(Ett brev till min familj utanför fysisk form, Nykvarn den 23/5 2013.)
Hej.
det var i början på 1990, tror jag, och ganska sent på natten.
Jag befann mig av någon anledning i hallen, på Pålsundsgatan.
I vardagsrummet syntes sken av TV:n.
Så, jag gick fram till dörröppningen och tittade in.
Där, på golvet framme vid TV-rutan satt en liten pojke, ivrigt och
ganska vilt gestikulerande.
Vad var det han tittade på?
Jag lutade mig fram, för att bättre kunna se, också TV-rutan.
Jonas Gardell, i högform. Så begåvad, och så strömlinjeformad.
Och David, ivrigt pratande, gestikulerande, viftande, till densamme.
Jonas Gardell, som klokt pratar om hur det känns att vara avvikande.
Hur det känns att vara homosexuell.
Hur det känns att bli gammal, en berättelse lagd med ord hämtade
från någon som i hösten av sitt liv befinner sig.
Jonas Gardell, som alltid talar om, kärlek.
Kärlek, och känsla.
Jonas Gardell, som hoppar, studsar, agerar som om på utsidan av
skinnet känslorna är tejpade.
Och lille David, som sedan några månader ett år fyllt, och ivrigt - men sittande - hoppande med.
Folkhemsfavoriten - Jonas Gardell.
Ja, jag tycker också om dig, Jonas.
Jonas, eller Janus, är börjans (dörrens) Gud. Tvåsidigt riktad tänder
han, liksom Brahma, livets gnista, och på många ställen. Så lämpligt var,
att Lotta denne Jonas skulle se, som sin första pojkvän i ett Märsta som
fanns byggt bara kring henne och för henne.
Så tittade jag i går på en show, med Jonas. En kväll med Jonas Gardell,
vilken skall ha sänts i TV1 den 29/3 2013. Och det var bland det bästa
till föreställning jag någonsin sett.
Så laddade jag hem allt jag hittade med Jonas, där och mycket är kvar
att titta på, och lyssna till. Jonas, clownen med gråtet så orimligt väl dolt
i hals och bröst. För sorg och ledsenhet syns mera och bättre än så, i
alla fall inuti mig.
Men bra gjort är det (tycker jag)!
Torka aldrig tårar utan handskar! Så sattes titeln till Jonas roman om
de aidssjuka som på 80-tal i Sverige skall ha funnits, och där också
i vidriga kroppsförstörande nedbrytande kval och smärtor avlidit. Har så
Gud hittat på sjukdomar vilka kropp men inte sinne, i förtid förstör? Ja,
sinnet skall vara kvar, att klart som kristall iakttaga systematisk, fullständig
nedbrytning av egen kropp. Ja, aidssjuka fick mera av den skäppan än
de flesta.
Men, utkiken som fick betrakta sin egen skrumpnande, hoptorkande död som
fortfarande levande, åldrande i sin prydno, det blev en gåva som nästan ofantligt
många hann uppleva, innan parkinson eller annan form av skörhet klarljuset
skymde.
Ja, låt skönhet, känslighet, förvandlas till en hög med ruttnande, skrumpnande,
stinkande inälvor täckta av ett skinn där blemmorna sitter som mässling, röda
hund och dödliga fräknar över hela kroppen.
Så behagligt det känns att med tanken klar och ren, sådant på den egna
kroppen beskåda. Nej, inte myggbett det var och inte heller fästing. Ja,
ett slag av fästing det ändå kanske var, men fylld med död den var, den
lilla fläcken.
Och det kände alla till, som detta fick leva med och i rätt så
lång tid.
Allt blir bra - Jonas Gardell.
Torka aldrig tårar utan handskar!
För det kan smitta.
Vidrör inte monstret.
Jonas Gardell, han med utanförskapet som så utmärkt väl passar in, också
som innanförskap innanför hud och tanke.
Så lyssnade jag också till litet musik med Jonas. Och lika bra var den, som
sångrösten var svag. Och bra det blev ändå, också rösten!
Bifogas så, att lyssna till, några melodier med Jonas Gardell. Jonas, Krister
och Richard, Gardell, med efternamnet, som sed nu blivit, byggt som en ordlek.
