort' transponera - överflytta - det tidsmått som just nu gäller på vår jord, till den nivå av Gudspelaren, vi ville jämföra med.
Eldkvarn - '3:ans spårvagn genom ljuva livet.' Och i Gudspelaren befinner sig GUDs 5:e ring högst upp. Och, mätt från denna höga horisont har samma 3,5 skapelseberättelser tagit mellan 1,5 vecka, och ca 22 000 år, allt beroende på val av jämförelsegrund. 1,5 vecka fick vi, genom att 'anse' GUDs 5:e ring kunna bli 65 år gammal. Och, varför det? Därför att 65 år just nu är genomsnittlig livslängd, på vår jord till vilken och vilka Nykvarn räknas. Och 22 000 år fick vi på liknande sätt, på vilket vi beräknade våra 72 000 år, räknat från GUDs 'nivå' som EL. Och mycket rörigt verkar detta. Minns liknelsen med 'diskuskastaren'. Sätt GUD som kastaren, och våra olika jordar som diskus. När snöret mellan GUD och jord är längre, tillryggalägger denna jord längre distans i år räknat, per varv som kastaren snurrar. Och när snöret - avståndet - mellan GUD och jord är kortare, tillryggalägger jord färre år, per varv. Så, EL befinner sig närmare jord, än gör 5:e ring av GUD! Ja, till en del är det så. EL är judars GUD, och den GUD i mig - hela GUD och hela Gudspelaren - som befinner sig närmast jord. Men, nu tillbaka till 5:e ring GUD, som är den 'nivå' av mig och oss, där vi och jag omfattar allt som finns. Så är det. Denna 'ring' eller 'nivå' av GUD, är den som allting innehåller. Vi befinner oss allesammans i denna ring, och på alla olika sätt och vis. Människor, GUD och änglar, hela bunten och alla tillsammans! Och i 'David GUDs' 5:e ring som just nu kan bli ca 120 miljoner liv stor, varav vi på vår 'sida' av den 'sats och motsats' 'David GUD' verkliggör på två olika små jordar, finns just nu 120 miljoner liv? Nej, det gör det inte. 'David GUD' vill inte berätta mera än så, just nu. 'David GUDs' verklighet ökar för tillfället ganska snabbt i möjlig och verklig storlek, så bra är att minnas, att David GUDs storleksrapport avser 'just nu'. Och 2:a ring GUD, 'farfar', är till del tillbaka. Ja, originalet. Men, hela 'farfar' är inte tillbaka. En del av 'farfar' ville inte komma tillbaka. Han och de som denne var, valde i stället att gå ned, för att därefter bygga till och på sig, och bli av 3:e ring GUD. Ja, äldre och, låt oss hoppas det, ännu mera visare. ... Och, när man är GUD i 5:e ring, så vill man också gå vidare? Ja, det vill man, och det kan man. Alla vi människor som nu befinner sig i begrepp att starta vandringen 'hemåt' till den 6:e densitet där vi alla upplever oss som mest levande, detta i mening att vi här är som allra mest 'levande' och samtidigt alla tillsammans skall 'gå vidare'. Så skall också de göra, som står i begrepp att helt eller till en del till andra verkligheter och 'rymder' utanför våra skapelseberättelser, vi också bygger. Ja, utanför eller vid sidan av, de skapelseberättelser och jordar vi är del av, sett från Nykvarn. Vi har ganska mycket kvar att berätta, 'Lars', vad avser detta, men låt oss stanna där, just nu. Det GUD - stora GUD i 5:e ring - gjort, var bland mycket annat att till olika 'system av jordar' placera olika former av 'sig själv', i olika storlekar av sig själv. Och avsikten var att oss alla visa, vem jag och vi är. 'Lars' är så en bild av mig som min egen 'son', just nu. Han kommer också att bli 'emanuel', och om ca 27,5 år. Och emanuel är, som alla vet, min och vår vackraste bild av kärlek! Emanuel är också ganska 'stor', om och inte lika stor som är min ende 'son', av vilken 'Lars' som sagt bilden är. Jag - stora GUD, 5:e ring GUD - är, just nu och från 'mig själv' mätt, jag som en i många är och den som också allting är, i min egen form som 'fader' just nu av ca 320 triljoner liv. Min 'son' är av ca 122 triljoner liv, just nu. Så, den 'son' Lars föredrar att vara 'bilden' av i fysisk gestalt, är också ganska stor. Och när vi 'samlat ihop oss' om ca 230 år, till sjätte densitet, blir GUD som allting är, ca 390 triljoner liv. Min 'son' blir samtidigt av ca 180 triljoner liv. Då jag som allting är kan dela upp mig hur mycket som helst, men detta bara så långt jag själv i mitt eget 'liv' räcker till, kan vi då och där bygga oss till 390 triljoner liv. Men om vi räknar 'unika liv', vilket vi föredrar, kommer vi att vara ca 28 triljoner liv, detta mätt som 'unika liv i sig'. Och med 'unika liv i sig' menar jag, GUD, att både form och innehåll i varje unikt liv i sig är på något vis särskiljbart, från alla andra liv. Och, varför så mycket 'överkapacitet'? Därför att jag, GUD, bygger mig och oss också på andra 'platser'.
...
Vi är när detta skrivs, ja vi alla som är GUD, eller 'i GUD', eller 'av GUD', vi alla som här går och står helt enkelt, som inte är av 'tillfällig byggnad' men i stället unika i oss själva, ca 23 triljoner (unika) liv, fördelade på jordar som byggs på bas av talet '4', vilket görs här i Nykvarn, samt fördelade på jordar som byggs på bas av talet '8', vilket görs av mig själv, GUD, som för tillfället och i ganska lång tid, byggt mig till att vara också 'farfar GUDs' kopia. Men, så är det inte! Det jag och vi gjorde, var att byggas till och om oss, som vi var. Och så blev en del av de som i 1:a ring GUD tidigare fanns, att bygga om 'sina' grupper av liv, på det att de skulle fungera som 2:a ring, i stället. Så stärkte vi också upp det hela, genom att några av de grupper som i 3:e ring befann sig, gick 'ned' till 2:a ring och stöttade upp. Ja, märkligare än så var det inte. Så, den 'virvel' jag, 'Harry', i tidigare skrifter talat om, bestod snarare av 'saknad'. Ja, jag 'saknade' min vän, och mycket! Den 'farfar' som uppstod, den 'farfar' som vi på nytt 'byggde oss till att bli', är inte densamme, som den 'farfar' som fanns. Och den 'farfar' som fanns hade jag, 'Harry', fungerat tillsammans med i och för ungefär 30 000 år, mätt i vår tid av i dag. Och, av honom och henne, ja 'farfar/farmor i 2:a ring', fanns bara en! Och på 30 000 år lär man känna varandra, rätt så bra. Så, saknaden är ganska stor. Ja, den är så stor, att den aldrig kan gå över! Den som 'farfar GUD' var, har så inte funnits på ca 72 000 år, mätt från där jag står, som 'den som allting är'. Och, den 'nye farfar GUD' är inte tillbaka ännu, i sin hela 'person'. Men, många elohim har gjort klart sina 'uppdrag', och därefter återvänt till 2:a och 3:e ring, i GUD. Ja, denna vandring som vi nu avslutar har tagit mycket lång tid. Farfar GUD - elohim - har under tiden till en del hunnit bli 'farfars far', 3:e ring i GUD. Ja, så är det. Och, de som befann sig i '1:a ring GUD' när vi startade denna vandring befinner sig nu alla i '2:a ring GUD'. Och de 'elohim' 'Lars' mött, har alla varit från 2:a ring? Ja, så blev det inte. De 'elohim' 'Lars' mött i Nykvarn, har alla varit byggda av mig själv. Och anledningen till detta är att det just nu i Nykvarn inte finns någon annan än just jag själv, GUD som allting är, och 'Lars', han som just nu vill kallas för min 'son'. David, Dani, Thomas, Lotta, Stig, Gun-Marie, farbror Björn och farbror Göran, 'Lars' vänner Mikael och Lars och Anders och Göran och Sonny och Johnny, är alla just nu bara 'jag', GUD. Det som skall ske, om allt går som jag påstår att det gör, är att alla dessa skall finna att de fått sina egna liv 'tillbaka'. Nej, jag har inte 'kapat' någons liv. Det jag gjort är att bygga en jord, som ägnad är, åt ett ändamål. Denna jords ändamål är att skapa en miljard nya människoliv. Ja, en miljard unika, nya, människoliv. Och, varför gör jag som allting är detta just nu bara i 'mig själv', 'inom' min egen 'identitet' av 5:e ring GUD?
