Geografi och Ave Maria‏.

Det var en gång...

två floder, som ville bli, mera.

Och för den som ville hitta dem, den

föreslogs titta på en karta, över det gamla

Mesopotamien (Iraq), där flyter såväl Tigris, 

som Eufrat. Och för den som ändå inte riktigt

var nöjd, den fick väl titta litet längre, då.

Ja, varför inte titta på Indien, dit lades minnen

från vår 2:a och 3:e jord, härifrån denna jord där

vi nu 'står', räknat. Indien, Ganges och Indus. Men, 

hur var det då med Brahmaputra?

Eller, varför inte titta litet på Kina, Huang-ho och

Yang-Tse-Kiang? Eller, varför inte Amerikat, med

Shenandoah (Missouri) och Missisippi, som väl är samma

flod, båda två? Ja, och där systerfloden väl fanns i södra del

av Amerikat, i Brasilien, och där gavs namn av mera

kvinnlig list och styrka, som i Amazon, ungefär.

Mera kvinnlig list och styrka? Ja, som i Miss Ouri

och mamma Missis Ippi.

Och hur var det då, med Brahmas Putra?

Och, hur var det med floden som rinner genom Kongo?

För, klarljus fanns visst redan försett med, via Niger?

Och, afrikansk kärlek skulle så vara Nilen, det? Men, 

så skulle det nu inte vara.

För,

Brahmas Putra blev liksom en start, det. Och minnet av

den början, vår 5:e jord härifrån räknat, lades i kärlek till det

östraste av Indien, att i sitt nedre lopp bli ett med Ganges, som och av
 kärlek är och var, men av vår 3:e jord, som sagt. Och där Indus får
 stå, och låtas stå, som bild av det klarljus, klokskap,
 som i smuts, skam och förnedring 
adlas och växer.

Och även om Ganga och Brahma mera vatten för, nog

Indus ändå längre var, så sägs det!

Och, även om den bild av kärlek som i Afrikat finns, och

går vid namn som Kongo och Niger är av mycket vatten, så var väl ändå 
den flod som var längst, också den som blev vår bild av det klarljus, som i den
tidigare delen av denna jord blev att växa i det av vissa kallas Atlantis, och 
där minnen därav lades till Egypten, dess land, historia

och pyramider, inte minst.

Och där vi alla en gång skall låta oss själva betrakta

det underverk som där står, i dessa pyramider. För, de växer

visst, fortfarande, pyramiderna, liksom gör 'La Sagrada Familia' i Barcelona. 
Och den största pyramiden som just nu är fäst vid - symbol för - det
liv vi på jordar som denna odlar, skall så i det här kallas vår 4:e
densitet av GUDs närvaro se sig växas förbi av lilla trean,
 den minsta pyramiden som visst skulle ha  att
bli störst av dem alla, och som  sådan
 liten parvel är symbol för
den kärlek som här

(inte ännu) finns.

Men, Kongo och Niger blev ju aldrig en och samma, 

flod? Hur ska vi nu ha det? Jo, så här, ungefär. För, vid Nigers källor,
som vid den tiden låg i Saharat, dit lades en liten människoapa av mera liv,
 längre, starkare och på många sätt mera vacker, än den liknande lilla 

apa som vid namn neanderthal gick.

Och den lilla vackra apan gavs så det passande

namnet Cro Magnon, eller fritt översatt

'skapelsens krona'.

Och skapelsens krona sig speglade i Niger för ca 152 000

år sedan, innan hen vandrade österöver till de dalar

som i Uganda finns, för att där ges ännu mera

gener och begåvning.

Men, innan denna krona smiddes, där fanns en annan

människa långt mindre, mera bofast och mindre inställd

på att - som liv gör - växa, veckla ut sig, utveckas

och erövra allt den ser. Och denna människa

den sattes visst till Kongo, men också till

det södraste av Afrikat, ungefär.

Och minnen av denna människa, som av oss ännu inte givits

något namn, dessa minnen finns speglande sig i den

genkarta som hos Shaka, eller Zulu, kallas.