Ja, jag skulle gärna se att Ni, alla tre, tittade på Jonas, men inifrån fysisk
kropp! Och samma sak gäller de melodier som presenteras, med detta mail.
Inifrån fysisk kropp, säger också den som sig för GUD kallas. För det är
för fysisk kropp som denna jord blev byggd, och inte för änglar i och utanför
'Gudspelaren' utan fysisk kropp.
Ja, fysisk! Satt och sett inifrån varseblivning, som 'fysisk' den ju upplevs.
Och Jonas Gardell har blivit för gammal! Så begåvad, så kreativ, och ändå
så gammal? Hur går det ihop?
Det går inte ihop!
Kreativitet är liv, lika mycket som Jonas Gardell andas kärlek. Så säger GUD,
att kreativitet skall finnas också där ålder sitter stilla, men inte så. Där ålder finns,
skall mera kraft och ungdom i ben och tanke också bliva, men mycket mera.
Och då blir Jonas Gardell ännu mera 'sann'.
För ingen som är så begåvad och kreativ, så avgränsar sig som Jonas här gör.
För kreativitet är nyfiken och gul, liksom Vilgot Sjöman sa. Ja, gul som i
individualitet, och som i 'ego'. Där trivs kreativiteten bäst, och ibland allra
bäst i sällskap!
Och kreativitet som ger lust och färgar av sig, som så David fick uppleva,
när han var bara drygt ett år, gammal eller ung.
Så har och GUD talat om, hur målare som Rembrandt och Rubens sig förgiftade,
för att sådant gudomligt ljus i sina målningar kunna lägga. Så har GUD talat om,
hur begåvning och tankeskärpa topprids, som av maran. Krav på kvalitet som
varvas med kval över hur det aldrig blev så bra som det behövde vara. Men ändå
fick ses som någorlunda OK. Gudomligt övermod och vansinne i mänsklig kropp,
där känslan balanseras mot vass egg.
Och alltid i skörhet.
Och i skörhet föds den, skönheten.
Skörhet som i 'finstilt skrift', hos människoboning.
Och Jonas Gardell behöver få bli yngre, han med, liksom jag som är nästan tio år
äldre, i detta lilla korta liv.
Ja, ja.
Det finns mycket att säga om kärlek, och skönhet. Och skör skall den inte heller
vara, kärleken, när den blir tillräckligt mycket. Tillräckligt mycket och tillräckligt
stark!
För, visst är kärleken ett absolut levnadsvillkor?
Och det vill vi prata mera om.
Men, någon annanstans och i en annorlunda värld!
Aldrig skall jag sluta älska dig, Jonas Gardell.
...
(Fortsättning på tidigare meddelande, om kärlek. Brev till min familj utanför fysisk form, Nykvarn den 24/5 2013)
Hej, igen.
Ja, visst är kärlek ett levnadsvillkor.
Varför lever vi annars?
Liv är glädje, expansion, att hoppa upp och ned;
att blanda sig och bli ett med den ström i vilken vi lever.
Men, klarljus frågar så, vad göra? När allt är sagt och allt är gjort,
när alla tåg har gått och alla klockor stannat,
vad finns då kvar, att göra?
Hafiz - Shams ud din Muhammed - säger...
Slipping on my shoes, boiling water, toasting bread, buttering the sky:
that should be enough contact with God in one day to make anyone crazy.
Känns det igen, David?
Sufister lever i en värld, befolkad bara av 'den älskade'. All tid, alla ord
existerar att prisa 'the beloved'. GUD, skaparen, finns i sufi poeters närhet,
och hela tiden. Så, varför skall man fråga efter annat än att ta på sig skorna,
koka vatten, rosta bröd och därefter betrakta moln och himmel?
GUD som kärlek!
Och denna kärlek fyllde allt, den blev till allt. Och allt annat blev till bakgrund,
att mot denna mera kärlek uppleva.
Och där kärleken fanns, finns också liv. Men, där liv är, utan kärlek, liv snart
tröttnade och ville hellre gå och lägga sig, att somna.