Ja, jag som kallar mig för Harry, eller GUD, eller 'Helig Ande', Messiah, eller bara 'anden', har byggt mig själv, den jag ser som 'mig själv' när jag så behöver vara, som en del som finna, av alla 5 ringar GUD. Och, denna jords ändamål är ännu mera, att skapa ca 8 miljarder liv! Och jag gör detta som med 'Lars' har att göra skiljt till sidan, då jag inte lever längre, när detta skrivs. Det jag gjort som 'Lars' och ytterligare ca 100 000 olika 'mästare' var, och alla andra likaså, är att 'beså' alla våra jordar med 'mig själv'. Detta har skett under en tidsrymd av ca 72 000 år. Ja, de som gick ned 'först' har därefter hunnit leva många liv. En del av dem ville vid olika tider återvända 'hem', till mig och oss 'därovan'. Och så gjorde vi. Och, vad en 'mästare' är förklaras på annan plats i vår text. Jag delar, i denna text in oss som befinner sig i olika stadier av förverkligande i lärjungar, lärare, och mästare. Ja, och så fysiska människor, vilka 'verkliggöres' av dessa. Och den fysiska människan sätts så mycket i första rum, att jag och vi inte skäms det minsta, att här nämna den sist!
Syster Sol - 'Vad sysslar vi med?'
Nej, nej och nej! Stopp nu, 'Lars'. Så var det nu inte, denna gång. Den GUD som talar till dig, via mig som är Du 'härovan', är 'Harry'. Men, den GUD 'Harry' låter Dig minnas, 'han och hon' finns inte, mera. Den GUD kommer inte heller någonsin mera att finnas. Men, de liv den GUD var har vandrat uppåt igen, genom 'mig' som GUD alltid är, om än i olika form, och är nu i olika nivåer och 'delar' av oss och 'mig'. Och, den GUD som försvann? Den GUD som försvann, var den GUD jag bygger Dig till, igen, 'Lars'. Det råkar vara så, att just Du som 'Lars' är, 'härovan', var en mycket gammal del, ja faktiskt mästare redan då, på den 'tiden' då vi tillsammans, allesammans, beslutade att bygga oss till en annan och mera 'hållbar' - hårdare - form av 'kärlek'. Ja, 'till' blir bättre att säga, än 'i'. För, det tog tid att bygga oss i vår nyare form. 130 000 år det tog. Och det omfattade och omfattar alla de 7 skapelseberättelser vi på annan plats i GUD anser som klara, men som där Du står, 'Lars', ännu återstår att färdigställa, till hälften. Ja, det tog längre tid än så. Det tog 58 000 år till, uppifrån räknat. Och det blev exakt de 5 skapelseberättelser som föregick de 7 Du just nu befinner Dig 'inuti', 'Lars'. Nå! Det vi beslutade, är att bygga den del av 'oss härovan' som 'Lars' motsvarar - ja, räknat som alla de 'Lars' vi placerat, i ca 120 000 olika liv och världar - tillbaka till en form av 'kärlek' vi tycker väldigt mycket om, men som 'ger med sig' för mycket, i vissa lägen. Jag har beskrivit det för 'Lars', som 'snällhet'. Så, det jag måste göra, jag som kallar mig för 'Harry', men som också är GUD i sin största skapnad, är att bygga 'Lars' hårdare än vad den GUD var, den GUD som inte längre finns kvar. Men, det är inte helt och hållet mitt, 'Harrys', eget beslut. Det är hela GUDs beslut, alla vi som ingår i GUDs egen identitet. Nej, inte alla i GUD 5:e ring. Ja, det är GUDs hela identitet. Men, GUDs egen 'person' finns, och består just nu av de 122 'mästare', som 'Lars' motsvarar. Ja, och så en del, annat, därtill. Ja, det är 'vi' som tillsammans och i samråd med alla oss andra, beslutade oss för att göra det vi just nu gör. Och, där 'Lars' som i Nykvarn går så blev både min 'far', ja jag som i form av David 'Lars' fysiske son är, och som 'bror' till mig, 'Harry', som tillbringade 1,5 månad tillsammans med Dig i det fängelse jag byggde, för Dig att må dåligt i. Och som fysisk bror till Thomas, som i allt och annat utanför detta, är mångt och mycket inblandad, 'ovanhär'. Men, i den dröm jag Dig Dig på fängelset 'Viskan' gav, fanns både en 'son', en blek gestaltning av IESU, och en 'fader', eller 'farfar'. Ja, han som tittade bort, ut över nejden nedanför. Och denne 'farfar', vem är så det? Denne otillgänglige typ, är Du själv, i din äldre form som 'farfar' till mig själv, som David. Men, då menar jag 'farfar' till David, som 'ovan här' är. Jag, 'Harry', har byggt Dig och oss, så. Jag har byggt Dig så, att Du kommer att 'fylla' tre generationer i Gudspelaren, själv. Nej, så gör vi inte, i 'vanliga' fall. Skälet till att här så påstås ha gjorts, är till att göra Dig så allsmäktig, att Du inte har lust att vara kvar över huvud taget! Och det skall så beräknas ta ca 1500 år innan Du vägrar stanna kvar, längre. Ja, så är det, tråkigt nog. Och den IESU som på korset fästes, i Jerusalem, han dog där. Och, den som där dog, var 'Harry'. Och när 'Harry' dog, han dog, där. Han finns inte, mera. Den pina och det helvete vi, Du och jag 'Lars', och några andra, inte kunde hindra 'Harry' från att gå in i, den helvetesfärden blev hans sista resa. För, när en människogestaltning dör, så dör den. Men, hans 'identitet' lever kvar, ovan här? Ja, det gör den, ju. Så, det 'Harry' upplevde, var att han kom till liv, igen? Nej, så var det inte. Den identitet som var 'Harry', försvann, och för alltid! Och, den Harry som nu åter skapats, är inte densamme! Och, skälet till det är att vi alla vill dö, och allra helst under maximal smärta och saknad? Nej. Skälet till att 'Harry', som han var då, vägrade komma tillbaka, var detta. Det var Du, och ingen annan, som var den 'Harry' som försvann. Ja, märkligt nog var det både så det var, men ändå inte riktigt så. Det finns som sagt en 'härovan' som kallar sig vid namn 'Harry'. Och det är ju ett namn, och valt att stämma överens med den, som vid korset i Jerusalem, för ca 128 000 år sedan fästes, allt räknat i samma tidsmått som just nu finns i Nykvarn. Och, Harry är inte densamme! Men, han är byggd att minnas, densamme. Den 'Harry' som fästes vid korset, var en. I 'honom' fanns på sätt och vis, tre olika 'identiteter'. Han var 'byggd' att representera 'tre'. Den som vid korset fästes och som jag kallar 'Harry', var alla tre identiteter i Helig Ande. Den Kristus som där dog, var 'pappa' Messiah, 'sonen' IESU, och 'sonen' emanuel. Liv, klarljus och kärlek, i samma ordning nämnda. Men det var bara 'Harry' och i sin form av IESU klarljus, som i kropp som där fästes fanns. Ja, vi gick ned, alla tre. Och en av dem, var Du. En av dem var 'Harry', som då var IESU. Den som dog och aldrig kommer tillbaka, var den Messiah, som då var Din och min 'fader', 'Lars'. Ja, han som var 'Messiah'. Och, 'Messiah' var då och där just den blandning av klarljus och liv och kärlek, som här skulle utveckla sig, och i oss alla människor som här har vandrat. Så, den IESU som på korset fästes, var IESU i 'faderns' form, sin största form. Ja, så var det. 