Och Shaka var av kärlek, ta mig f..n!

Så, Niger blev en bild av liv, då? Ja, Niger

blev en bild av liv, och så passande då med all

nedsmutsning av dess vatten, som av västerländska

oljebolag beståtts. Och Kongo var av kärlek, 

och vår gamla kära Nil av klarljus.

Så, var vi klara med geografilektionerna?

Nej, det var vi inte. För vi har inte ännu talat

om våra öknar, vi har ännu inte talat om

våra öknar som liksom floder lades

till vår jords olika hörn, men

som sorgeminnen.

Och där fanns Sahara, och Gobi, och Arizona

och Tibets karga slätter, och där fanns visst också

Rub-al-Khali i södraste Arabien, och till och

med ett litet sorgeminne lagt till

Namibia och Angola, 

Namiböknen.

Men, inga öknar vi hittar vid Europas båda

stora floder Donau och Volga? Och där Donau

om än aldrig så stor, nog ändå mindre var, än Volga.

Och där floden Ob om än den största floden i Ryssland är,

redan räknad var för den människa född i liv och klarljus 

som vi till norraste Indien lade, till vår 3:e jord, 

den jord där Krishna levde, vid 

Yamunas flod ungefär.

Så fick väl Donau bli en bild för det klarljus och liv, som

hos vår västligaste civilisation på denna jord, har odlats. Ja, västlig 
som i klarljus, samma klarljus som som alltid vi behövde för att kunna
omfatta och hantera liv. Ja, liv som i glädje, bus och att
 tycka om att hoppa, högt. Och klarljus
 som balans och måtta.

Och den människa som detta klarljus och liv

fick bära, vi valde att kalla för 'kelt', eller 'gael', eller

'viking' eller 'Karl den Store', eller slav, eller

franc, normand eller holländare.

Och ingen öken fanns vid dessa lagd, ännu.

Så, kartan stämmer! Ingen öken? Men, hur var

det nu med våra världskrig, det 1:a och det andra, 

där visst 39 miljoner mänskor skall ha dött, 

och där många av dem skall ha mördats?

Så låter vi det stanna vid att säga, att den 

kelt som här står och går ännu inte lagd vid sorg

är, och det oavsett folkmord, krig, mord, 

svek och andra slag av försåt.

Men, mera om det, nästa gång.

Och då skall vi också berätta litet mera om

södraste Amerikat, om Amazon och Parana, och

varför vid dessa floder inte heller fanns

några öknar.

Ännu?

Nej, vid dessa två floder, som bild är av både

den människostam som i södraste Amerikat levde, 

på vår 4:e jord, där minnen av denna jord lades

till både södra och centrala Amerikat. Ja, 

som i Mexico och Yucatan.

Och hur ser det ut på Yucatan, då?

Tja, inte finns där öknar, i alla fall. Men, 

gott om tropisk växt och så, liksom i Brasiliens

regnskog och i likhet också med de stora vattenrika

områden som Parana omgiver. Så, vår 4:e jord

blev mindre av sorg, då, och mindre av

förstörelse, likaså? Ja, vår 4:e jord

den jord är och blev, som mest

av alla denna jorden liknar, 

denna jord där vi just

nu vandrar.

Och, inga sorgeminnen skulle därvid fästas!

Och apropå pyramider, så fanns nog här på denna

jord allaredan kärlek tillräcklig att motsvara

den pyramid som i mitten av de tre står.

Ja, den som i storlek just nu är 2:a, 

och som så har att växa!

Och den som ville veta mera om

floder, geografi och öknar, gener och hur

man bygger skådespel eller musik, den

fick väl fråga den som ritade loggan

till Nykvarns kommun.

För, denne visste väl, varför Nykvarns hjul 

till fyrkantigt nav skulle passa, och varför sländan med

två stjärtar om än gul till färg ibland, inte så

mycket mera skulle dofta av svavel.

Och om Du funderar på sådant, 

varför inte fråga?

Kram! 

L