Och den som inte denna närvaro, den kraft som är strömmen av kärlek, har,
den förstod så inte alls det som här just skrevs!
Men, har inte alla varit förälskade? Nej, alla blir inte förälskade, inte särskilt.
Men, det ska så förändras, det. Och till Dig som varit så förälskad, att det
enda som räknades var att vistas i den älskades närhet - grattis! Och kärleken
är just så, men blir när den växer och riktad mot allt och ingenting! Kärleken
som fyller Ditt bröst och hela Din kropp, lyfter Dig till en närvaro som gör
mörkret ljust och ljuset till mera ljus, och som gör ensamhet delad.
Jonas Gardell - Det tror jag på.
Närvaro.
Att bli välkomnad, till och in i 'Grace'.
Ja, Freddie var nog också en sufi. För när Freddie uppträdde,
som här, så förstod också alla som var där, vad Kabir menade.
Nej, jag är inte alltid lika förtjust i Freddie Mercury. Men här,
alive and on stage, yes very very much alive. And, yes, I was
there, too, GOD says, somewhat like oil contained in the seed.
Och livet gifte sig med kärlek, och klarljus var den lilla fé som
när livet sprattlade och hoppade för vilt, skrattande påpekade
att det finns en dag, också i morgon.
Men just nu finns det bara nu, svarade livet. Och kärleken
höll med, som kärlek alltid gör. För där kärlek finns finns inga
krav.
Bara den som ger.
...
Några förslag, och mycket påstridiga!
-hörlurar på, eller skicka iväg alla grannar.
-fysisk skapnad föredras, som alltid när fysisk skapnad är och var.
Så, den som lyssnar gick först in i sin fysiska boning och vred sedan
upp volymknappen ganska högt, och sedan litet till!
-varför inte börja lyssna (och titta) vid ca 22,40 minuter in i showen?
Närvaro.
Freddie Mercury and Queen live at Wembley Stadium, 1986...
(Wembley Stadium 12-07-1986 Saturday, 25th Anniversary Edition).
Old school? David asked.
No, any God damn school, GOD answered!
And, volume UP!
L
Men, utkiken som fick betrakta sin egen skrumpnande, hoptorkande död som
fortfarande levande, åldrande i sin prydno, det blev en gåva som nästan ofantligt
många hann uppleva, innan parkinson eller annan form av skörhet klarljuset
skymde.
Ja, låt skönhet, känslighet, förvandlas till en hög med ruttnande, skrumpnande,
hund och dödliga fräknar över hela kroppen.
Så behagligt det känns att med tanken klar och ren, sådant på den egna
kroppen beskåda. Nej, inte myggbett det var och inte heller fästing. Ja,
ett slag av fästing det ändå kanske var, men fylld med död den var, den
lilla fläcken.
Och det kände alla till, som detta fick leva med och i rätt så
lång tid.
Allt blir bra - Jonas Gardell.
För det kan smitta.
Vidrör inte monstret.
Jonas Gardell, han med utanförskapet som så utmärkt väl passar in, också
som innanförskap innanför hud och tanke.
Så lyssnade jag också till litet musik med Jonas. Och lika bra var den, som
sångrösten var svag. Och bra det blev ändå, också rösten!
Bifogas så, att lyssna till, några melodier med Jonas Gardell. Jonas, Krister
och Richard, Gardell, med efternamnet, som sed nu blivit, byggt som en ordlek.
Ja, jag skulle gärna se att Ni, alla tre, tittade på Jonas, men inifrån fysisk
kropp! Och samma sak gäller de melodier som presenteras, med detta mail.
Inifrån fysisk kropp, säger också den som sig för GUD kallas. För det är
för fysisk kropp som denna jord blev byggd, och inte för änglar i och utanför
'Gudspelaren' utan fysisk kropp.
Ja, fysisk! Satt och sett inifrån varseblivning, som 'fysisk' den ju upplevs.
Och Jonas Gardell har blivit för gammal! Så begåvad, så kreativ, och ändå
så gammal? Hur går det ihop?
Det går inte ihop!
