Nej Tack.

(Ett brev till en familj som inte finns.)

Hej.

I den sannskyldiga 'soppa' av förkortade liv, obefintliga eller förminskade känslor och närapå ingen kärlek, för litet 'tänk' (android, android), för litet liv, alldeles för mycket ensamhet och alldeles för litet värme jag utsatts för och utsatt för och givits många övertygande vittnesmål om, kan sägas att de som tidigare jag sett som 'min familj' inte varit sämre än några andra, att dessa 'kvaliteter' demonstrera.

Ja, så bra har demonstrationen varit, att jag härefter inte vill varken se röken av er, ej höra av er och inte mottaga flera (hmmm) andefattiga email eller andra meddelanden med enda avsikt att såra och 

skada, om så givna via Facebook, iphone eller android, eller andra liknande sociala experiment byggda omkring 'Lars', av 'oss härovan'.

Så, Dani, säger jag 'nej tack', till mera 'cirkus sval och fjär'. Jag säger nej till inbjudan till samvaro med frånvaro och nej blev det också till känsla för familj lika fadd som sockervadd doppad i vattenskadad utspädd vanilj.

   

Så, David, säger jag 'nej tack', till 'cirkus maskerad revolutionär'. 

Jag säger nej till brist på tanke som var ren chimär, nej till påstått tappade och stulna cyklar och mobiler i toaletter, där verklig ansats alltid var densamma, att till 'Lars' ångestångmaskin ge ännu mera meta.

Så, Lotta, säger jag nej till mottagande av flera omfrågan om hjälp via email, vilka skickas med enda avsikt att göra illa och skada. Kan jag minnas att jag mottagit ett enda email från Dig under dessa år, där Du överraskar med glädje, värme, eller önskan att dela med Dig av någonting Du tycker om? Nej, det kan jag inte. Du frågar om hjälp, och svaren Du ges betyder så mycket för Dig att de alltid kastas bort, tappas bort, eller förläggs till någon minnets vrå där mycket litet ljus sig befinner? Men, så var det och är det, inte. 

För den Lotta som dessa email skrev, dem aldrig skrev från människas skapnad. Och den David, som allting alltid tappar bort och av vänner blir utnyttjad, lurad och trampad på, den David fanns inte heller länge eller längre i människas gestalt, men 'ovan där', på nästan samma plats som satte sig också Charlott och Dani. Och allt för att mig hjälpa bättre förstå och

se, genom att själv bli utsatt för det, hur vi 'där ovanifrån' utvecklar oss 'härunder' till 'mera människa', genom misshandel satt till olika form i otaliga system.

If music be the food of love
then laughter is its queen
and likewise if behind is in front
then dirt in truth is clean

En av de kvaliteter jag visats på av min 'familj' och många andra 'därovan', är att vi fungerar endast och enbart och alldeles helt och hållet bara när vi är tillsammans. För ensam är aldrig ens så stark, som den som ensam var inte trodde att ensam inte var. För ensamhet är tomhet och tomhet och tomhet och tomhet är 'inteliv', som i 'oliv'. Och om så oliv sätts till symbol för fred och sämja, densamma oliv har givits i f.d. familj som en gång fanns till del, rätt så mycket för lång tid för att inte helt och hållet härskna, och det oavsett hur salt den en gång och för ganska länge, inte ville vara.

 

Så, så önskas inte mera, vara. För mycket hellre är jag ensam, än umgås med gestaltningar från änglars skara, vilka hur mycket ljus där ändå döljes inuti, sig bygger till yta så mörk, att bilden av mig själv där aldrig ville synas, eller speglas.

Jag tittar just nu på en TV-serie, vid namn 'Silicon Valley'. Serien börjar riktigt dåligt, fylls med grisaktighet, svinaktig brist på hyfs och med all avsaknad av gemenskap och värme mellan dem som i 'såpan' spelar med. Men, skam den som gav sig, så jag tittade efter litet till, och under över alla under så blev just denna serie åtminstone för några avsnitt, precis lika bra som det mesta andra jag sett av film och TV inte är det. 

Och precis tvärtom vad som här just beskrevs om 'Silicon Valley' det blev, i min egen lilla 'familj' av snabbtänkt 'silikon från ovan', då den 'såpa' dessa föredrog var alldeles för blå och blå och bara blå och alldeles för avsett tom och kall, för att längre än så här länge som just nu är av mig arma stackare som i ensam kroppsgestalt är den som upplever, bland alla änglar och chimärer, att mera föredras.

Jag säger till er och just er tre som 'min familj' en gång var,

Nej Tack!

'Silence is Golden' (and at times to be prefered, regardless).      

Med vänlig hälsning,

L

(som här står för bl. a. 'Lars')

p.s. Jag har givits texten till en melodi, 'A Whiter Shade of Pale', en vitare (heligare) nyans av 'blekhet' (inte liv). I texten nämns en av sexton 'vestaler'. En vestal var en jungfru 'ren', som höll elden till hemmets härd brinnande. Då det i den familj som här en gång fanns inte befann sig någon vestal men däremot en kall Atlantisk sjöjungfru, någon härdens eld här inte brann, och den glöd som så snabbt falnade, fanns sedan länge inte mer.

Och, då jag tycker om texten till bifogad melodin, från vilken mycket känns igen i det jag upplevt och upplever och den väl speglar mina känslor, den återges härunder.

We skipped the light fandango
turned cartwheels (*) 'cross the floor
I was feeling kinda seasick
but the crowd called out for more
The room was humming harder
as the ceiling flew away
When we called out for another 'drink'
the waiter brought a tray

And so it was that later
as the miller (*) told his tale
that her face, at first just ghostly,
turned a whiter shade of pale

She said, 'There is no reason
and the truth is plain to see.'
But I wandered through my playing cards
and would not let her be
one of sixteen vestal virgins
who were leaving for the coast
and although my eyes were open
they might have just as well've been closed

She said, 'I'm home on shore leave,'
though in truth we were at sea
so I took her by the looking glass
and forced her to agree
saying, 'You must be the mermaid
who took Neptune for a ride.'
But she smiled at me so sadly
that my anger straightway died

If music be the food of love
then laughter is its queen
and likewise if behind is in front
then dirt in truth is clean
My mouth by then like cardboard
seemed to slip straight through my head
So we crash-dived straightway quickly

and attacked the ocean bed 

*Turned cartwheels = att hjula

* The Miller = I detta sammanhang den 'GUD' och och de 'änglagestaltningar' 'därovan', som ger 'Lars'  hans helvete.

d.s.