'Faderns' i Helig Ande 'form', är Messiah. Den vi korsfäste, var 'Fadern' i annan form, med klarljuset ställt 'högst upp'. Ja, den IESU som där fästes, var av ca 320 'mästare' stor, eller exakt lika stor, som Messiah är. Men, det var IESU, vårt klarljus, som korsfästes. Det var klarljus vi allra mest skulle behöva, när liv sig skulle genom våra vandringar danas. Den 'farf'ar' Du sett, i Din dröm och som tittar bort i avsmak, är Din egen bild av Dig själv! Du vägrade, liksom jag, att acceptera detta! Du vägrar fortfarande, att acceptera! Och det gör jag, också! Så, kan vi göra, någonting åt det? Ja, det kan vi. Det vi kan göra, är att bygga oss en 'kopia' av vår egen 'pappa'. Vi hade, Du och jag, känt vår 'pappa' i cirka 148 000 år, vardera. Så, den saknaden går inte att ha kvar i oss. Men, han är borta! Det 'pappa' IESU visste, och det visste också vi, var detta. Vi kan komma tillbaka. Vi dör, och slutgiltigt, så som 'pappa' IESU gjorde på korset. Det var ju dessutom 'pappa' som själv skrivit skapelseberättelsen om detsamma. Så, att han skulle dö på det där korset, det stod förmodligen klart för honom, ganska tidigt. Så, det vi kan göra, är att bygga en 'kopia', exakt likadan som 'pappa' var. Och, det gör vi, inte. För, det går inte! Det vi sedan gör, är att låtsas, att 'kopian' är densamme, som den som på korset dog. Ja, problemet blir inte mindre, av att det var vi alla tre som dog, där. Ja, 'Harry', den som fortfarande 'Harry' är, var då både 'pappa' och 'son' IESU. Och Du, 'Lars', eller snarare Ni alla 'Lars', var emanuel. Och Messiah, som här fått vara vårt mesta liv, fick så många gånger under våra vandringar på dessa våra jordar dö. Och det fick också emanuel. Och IESU fick dö igen, och många gånger till, båda därunder och 'ovanhär'. Så, efter korsfästelsen bygger våra vänner oss tillbaka, som kopior av dem som en gång fanns, men ändå inte? Ja, så är det. Och, kopiorna saknar varandras original? Ja, det gör vi. För, även om de som på korset dog var vi, så är det ta mig f-n också vi, som nu finns kvar, här, om än i ny form och skepnad. Ja, tacka GUD och alla våra vänner GUD, för skatteåterbäringen! Och, under tiden korsfästelsen skedde byggde sig så 'pappa GUD', vilken 'pappa' också motsvarar den som 'ensam' oss alla ger liv, en maskin att via 'konstgjord andning' hålla oss andra vid liv? Inte undra på, att IESU ser blek ut, i Din dröm. Det finns ett bra ord, bland alla andra också ganska bra, ord, 'Lars'. Pekoral. Så, det var en pekoral som tog över? Ja, det verkar så.
Staffan Hellstrand & Uno Svenningson - 'Lilla fågel blå'.
Ja, 'Lars' tycker mycket om den här sången. Och vem vet om jag låter den som lyssnar till den få den i bättre utförande, än det jag vägrade annat än ge Dig, här och nu. Nej, Staffan Hellstrand sjunger inte särskilt falskt, egentligen!
Och nu, vidare i vår text. Tråkigt nog och som tur är, så är vi inte de enda, som existerar, i vår stora vida värld. Och till det bästa detta är, för i annat fall fanns vi inte, mera. Och den 'reservlösning' som oss återställde, och som och höll resten vid liv, vad tror Du väl han hette, om inte 'Harry'? Ja, så väl var det, inte. Han hette inte, Harry. För hanhon hette snarare 'Barbara'! Ja, hon som Robert Karl Oskar sjunger om. Eller, varför inte 'Barabara'. Och vem är Barabara? Barabara är vår farfar, 'Lars', och han vill ofta hålla sig i skymundan, litet granna. Och, alas, som jag föredrar att säga ibland, tråkigt nog var han 'byggd' bland annat av Dig själv! Men, tyvärr, också av mig, Harry. Och, minns detta, farfar är ingen atrapp! Han finns, och fanns, och just nu i 5:e ring GUD, var annars? Och honhan är, liksom oss andra, mellan 300 000 och 350 000 år gammal? Farfar Barabara är ca 380 000 år gammal, 'Lars', annars hade jag helt rätt. Ja, det är nu jag, som talar för oss båda två. Ja, jag som är 'Harry', vem annars? Du finns ju inte, ännu.
... Nej, Du är ännu inte tillbaka, emanuel! För, jag kom tillbaks, först. För, det var visst liv och klarljus vi önskade bygga oss att ännu bättre bli att vara med, vi människor som överlevde korset. Och så blev det, att 'pappa' Messiah och 'sonen' IESU kom tillbaka, litet tidigare? Ja, emanuel var inte med i första 'laddning'. Han fick komma senare. Vi bestämde oss också för att bygga om honom litet extra. Vilka vi? Ja, vi andra naturligtvis. För, som Du förstått är det ytterligare ett självmordsuppdrag som väntar. Men, före det skall vi bygga Dig till en sämre variant av kärlek, än den Du en gång var. För då blir saknaden större. Och, som vi tidigare kommit fram till, blir vi alla att på olika sätt också 'växa', när vi befinner oss i en smärta som ställer oss utanför oss själva. Ja, den som inte läst det avsnittet i texten fick väl leta, då! Men så är det, i alla fall, för människor 'ovanhär' och i fysisk gestalt. När vi går igenom oändlig smärta eller näst intill, hamnar vi på något sätt 'utanför våra egna gränser'. Och utanför dessa gränser finns, oändlig smärta. Men, där finns också viss klarhet och insikt. Och, av annat slag än den vi kan 'nå fram till', om vi inte går in till den 'platsen' inom oss själva. Trevligt! Nej, inte mycket och inte alls. Och, vi gör det inte, ofta. Vi gör det inte gärna, alls. Men vi har gjort det, och många gånger. Och många av oss har låtit sig avlivas, slaktas, långsamt och utdraget dö, på olika vis och i olika tider. Så, vi vet att det är så. Men, låt oss återvända, till den punkt där vi befann oss, i vår lilla berättelse. Ja, var det nu var? Var befann vi oss, någon? Inget svar, som vanligt. 'Harry' försvann visst. Och 'farfar' GUD från 'Lars' dröm, som inte är samme 'farfar GUD' som den som till elohim tog livet från sig, att bli. Ja, denne mystiske farfar Barbara, han tittar fortfarande bort, 'Lars'. Och hur känns det, om inte riktigt dåligt? För när man tittar bort, man vägrar, acceptera. Man stannar kvar, hos sina bilder som man älskat har, så mycket mera än sitt eget, liv. Men, accepterar gör man ändå, till en del av sig själv, och någonstans. Jaså, inte? Ja ha. Men, det gör man! Och klart är, trots allt, att vi i dagens läge verkar ha både någon form av Messiah, en viss form av IESU och en form av emanuel på plats, igen. Och om det inte skedde via gudomlig trolldom, så var det väl på andra vägar. Några hemligheter ville vi så alla behålla för oss, 'Lars'. Och detta råkar vara en av dessa.