Kreativitet är liv, lika mycket som Jonas Gardell andas kärlek. Så säger GUD,
att kreativitet skall finnas också där ålder sitter stilla, men inte så. Där ålder finns,
skall mera kraft och ungdom i ben och tanke också bliva, men mycket mera.
Och då blir Jonas Gardell ännu mera 'sann'.
För ingen som är så begåvad och kreativ, så avgränsar sig som Jonas här gör.
För kreativitet är nyfiken och gul, liksom Vilgot Sjöman sa. Ja, gul som i
individualitet, och som i 'ego'. Där trivs kreativiteten bäst, och ibland allra
bäst i sällskap!
Och kreativitet som ger lust och färgar av sig, som så David fick uppleva,
när han var bara drygt ett år, gammal eller ung.
Så har och GUD talat om, hur målare som Rembrandt och Rubens sig förgiftade,
för att sådant gudomligt ljus i sina målningar kunna lägga. Så har GUD talat om,
hur begåvning och tankeskärpa topprids, som av maran. Krav på kvalitet som
varvas med kval över hur det aldrig blev så bra som det behövde vara. Men ändå
fick ses som någorlunda OK. Gudomligt övermod och vansinne i mänsklig kropp,
där känslan balanseras mot vass egg.
Och alltid i skörhet.
Och i skörhet föds den, skönheten.
Skörhet som i 'finstilt skrift', hos människoboning.
Och Jonas Gardell behöver få bli yngre, han med, liksom jag som är nästan tio år
äldre, i detta lilla korta liv.
Ja, ja.
Det finns mycket att säga om kärlek, och skönhet. Och skör skall den inte heller
vara, kärleken, när den blir tillräckligt mycket. Tillräckligt mycket och tillräckligt
stark!
För, visst är kärleken ett absolut levnadsvillkor?
Och det vill vi prata mera om.
Men, någon annanstans och i en annorlunda värld!
Aldrig skall jag sluta älska dig, Jonas Gardell.
...
(Fortsättning på tidigare meddelande, om kärlek. Brev till min familj utanför fysisk form, Nykvarn den 24/5 2013)
Hej, igen.
Ja, visst är kärlek ett levnadsvillkor.
Varför lever vi annars?
Liv är glädje, expansion, att hoppa upp och ned;
att blanda sig och bli ett med den ström i vilken vi lever.
Men, klarljus frågar så, vad göra? När allt är sagt och allt är gjort,
när alla tåg har gått och alla klockor stannat,
vad finns då kvar, att göra?
Hafiz - Shams ud din Muhammed - säger...
Slipping on my shoes, boiling water, toasting bread, buttering the sky:
that should be enough contact with God in one day to make anyone crazy.
Känns det igen, David?
Sufister lever i en värld, befolkad bara av 'den älskade'. All tid, alla ord
existerar att prisa 'the beloved'. GUD, skaparen, finns i sufi poeters närhet,
och hela tiden. Så, varför skall man fråga efter annat än att ta på sig skorna,
koka vatten, rosta bröd och därefter betrakta moln och himmel?
GUD som kärlek!
Och denna kärlek fyllde allt, den blev till allt. Och allt annat blev till bakgrund,
att mot denna mera kärlek uppleva.
Och där kärleken fanns, finns också liv. Men, där liv är, utan kärlek, liv snart
tröttnade och ville hellre gå och lägga sig, att somna.
Och den som inte denna närvaro, den kraft som är strömmen av kärlek, har,
den förstod så inte alls det som här just skrevs!
Men, har inte alla varit förälskade? Nej, alla blir inte förälskade, inte särskilt.
Men, det ska så förändras, det. Och till Dig som varit så förälskad, att det
enda som räknades var att vistas i den älskades närhet - grattis! Och kärleken
är just så, men blir när den växer och riktad mot allt och ingenting! Kärleken
som fyller Ditt bröst och hela Din kropp, lyfter Dig till en närvaro som gör
mörkret ljust och ljuset till mera ljus, och som gör ensamhet delad.
Jonas Gardell - Det tror jag på.
Närvaro.
Att bli välkomnad, till och in i 'Grace'.
