Om smärta.

Smärta är en väg för liv att begränsa sig självt.
Ja, att begränsa sig, att inte 'ta' för mycket!

När så mycket smärta finns i Dig, längst därinne och ävenså i
lättare skikt ovanför. När så mycket smärta finns inom Dig djupt där inne, allra längst inom Dig det byggs liksom en brand. 

Och det är en plats, dit ingen vill gå.

Och just den smärtan, den smärta som är så stor att Du inte vågar känna efter. Just den smärtan hjälper livet att förstå, att inte andra skada, mera. För smärtan känns igen, för mycket.

Nej, lagom mycket.

Så, när vi i oss själva i olika lager och på allehanda vägar smärta lagrar, detta blir en väg, för livet självt att utvecklas vidare.

Och det hjälper, med humor.


Fråga Pierrot, den ledsne clownen.


Han vet!


L


p.s.

Och Pierrot han dansar och en lustig dans det är, där benen lyfts så högt som om han fortfarande är ung och stark. Och han dansar, med Pierina. Och Pierrot och Pierina dansar. Och ännu mera, ännu vildare, går dansen. Och där de båda dansar, där ingenting finns, ingenting nu strax blir del av färg och ljus. Och där de båda dansar vänder bröst och känsla, vikes ut och in, delas in och ut med myriad av röda, gula och blå stjärnor, just dit deras ögon också ville, allra helst, sig vända.

Men, inte ännu.

d.s.