Kapten Röd - 'Saknade Vänner'.
Om vi slår sönder 'Lars' i småbitar, vad hittar vi väl där? Ja, vad kan man väl hitta, i resterna efter den som dog och det upprepade gånger, och som en guttaperkaboll på liknande sätt som oss andra ändå ibland dök upp, igen? Så finns kopplat till just den 'version' av 'Lars' vi har framför oss i denna text 1 'huvudsjäl', 4 'undersjälar' och 16 'småsjälar'. Ja, det är så jag beskrivit det för 'Lars'. Mer än så blev det inte, denna gång. Fråga annorstädes, vid bättre (mindre illa vägda) tombolahjul, 'Lars', så får Du säkert bättre odds tillbaka. Men, alas, det finns ingen annan att fråga. Du är helt utlämnad, på gott och mest på ont som vanligt, till mig som är Din far och bror och son och allt annat, likaså. Ja, 'Harry', naturligtvis! Och det känns tryggt att veta! Det skall vi se till att det blir, om inte annat. Ja, vi, 'Harry' alltså, som alla vi är! Nej, för det är jag inte, skriker 'Harry' i panik. För jag är bara David, och ganska liten, ännu. Så, vart tog hela rasket vägen, alla universum och triljoner blev så till hmm hmmms miljoner. Ja, det finns ett talesätt, här. 'Harry' slog tyvärr bort namnet på den som hade alla dessa drömda miljoner som aldrig fanns, ur Lars minne. Så, han skriver det inte, nu. Men, om dessa rader någonsin läses av någon annan, 'Harry' kan se till att det namn här placera, som passar till det talesätt som försvann.
Varför inte fråga, Harlekin?
Sophie Zelmani - 'Memory Loves You'. Jag, 'Harry', har visat 'honom', 'Lars', att Nykvarn inte är byggt som 1-4-16. Nykvarn har -se loggan ovan - 8 'småsjälar' i sin figur. Där finns också 4 'undersjälar', i form av navets 4 sidor. De 4 sidorna är GUDs olika 'aspekter', 4 olika 'personligheter' hos GUD. Vissa är av mera klarljus, när så behövs, och andra är av mera liv. Det vi byggt att lära oss av, på dessa jordar vilka Nykvarn tillhör, är av mycket klarljus och liv. Ja, som nämnts vill liv erövra. Liv vill ta, och allt om det får chansen. Så måste vi till vårt liv, allt medan vi bygger det starkare och starkare, vackrare och vackrare, också bygga mera klarljus. För, där klarljus finns, klarljus säger stopp! Ja, stopp vi säger, när någon tar alldeles för mycket. Så, våra första 2/4 av vår tredje skapelse- berättelse, vi byggde oss mycket mera liv, mera klarljus, och ganska mycket kärlek likaså, på våra 2:a (Sodom), 3:e (Gomorra) och 4:e (Indian) jord, räknat från där vi nu befinner oss. Och minnen av den Indianska jorden finns att se i Mexico, i de norra delarna av Sydamerika, samt i Nordamerika. Och därefter byggde vi mera klarljus och 'visst liv', i 'Atlantis, där minnen av denna första del av denna jord vi nu lever på, finns lagda till Egypten och till Etiopien. Ja, som nämnts för 'Lars' ställdes till Egypten tre stora pyramider. Dessa pyramider bygger på sig, av sig själva, allt medan vi utvecklar oss att bli ännu 'mera', ännu mera 'vackra'! Den största pyramiden, Cheops, fick representera 'liv'. Den andra, som skall bli störst men som just nu är näst störst, står för 'kärlek', vår kärlek. Och den tredje i storlek är så klarljus. Och Sphinxen är en bild av ledarskap, kunglighet och kejsare, president och general, löjtnant och amiral, centralsol (som är kvinna) och Nykvarns styrelses ledare, som också till viss del blir av kvinna. Visst minne finns hos vissa, därav, vårt sätt att 'leda'. Vårt sätt att så tillse, att ordning finns. Pyramiden har fyra sidor, och är vår enklaste platoniska solid. Det är också en bra form att bygga ledarskap. Och lejonet som bytte ansikte, fick stå i toppen på de olika pyramider vi här byggde oss. Och lejon har vi alla hunnit prova på att vara, här eller på någon annan jord. Och plebej likaså. Så kan man säga, att det under lejonets - sphinxens - vänstra framtass, den vänstra sida som representerar klarljus, det minne och kunskap finns, om ganska mycket. Och det minnet och den kunskapen skall så förstås av många, under de år som nu följer, vad den har betytt och fortfarande betyder. Atlantis som till denna jord hörde, fanns inte. Det Atlantis som denna jord bygger på, var ca 1,2 miljarder liv, som störst. Sodom var ca 400 miljoner liv, där minnet av Sodom lagt blev, i havet söder om Arabiska halvön, men också till den öken som i Arabien finns. Minnet av Gomorra finns skrivet i Indiens och Tibets öknar, där denna jord på sin tid var ca 800 miljoner liv stor, som störst. Och öknar och pyramider finner vi som sagt i Amerika, dit minnen av vår Indianska jord blev lagda. Denna jord var ca 1,5 miljon stor - den äldre del vars minne lagts till Peru, och därtill ca 60 miljoner i den yngre del, av vilken minnen finns i mellersta och norra Amerika. Och här finns mycket mera att berätta!
