Vid början av väg till kärlek.

Hej.



Så påstås, att byggnation är på gång, i Nykvarn.

Och varför inte, när vid inledning till 'väg till kärlek'?






Men nog fattas väl tanken,

hos alla andra än 'själva fanken',

att förstå, hur man framåt skall gå

för att bygga så att alla får bättre må.

...

För, så här ser det ut, ungefär i dag, i änden på väg till kärlek, i Nykvarn.







Och som alla såg och redan visste

utom de som vett och sans och känsla miste

så vill ingen bo så som här var att bygga

för statarlängor om på längd eller höjd är alltid lika stygga

...

Men ännu mera när i avsaknad av färg och badande i lera

Men vad är det för fel på beige till beige bård, att beige systemera

Och vem ger mig rätt att andras sinnen färga till kulörer av lithium, selen och fluor

Och vem ger den starkare rätt att andras sinnen stympa, livslust krympa, till form av stupor

...

Och det på det att redobogen skall få bättre ro och med bästa värdetillväxt på sin egen stuga

Vi bygger så här för dem men inte för oss, vi som har råd att spela golf och den egna magen truga

med läckerheter serverade på bästa benporslin allt att hjälpa att bygga just ett sådant elfenbenstorn

som allra bäst ger egen tanke höjd och fri sikt, och där störande annorlunda sjudande grytor ges horn


...

Så tänkte den som denna byggplan lade, att bäst bo bak skjul som skymmer och skyddar för sol


Ja så bjöd väl plikten hos den som var mån om både lönsamhet i projekt och mindre röta i vägg och takstol


för sol den tär på trävägg som byggs i snabbvuxen balsa att mera vinster valsa ur kommunens 'samvetsskäppa'


så allt försvann utom förråd, för råd med egen täppa här ej fanns, ej heller rum att samlas och inte plats att på altanen steppa


...


Och vem ger den starke rätten att bygga så här för de som är gamla halta och lytta

Och vem är som ritar och bygger just på det sätt dit han aldrig nån'sin själv vill flytta

Och vem är som sätter mamma på fridens torg i den borg man i Nykvarn kallar för Lugnet och titta

på bilar som passerar, tala med annans pappa och morfar och se'n i sol sitta på stol av plast och prata med Britta






Men Britta hon dog visst häromda'n och det gjorde morfar med, som tur var

Så kvar på tvenne stolar i skuggan på Lugnet blev bara älskad mamma och omhuldad far

Men dom tröttna visst dom med på att gå ut i kylan som här rådde bak blågul fana så trogen

Så dom bestämde sig för att tillsammans bygga sig ett annorlunda hus, men av sten och ute i skogen






För nära skogen växte jag upp och det här huset håller nog min tid ut

tänkte pappa som tillbaks i sitt liv hade arbetat som målare med pytsar och linolja, tempera och lut

så gick han sig till Alcro att skaffa pensel och en pyts med färg, och se'n gjorde visst fantasin resten, nej fel

För det gjorde nog mamma som satts att domna av men i stället fann ny flamma som växte kroppen hennes mera hel



Ja så kan det gå när inte haspen är på att både Storklas och Lillkalas kan få knas bak både hyskor och kyskhet

och bestämmer sig för att det liv som tatt slut inte vatt slut utan i stället blev ny början till en ack så salig kärlekssmet

men inte i prefab lägenhet byggd av snabbvuxet virke som torka till fnöske på tio år ungefär, utan i hus av sten med fönster som höll

och k-värdena höll dom med, inte för så'n sten som på bilden ovan eviggjorts, men väl för den vara som på fabrik i Nykvarn i form förut föll







För i den fantasi där samsas både röd och vit klöver på samma stam

det sägs att under lever och busar med både sans och minne, men inte bak-och-fram

som på husen i ände på väg till ingenting där kärlek inte bodde och inte heller vett och sans

nog finns väl i Nykvarn i både minne och bak stans vid den tid som nu är sådan galans att både rött och vitt ges chans







För med gammal fabrik som förr gjöt betong det finns mycket att göra

som bättre höll och vackrare blev än den röra till byggsmet som med sinne för att sinnesro störa

för Lars och Anna och Pelle och Maja, och Fia likaså, ja för många av de små som bodde på jord, på Skå eller i sko

I sko? ja, sko som i den sko som på Daniels staty sig satte att ge bättre stans och galans till båd' hunn och hen och han, kan tro




Ja kan man tro att för den som inte tappat sin tro på att alla inte ville bara på andra glo utan ibland också göra't själv


inte vänta på så'n som lät betongkeps skymma sikten, inte en så'n som lät gikten inte heller hjärtsvikten eller plikten stämma den älv


som från nordost kommer och se'n rinner in i våra sinnen att ge värme och vänskap och klokskap och mersmak och idé till hur så'n b-tång


som på fabriken förut gjöts, när fantasi mot kunskap stöttes och bruket sedan blöttes och blandades med sinter och blästrades med glas och stång







Och värmdes av långt bättre teknik än vad som fanns i pannan vid Alcro

då skulle sådan b-tång ge sång till våra strupar och dessutom slutligt snöpa girig matadors tro

på att människa är byggd för att själv ro alla båtar i land, nej långt bättre är att göra't så som gubben Noa, ungefär

Och bygg inga balsa-chimärer mer, slut upp att i ställe göra't med fason, med ansiktet kvar i spegeln och med ryggrad som bär

B-tång sa's det visst ja men visst gjordes det det, och det just sådan b-tång som blir drygt tio plus fem

gånger så hållbar som hus av balsaträ och oändligt mindre ful ja nästan tillräckligt vacker för hela vägen hem

för i 200 år ungefär skall den visst hålla, b-tången, innan a-tången tar vid, just den tången som ungefär som en tanke

ger mänska den sång som räcker att ordna det mesta till det bästa och det om man så ville också utan hjälp av nå'n manke

...



Ja, så är det, ungefär.

Men, viss form av 'manke' ska nog ända få va' kvar.

Och receptet till hur man gjorde't det gavs med sång

väl kanske i nästa nummer, för i ungefär sisådär del två av detta kvadvi skall ha att lära oss innan del tre tar vid hur man kan finna på att blanda b-tång

och förstå att bygga så att plånbok ej blir tunn och den som där bor blir både go' och glad

L



p.s. Nej, Gubben Noa rodde nog inte själv båten i land, för han var nog klokare än så, redan då. d.s.