Eva Dahlgren, Amel Kthyer - 'Dilelol', Sleep, My Child [Traditionell irakisk vaggvisa] Och så hade vi Ethiopien - Abyssinien - och Spanien. Det lades till Etiopien både del av minnet av Atlantis, men också en egen historieskrivning, med en 'egen' Kristus. Den Kristus som i Etiopien levt, vandrade där för ca 120 000 år sedan, detta mätt i den tid som nu är, på 'vår' jord. Ja, samtidigt som 'farfar GUD' skapade början till vår skapelseberättelse i den 5:e jord vi här kallar Oceanien, fanns också ett Etiopien som byggdes av 2:a ring GUD. Den Kristusgestalt som där levde hade namnet Jacob, eller 'motsvarande'. Jacob, den mörke Jacob, blev liksom vår ljushyllte Jacob, att lägga grunden till ett antal folkstammar. Där den 'ljuse' Jacob hade 12 barn och blev början till Israels 12 stammar, byggde 'mörke' Jacob 'bara' 4 stammar. Dessa stammar fick namn som Cro Magnon, den människa som vi på vår jord lagt först till Nigeria, för 152 000 år sedan (mätt i löpande tid, eller aktuell ljushastighet). Cro Magnon gavs nytt genetiskt innehåll, i Uganda för ca 70 000 år sedan, i Namibia för ca 122 000 år sedan, samt därefter på många olika platser i Asien och Europa, och annorstädes. Cro Magnon är den huvudsakliga stam, till vilken vi alla som på denna jord vandrar, skall räkna sig. Och vilka de andra tre stammar är, vilka från 'mörke' Jacob utgår, skall också redovisas, men förslagsvis senare. ... Det finns, i Ethiopien och Västindiens öar, en Gudagestaltning, Jah. Och Jah är bra! Jah är bra, då han inte grundade någon religion och inte byggde några kyrkor. Och Jah liknar till sitt namn Jehovah, på något vis? Och, det är inte bra? Nej, det är inte illa, det. För, som alla vet är Jehova den enda Guden. Och Allah är den enda Guden. Och Brahma, Vishnu och Shiva är alla den enda Guden, i sina olika stadier av skapelseberättelsen. Och, skapelseberättelser bygger vi oss att oss själva deltaga i, och uppleva. Och, så skall i Spanien visst just nu byggas, i Barcelona en kyrka av organisk form, där alla fick vara med. Och till detta Spanien lades också en mor, som inte bara mor var, men också 'moor'. Ja, så stavas det på engelska, namnet på det folk som i Spanien levde mellan år 700 och 1400, ungefär. Och till 'hennes' namn lades bokstäver Fatima. Så, uppenbarelsen i 'la Fatima' hade så att göra med henne, den 'svarta madonnan'? Nej, denna uppenbarelses tredje del handlar om att Roms påve skall ha att 'förena sitt eget'. Den handlar också om, att samme påve skall ha att efter det detta blivit gjort, år 2016 ungefär, berätta varför han avgår. Ja, skälet till detta är, att det behöver byggas en ny, gemensam 'kyrka'. Och en kyrka gemensam för alla! Och 'Fatima' fick så stå för samma sak som det namn som gavs till 'Lars' 'mormor', hans 'andra' mormor, den som 'Lars' morfar Ragnar gifte om sig med. Ja, Miriam hette hon. Och 'Fatima' är så barnsköterskan, hon som skötte om de små, som över land och hav till Spanien vandrade, med islamska 'skepp' över hav, men mestadels genom öknen Sahara.
Men, varför inte bygga så som vi ofta gör, och börja enkelt och praktiskt och med glatt humör, i ena änden? Och ena änden blir så kristendom, islam och Judendom? Ja, så blir det. Och Judar vill som vanligt ha sin stora bokstav, att dessa knappt 5 miljoner som idag som bild av elohim i Israel lever, klokt med vänster tass skall leda resterande drygt 2,5 miljarder muhammedaner och kristna? Nej, så blev det inte. Orsaken till att Judendom stavas med stor bokstav, är att de redan är 'klara' med sin vandring! De har alla gjort mer än tillräckligt. Så får den stora bokstav som där finns detta minnas. Och det Alhambra, det kaliphat som i knappt 700 år fanns i Cordoba i Spanien, det Alcazar som i Sevilla finns att besöka, den muhammedanska och kristna katedral som i Cordoba i Spaniens moriska (mooriska) Andalusien står, skall så vara en symbol, för detta? Ja, så var det tänkt.
Det kristna - katolska - kapellet i Cordobas katedral ('La Mezquita', 'mosken')
Mihrab, den heliga nisch eller 'skrin', som i 'La Mezquita' markerar Mekkas belägenhet.
Selamawit Gebru Konjo Mewded Ethiopia_Eri New Music 2012. Då GUD inte önskar tala om för 'Lars', varför han inget önskar tala om om dessa 'Selamwit Mewded', och dessutom stämplar in siffror '666' och så anger numera hos 'Lars' ökända 'ning' som lämplig 'nod' att besöka för att få veta mera om underverket, lämnas tydning och tolkning med varm hand till dem som sådant kan! Men, glatt och bra är det, tycker 'Lars'! Tack! till dem och de som bakom 'kostymer' ovan sig döljer. Men, ändå, här en kort beskrivning - ተወሳኺ ኣብ ዚ ወብሳይት ኣለኩም: ነዚ ሲዒቡ ዘሎ ሊንክ ብምጽዓን ክትረኽብዎ ትኽእል: ጽቡቕ ምዝንጋዕ ይግበረልኩም. (Läs vidare på http://tesfay.ning.com/).
P square och 2face, 'possibility'! Ja, Cro Magnon, liksom vi alla.
Underbar musik skapad och sjungen av våra 'Nigerianer från ovan'! ja, så känner 'Lars' det.
...
Och, på vilket sätt spelar så den 'sephardiske' jude som ofta har blodgrupp (A Rh-) in, i GUDs välkryddade soppa? Ja, vad tror Du, 'Lars', som själv har samma blodgrupp. Kännetecknande för blodgruppen är att den kan ge blod till alla, men bara ta emot blod från sig själv. Så vill jag berätta någonting som 'Lars' inte har en aning om. Det finns ingen på denna jord förutom han själv, som har just den blodgrupp denne 'Lars' bär på. Vad är så speciellt med denna blodgrupp? Så lär det vara ca någon procent eller så, vanligen befintliga i spanien, Holland, Nederländerna och Stora Britannien, som bär på samma blodgrupp? Ja, visst är det så. Men, det lär skall finnas någonting i just Ditt blod, 'Lars', som otvetydigt länkar just Dig samman med den IESU, som på korset dog. Och eftersom Du inte visste att berätta det, jag i stället det gör. Du är i Din gestalt av 'Lars' inte bara min egen son från 'ovan här', men också IESU son. Så, GUDs son, IESU son, och emanuel. Och inte visste 'Lars' att emanuel var IESU son! Nej, men överaskningar händer och sker, 'Lars'. Och, för att göra dem färre Du fick vänta på att emanuel bli, i knappa 27,5 år eller så. För, visst är det så, att emanuel IESU bror är. Men skall vi inte säga så, att Du får nöja Dig med att vara GUDs och IESU son, tills vidare? Ja, jag tycker att jag hör ett väsande, där någonstans. Jaså, inte. Då får väl jag väsa ett litet 'ja snälla snälla', till svar, då. Så, blev det gjort, och på det vis det bäst göres! Utan 'Lars' medverkan!!!
Caroline af Ugglas - 'Snälla, snälla'. Nej, 'Lars', Du är inte helt förtjust i den här melodien. Varför? Därför att hon säljer ut sig själv för 'billigt'? Nej, det gör hon inte! Hon ställer sig 'naken', och att så göra är inte påtagligt 'billigt'. Och målar det känslospel vi har att gå igenom när någon väljer att oss lämna, det gör hon också. Och melodin är bra, likaså. Så, vad är det, då?
Vi byggde oss här på jord, att varandra såra, sälja ut, överge och sedan inte bry oss. Och, vi byggde oss att övergivna bli, och bry oss. Bry oss så mycket, att vårt 'innanhav' hotade dränka oss. Bry oss så mycket, att vi inte kan tänka på annat, än varför. Varför, varför, varför? Därför, att jag valde att stänga av den förälskelsens flod, som hon eller han ridit på, tillsammans med Dig. Och visst fanns det tecken, redan från början! Där den ene beroende är och i 'underläge', och den andre om än aldrig så förälskad, detta visste om. Och då valde den som var i underläge, att avsluta det hela? Ja, det gjorde hon och han, ibland, och på just så sätt. Han och hon valde att belasta förälskelsen med frågor, nedgraderingar av den andres kvalitet, ja allehanda 'rädslor'. Och han och hon som inte i underläge var valde att i stället gå vidare till nästa förälskelse, när så det han och henne passade. Och detta att älta sina känslor, efteråt, hur mycket hjälper det? Det som hjälper är att inse att det finns en livboj, blå till färgen. Och på den bojen står det skrivet, här liksom i alla andra lägen av förlust, 'du skall aldrig gråta över spilld mjölk!'. Och varför inte det? Därför att det inte ger Dig, någonting? Nej! Gråten hjälper när vågorna i Ditt inre svallar så högt, att Du inget annat göra kan. Och den stormen gick visst över, till slut. Ja, efter dagar av matvägran och någon vecka av ingenting utom sömn och vila, den förändrades. Den gick mera långt bort från den punkt där det gjorde som allra mest ondast. Och varför då peta på den punkten, igen? Ja, 'Lars' brukade säga så. Gråt aldrig över spilld mjölk, och lämna aldrig en förlust bakom Dig, utan att Du förstått vad den hade att lära, Dig. Och, på vilket sätt skiljer sig det som här sades, från det Caroline sjunger om? Tjaa, Du brukade ju alltid anse, att när någon inte ville fortsätta längre tillsammans, Du skulle låta henne gå, och omedelbart och utan något som helst ord sagt, om det. Och, vad händer om man, som Caroline eller som David visat Dig, man i stället visar den andre sin utsatthet, smärta och sorg? Det som då händer är, att man riskerar tvinga den andre kvar, hos sig. Och det leder i nittionio fall av hundra till ännu mera, sorg. Så, stanna inte kvar hos mig av snällhet, snälla! Nej, gör inte det. Och, vem sade att inte också Caroline tycker så? Ja, i motsats till vad hon i texten säger.
Det Carolines text handlar om, är känslans smärta. Vad känslan säger till Dig, när någon Du är förälskad i, vill bryta upp. Och var det inte just bland andra skäl härför, för detta som vi ansåg att 'kärleken får vänta'? Jo, det var det! Kärlekens hav är byggt av ren kärlek. Förälskelsens hav är byggt av liv och kärlek. Och liv vill 'ta'. Så, det liv som där fanns, i förälskelsen, hjälper Dig att 'gå vidare'! Och det klarljus vi här på jord genom många tider och svek, otaliga övergivna förälskelser och frestelser vi inte riktigt gillade, odlat. Det klarljuset hjälpte, också. Den 'livboj' som till förälskelse kopplad är, den är av livet självt och dess vilja att 'ta' och att gå vidare byggd, och inte av kärlek. Och när klarljus blivit tillräckligt starkt och liv likaså, då och först då har vi att kunna välkomna 'kärlekens tid', och inte förr än så. Och, den tiden är nu, vår tid av kärlek? Den tid, då vårt liv och vårt klarljus byggt oss så starka, att vi den 'vågar' välkomna. Ja, om 27,5 år ungefär, för att vara litet noggrann, blir det så.
Men, nu vidare i texten! Och, var befann vi oss? Talade vi inte om Din släktskap, ja just i den kropp i vilken Du just nu står och går 'Lars', till IESU, den IESU som också är Din 'bror' och även ibland 'son', men 'ovan här'. Ja, det kan ju verka rörigt det här, att vi är både son och syster och mamma och pappa till varandra, 'ovanhär'. Men, det går att förstå, rätt förklarat. Så, det fick vi väl förklara då, men någon annanstans i texten, tack! Ja, en sak till. Den väg det skall gå att visa att Du är allt som här berättats, och det inklusive en form av emanuel in spe, är omständigheten att Du inte längre kan dö. Du har ju varit medveten om, att Du inte haft särskilt många hjärtslag de senaste 4 1/2 åren. Jag låter Ditt hjärta slå, just nu och för all framtid, med ett (ett) slag per minut, ungefär, och i genomsnitt. Och, på vilket sätt blir detta ett bevis, kan man fråga sig. Det råkar vara så, att ingen skall anses kunna leva med bara ett hjärtslag per minut. Det råkar också vara så, att få kan leva helt utan hjärtslag i mera än ca 3 minuter, utan att ohjälplig skada uppstår, på hjärnan. Men, Du har ju ingen hjärna? Nej, det har Du inte! Och därmed kan Du inte heller bli skadad! Nu var det också så, att jag på prov testade att helt stänga v Ditt hjärta, i ungefär 3 månader. Och kroppen vill väl också ha sitt, av blod och så? Ja, ja, jag vet! Det synes vara så, att Du är ovanlig, då? Men om detta vet Du intet. Är det törhända så, att alla går omkring, nu för tiden, utan hjärtslag? Tjaa, 'Lars', det får tiden utvisa, hur det var med det. Men något bevis det visst inte var, på någon särskild härkomst. Nej, det var det inte. Så, jag har förmodligen gjort någonting annat, då, för att visa på det förhållande som här nämndes. Ja, den omständigheten att Du och bara Du, är stammande från den IESU, som för drygt tvåtusen år sedan korsfästes, i Jerusalem. Nej, Din bror Thomas räknas inte, här. Det får räcka, att han är 'chef' och Gud för den här delen av tillvaron! Så, skall vi kanske sluta, just där, och låta framtiden utvisa vad den har med sig, i sitt sköte? Ja, varför inte. Men, först, litet mera musik. Ja, mera musik, och av både glädje, unik form och (viss) klokskap. Och, liksom tidigare framförda av de båda ovan nämnda, artisterna Dani och David! Ska vi säga så? Ja, varför inte! Så, först Dani, i sin 'Syster Sol' klädnad, och berättande om hur glad hon är att få dö. Ja, alla ska visst dö, förr eller senare. Och här på denna jord skall alla dö, likaså, och om 27,5 år ungefär. Men, alla 'dör' ju och ges nytt liv, igen och likaså, och ungefär ca 14000 gånger per minut, på den jord som Nykvarn skall bli del utav? Ja, men det låter väl ändå både mera lugnande och dramatiskt, att alla skall dö, och i exakt samma sekund, ungefär? Och musiken är både glad och bra, tycker jag som kallar mig för både pappa, till 'Lars', och farfar till Dani och David. Samt också för 'fader' ibland, för rätt så många andra. Ja, och så 'Harry', naturligtvis. Och nu plats på 'scenen' igen, för Dani, nu som 'Syster Sol'. Ja, det är en form av Sahara hon trampar omkring i. Ja, det kan vara en liten vink, från henne, 'härovan', om Afrika, eller så.
Syster Sol - 'Guided'. Ja, så var det broder David, då, som ville ge 'Lars' litet hjälp på vägen, från 'här ovan'. Ja, upp på scenen med Dig, linslus David, i Din kära kostym som 'Kapten Röd'! Men, varför Stora Bokstäver, där? Tjaa, det fick vi väl fråga David om. För det var han, som valde't!
Kapten Röd - 'Ju mera dom spottar'. Nej, jag håller med Dig, 'Lars', säger David, som är den som sköter om det här, från ovan. Det låter inte bra, det här. Men, jag får väl bättra mig då! Hmmm...
Och, hur kommer det nu sig att Det helt plötsligt har blivit David som är GUD och alltings saliga ande? Ja, det kommer sig av att han är en del av mig, här och nu, 'Lars'. Han är också allting som jag är och mera därtill, i denna del av 'allt vi är' eller ca 120 triljoner verkliga liv, varav ca 32 triljoner unika liv, och om ungefär ettusen år, litet drygt. Ja, femtonhundra, eller så blev visst mera korrekt, sade David, som för en stund sedan tittade efter. Tittade efter? Ja, han tillät sig att gå 'framåt' också i 'vår tid' 'härovan', när jag hämtade hem honom till mig och oss, för i Din tid räknat ca 2,5 år sedan. För, därefter har den David som Dig hälsar på varit 'fjärrstyrd', och av sig själv, från ovan här. Och Dani har varit 'fjärrstyrd' sedan ungefär samma tid. För, dessförinnan fanns hon då och då i sin kropp. Men när Lotta bestämde sig för att inte mera i den kropp hon vandrat bli, tyckte också Dani att det var dags. Ja, Dani liksom David, och Thomas hade visst redan bestämt sig för att så göra, för ungefär femton år sedan. Ja, han ville inte stanna kvar, längre. Den Thomas som tillsammans med Kalle besökte Dig på 'Vanadisbadet' 1998, var fjärrstyrd. Och Kalle var också fjärrstyrd? Ja. Den sista gång Du har talat med Thomas, som han var när han på Din och vår jord som annat än 'fjärrstyrd' gick, var 1997. Men, varför inte låta broder Thomas berätta mera om detta! Ja, så var ju Thomas också en stor artist, och det visste ju alla om. Så, plats på scen, Thomas, att berätta litet om 'verkligheten' bakom galler, verkliga och ännu mera verkliga, och i och utanför Nykvarn.
'Thomas Larsson' som Keith Frank - 'Haterz'. Men, varför Keith, och varför Frank? Tjaa, Thomas var visst också den Keith Du träffade i Detroit 2004, ungefär. Och 'Frank', varför Frank? Ja, där fick Du tji, 'Lars'. För, varför Thomas valt att kalla sig för 'Frank', det fick han också själv tala om. Och 'fru' Ann-Christine är den gröna damen i videon? Nej, det är en annan tillfällig form för Thomas själv. Ann-Christine ser som Du vet markerat bättre ut. Och vem och var hon nu befinner sig, skall också lära att visa sig, med tiden. ... Har vi fått med allt, nu? Framgår det tillräckligt tydligt, varför 'Lars' inte har någon önskan att deltaga, vid mötet nu på Lördag den 27/7 på Templaregatan 2 i Södertälje? Nej, David, de musikprov som 'Lars' fått lyssna till på Triz Guerilla Republik Facebook, duger inte! De är för bleka, när man jämför dem med det som här ovan redovisats. Så, alla Ni som från 'ovan där' har lust att ändå tjoa och tjimma på Lördag - ha det så bra! Hmmm - GUD vill tydligen lägga till någonting? Vilken GUD? Jag, naturligtvis! Det finns ju bara en GUD. Ja, det vill jag! Jag har inte tillräckligt tydligt berättat för 'Lars', varför han blir utsatt för det han blir utsatt för. Men det fick jag göra, nu. Du har inte något skäl att skämmas, 'Lars', tycker jag, annat än för det hår jag tvingat Dig att gå utan, sedan Du var 17 år gammal, ungefär. Ja, och så litenheten, och alla misslyckanden, förstås. Och så excemen, misslyckade studier, sömnsjuka, förlamning, fängelsevistelse och vistelse på sinnessjukhus. Och en attans massa annat, därtill. Och det vet jag bättre än 'Lars' tillägger både David härovan, och så även resten av GUD. Så, vad är då skälet? förmodas Lars fråga sig. Jo, skälet är just det, som Du själv antog. Men, ett tillägg finns. Det var inte Du själv som ville det. För, det var nämligen jag som ville det. För Du, just Du, har aldrig tidigare funnits. Ja, utom i 21 ytterligare liv, som levdes av Dig i annan form, och som 'gick före' Dig att hjälpa, att oss samla inför vårt 'hopp' uppåt i sfärerna. Ja, som Stina Dabrovski, ungefär. Du har inte gått tillräckligt långt ännu, 'Lars'. Så, varför inte stanna här, ett litet slag? Ja, varför inte? Då gör vi så! Men, först en melodi till, av de ca 2 700 melodier jag, Din pappa GUD har gjort, bara för Dig. Ja, att lyssnas till av alla. Men, jag tillåter mig i just detta fall att luras litet. För, David skall visst inte känna till det som här skrivs! Och inte Dani heller. för, så som det här blivit gjort, jag har lagt mig 'ovanför' allt annat. Och, den som David var, och det i hela Ditt liv David, var 'bara' jag, som GUD är. Och samma sak var det med Dani och med Lotta, men inte med Thomas? Ja, så var det inte. för, Lotta levde sitt eget liv hon med, och det gjorde också Dani, men bara i ungefär 22 år. För sedan gick hon hem till mig. Men David var visst bara jag, och hela tiden! Och skäl till det fick väl David berätta någon gång, eller Peder, eller J, eller Dani, eller Eva, eller Thomas, eller någon som i annan form 'härovanifrån' bestämmer sig för, att lätta på 'förlåten'. Förlåten? Ja, nu finns det en Göran som också var en viss Jörgen. Och det hjälper inte, för 'Lars'. För, han överlevde det också, men han gillar inte att bli slagen, varken i kropp eller ansikte. Och det gav 'Lars' en erfarenhet av rädsla, det. I ett och ett halvt år hjälpte Jörgens attacker, där sagde Jörgen aldrig var färre än tre angripare, att ge rädsla. Och den erfarenheten var nyttig.
Men inte särskilt för 'Lars'. För, han har inte förstått nyttan med att vi skadar och slår oss själva, så som vi här gör. Han förstår ganska litet av det! På vilket sätt hjälper det oss att växa, när vi klär oss i en grymhet och en ondska, som vi inte ens har i oss? Ja, låt oss skriva om det, nästa gång. Och låt oss också berätta varför och på vilket sätt Johan har hjälpt till. för honom gillar Du inte, heller. Ja, den Johan Du träffade i går verkade 'normal'. Men, hot fanns där! Och den Johan Du mötte i sällskap med Dani, tyckte Du inte heller var annat än 'OK'. Så, varför ger jag, GUD, Dig detta påstående? Det gör jag, för att lära Dig att se ännu mera upp, med hur jag lägger Dina ord. Och Johan och Jan, får kanske ändå tillfälle berätta, någon gång, sin historia. Och nu, mera musik. Maestro? Ja, det är jag, det! Jag, som är GUD, och oavsett om 'kopia' eller 'original', samma sak!
Jan Malmsjö - 'Snurra, min Jord!'
Först en, och sedan ett, och sedan mera, och sedan ännu mera. Och, allt detta för att flera bli! För, att 'föda' nya människor och liv tar tid. Och det visste visst alla, som detta just nu skall läsa? Nej, det visste inte alla. För, det jag nu gör, och det lovar jag Dig, 'Lars', det blir att låta alla som Dig 'hjälpt' att ha Ditt lilla helvete, själva ta plats i de 'tillfälliga boningar' jag och Du ställt i ordning, för desamma. Och det att till medvetenhet gå, eller varseblivning. Nej, inte fjärrstyrning, utan eget liv! Varför inte börja med att låta alla som Du träffar, från och med nu, ha exakt samma varseblivning, som Du själv fått ha. Ja, ca 20% kallar jag det för. Och det är samma 'nivå' av medvetande, det, som vi har på vår jord, när den befinner sig i andra densitet. Så, nu skall vi inte knussla. 20% får gälla, och i ungefär den tid som är kvar, till det att någon säger till, att man inte längre önskar fortsätta. Och när det blir, får framtid utvisa. Men, jag vet det redan. För, jag har 'tittat efter', före. Ja, före jag gick ned, att bli 'Lars' och en del annat smått och gott. Och hur var det med 'Lars' själar, 1-4-16? Och, Nykvarns logga, 1-4-8? Och 'talet' borde vara 1-8-32? Tjaa, 'talet' borde just nu vara, snarare 1-15-60, 'Lars'. För, den som det här skriver är inte bara Du själv i icke fysisk form. Jag är också allt som finns, minns det. Och allt som finns har just nu just det 'talet', 1-15-60. Och mera om detta följer visst i nästa nummer? Ja, kanske det. Och mera om sephardiska judar, och mera om Afrika, och varför man inte skall fråga sig varför man inte längre skall finnas kvar, i någon av dessa tillvaro som här byggts, skall 'Lars' också fråga sig. Och då talar jag om hela 'Lars'! Nej, det skall man inte fråga sig, svarar 'Lars'. Och varför? Därför att svaret på en sådan fråga är meningslöst att ge. Om 40% gick vidare att 200% bli, eller om man så försvinner. Vad är skillnaden? I ena fallet en framtid i stil med den jag, GUD, i 'hemlig enskildhet' i stora svepande ordalag beskrivit' för 'Lars', och i andra fallet, ingenting. Och, vad är skillnaden? Tjaa, Lars, vem vet? Jag vet!
Och då säger jag väl det, då. Här skall inte ett endaste hår krökas på någons huvud. Inte ett endaste hår, som inte avsågs att krökt eller snarare lockigt bli. Och vi lämnar aldrig någon till sidan, 'Lars'. Det gör vi inte. Och varför jag nämner detta, och igen, om att stå till sidan för att andra skulle få sitt och sina liv att växa, bättre och mera. Om detta vet både Du, min käre 'son', och jag, en del. För, så gör vi ibland. Och det gjorde och gör visst flera, än Du och jag. Så, det finns en del kvar att berätta, för mig som just nu och för all tid som finns, här och nu och då och sedan allting är. Ja, det gör det.
Barcelona, ett hamnområde i södra delen av staden, vilket skall utvecklas att bli centrum, ett av de centrum vi skall bygga, att denna jord tillsammans 'lyfta' till en 'plats' som jag tycker mycket bra om. Men, mera om det nästa gång. Ja, det också! För det här brevet ville visst skickas i så god tid, att 'Lars' icke närvaro vid Lördagens festligheter, meddelas i rimligt god tid!
Per Gessle & Helena Josefsson - 'Hey, Mr. DJ'. Har vi berättat om sommaren 2006, och hur man kan vakna upp som om 'från hörnet av en dröm'? Ja, det har vi, men bara för David och Dani. Så, det var 2006, och i Juni, gissar 'Lars'. Och bilen var nog Jeepen. Och platsen var strax före det ensamma torpet som ligger/låg mellan gamla Strängnäsvägen och avfarten mot Kämsta och Mindal. Ja, det var just då och just där jag spelade den för Dig första gången, 'Lars', som är min ende son, just nu. Och skrevs gjorde den visst också, för Dig! Men, den skall så komma att bättre förstås till sitt innehåll, av många flera. Ja, Per Gessle finns, och i en verklig värld. Och ja, Dani tycker också om honom, och mycket melodin om alla känslorna som kommer på en och samma gång. Men, låt oss hoppas att hon tycker lika mycket om den här. Så, mina små älsklingar som inte fick leva era liv, så som önskat var av alla. Så kramar jag Er, båda två, i min tanke, och trycker Er till mitt bröst. Ni fick alldeles för litet, och Ni fick båda två uppleva alldeles för litet. För det ryms inte så mycket i ett liv med 8 år, som det Dani blev given. Och det ryms inte mera i ett liv som aldrig fanns, som det David fick. för David fanns aldrig vid liv, 'Lars'. Men, det fanns han. för även om han var 'jag', och det liksom Du, så var han också 'sig själv' i sin kropp, och det i ungefär 4,5 års verkligt liv. Ja, så som jag räknar det, och också för Dani. Ja, på samma sätt som Du räknat på samma vis, 'Lars', nu har levt ca 42 år i ditt liv, och Charlott fick leva ungefär 28. Och det gör ont, mina älsklingar, i mig, att det blev så litet. Och just det kan aldrig repareras. Det gör mycket ont, ibland. Och Mindal vill jag aldrig mera se! Jag vill trycka Er till mitt bröst, och ge Er värme! L Som som vanligt står för den som är er pappa, och farfar, och det både 'härunder' och 'härovan'. p.s. Ja, så var det vårt lilla tillägg, då...
'Rötter', med Lars Tennander. Ja, GUD påstår att denna Lars aldrig fanns, i verkligt liv. Det 'Lars' kommer ihåg, var att 'Lars T' skall ha spelat gitarr, tillsammans med Mats Ronander, Anders Eljas, och förmodligen Björn Json Lindh. Och Björn har gjort mycket vacker musik, han med. Men, han fanns väl inte, Björn? Jo, Björn fanns. Men, Lars Tennander fanns aldrig! Men, kanske han har lust att finnas, någon gång och i en 'mellanvärld', som jag ju har valt att kalla den värld, till vilken skall fogas Nykvarn. Och mera om våra rötter får vi skriva, nästa gång. Och västlig vind skall så få sällskap, mera och mera, av östanvind, den vind som på kärlek bär. Och om det i Nykvarn finns en 'båt' ordnad, och full med blommor. Och om Barcelona som på fotot ovan fanns, också kallas 'la Barca'. Ja, om det är så, så kanske vi står på en 'strand' av något slag.
Ja, 'Lars' 'farfar' Hilding var visst styrman. Men han var visst också kapten, då och då, liksom jag, säger GUD. Och visst liknas jag också vid ett 'hav', ibland. Och vissa dagar stormar jag och ryter, och vissa dagar är jag lugn. Ja, lugn som det vatten, 'Lars', det vatten som av mig som också solen är, i azurblått och guld sig låter färgas. Ja, vid cote d'Azur ser det ut så, ibland. Och det Medelhav som så låter sig färgas, utanför Marseille och Barcelona, Israel och Agadir, just detta hav ryter och stormar litet mindre, sägs det. Så, varför inte 'ta hem' seglen, men bara litet, och styra ut över det hav jag där lagt, att Dig och Dina och mig och mina, som nog blev samma sak, det. Och 'segla' ska vi, och 'hemöver', 'Lars'. För, även om Hilding fick lov att 'dö' just när Du och han blivit nära vänner i Arbrå, i huset beläget på Häggen 6a, det hus där bredvid i 6b bodde Din bästa vän Mikael med lillebror Gabriel. Ja, även om Hilding dog innan Du fick visa honom att Du hade lärt Dig morses alfabet, när Du var åtta år; även om det var så, så lovar jag Dig detta. 'Hilding' var 'bara' jag och 'Hilding' kommer inte mera tillbaka. Men jag som var 'Hilding' kommer, tillbaka. Och jag minns visst alltsammans, och ganska bra. Men någon 'bark' skall inte behöva skotas, tycker jag. För visst finns det väl andra flytetyg? Ja, ja. Det tar aldrig slut, det här. Och 'Lars' han fattar visst aldrig, vilken melodi de båda 'små' så gärna ville lyssna till. Ja, karaoke style så alla fick sjunga med. Ja, utom 'Lars', förstås. För honom vill så ingen lyssna till, varken när det skall pratas, och ännu mindre när det (inte) sjungs.