Och där blev själva luften annorlunda, och mycket värd att andas. Och där
blev kroppen osårbar, och tomhet inte längre fanns. Och där blev skönhet,
också av grått och trist. För grått och trist det fanns inte, mera. Och allting
hälsade, allting jublade, allting besjöng, allting och varandra.
Närvaro.
Like a great starving beast My body is quivering, fixed on the scent of You. This
place where You are right now, I am and circle on a map for, You. And one regret
I will not have when I am about to leave is, I did not kiss You, enough. And I wrapped
my laughter like a birthday gift and left it by Your side. And the Sun never said, not
even after all this time the sun never said to Earth; 'You owe me'.
(as suggested, by Hafiz)
också av grått och trist. För grått och trist det fanns inte, mera. Och allting
hälsade, allting jublade, allting besjöng, allting och varandra.
Närvaro.
Like a great starving beast My body is quivering, fixed on the scent of You. This
place where You are right now, I am and circle on a map for, You. And one regret
I will not have when I am about to leave is, I did not kiss You, enough. And I wrapped
my laughter like a birthday gift and left it by Your side. And the Sun never said, not
even after all this time the sun never said to Earth; 'You owe me'.
(as suggested, by Hafiz)
Kärlek ger, men frågar inte.
Klarljus ger och frågar.
Liv ger, lyssnar och studsar, och bara tillsammans.
The moon starts singing when everyone is asleep.
And the planets throw a bright robe around their shoulders, and whirl up,
close to her side.
Once I asked the moon; why do You and Your sweet friends not perform
like that, but to a larger crowd?
Klarljus ger och frågar.
Liv ger, lyssnar och studsar, och bara tillsammans.
The moon starts singing when everyone is asleep.
And the planets throw a bright robe around their shoulders, and whirl up,
close to her side.
Once I asked the moon; why do You and Your sweet friends not perform
like that, but to a larger crowd?
And the sky resounded;
"the admission price to hear me speak of love is affordable to those who
have not exhausted themselves dividing God all day. And, the thrilled tavern
fiddlers who sit on Your roof do not wish their singing to intrude upon those
ears where the accountant lives. Yes, the accountant with the sharp pencil
that keep score of words.
Hafiz knows:
The sun stood as Your best man and whistled, when You married forgiveness.
Yes, when you married Love.
The mind and the body are famous for holding the heart ransom, but Hafiz
knows the Beloved's eternal habits. Have patience, for He will not be able to
resist Your longing.
Look inside my playful verse,
for Hafiz is barefoot and dancing, and in a fantastic mood.
Freddy Mercury& Montserrat Caballé - Barcelona.
Och nu, Kabir.
I am looking at You, You at him. Kabir asks, how to solve this puzzle -
You, he, and I? It´s the kind of speech no eye can see. Kabir says: Listen to
the word spoken in every body. Within the heart a mirror, but no face, shows.
You´ll see the face when the heart´s doubleness goes.
With mind immersed in Love, why should I talk?
Having the diamond knotted safe, why again I open the knot?
Empty scales at initiation are full, why measure again?
Rationality became intoxicated, by drinking without measures.
Swan reaching the lake, need wander in ponds and puddles?
Your Lord is Your inner Self, why seek him outwardly?
Says Kabir: "Listen my folks, I realized the Lord within -
like oil contained in the seed."
...
Och så var det Freddie.
Freddie Mercury, och Queen.
have not exhausted themselves dividing God all day. And, the thrilled tavern
fiddlers who sit on Your roof do not wish their singing to intrude upon those
ears where the accountant lives. Yes, the accountant with the sharp pencil
that keep score of words.
Hafiz knows:
The sun stood as Your best man and whistled, when You married forgiveness.
Yes, when you married Love.
The mind and the body are famous for holding the heart ransom, but Hafiz
knows the Beloved's eternal habits. Have patience, for He will not be able to
resist Your longing.
Look inside my playful verse,
for Hafiz is barefoot and dancing, and in a fantastic mood.
Freddy Mercury& Montserrat Caballé - Barcelona.
Och nu, Kabir.
I am looking at You, You at him. Kabir asks, how to solve this puzzle -
You, he, and I? It´s the kind of speech no eye can see. Kabir says: Listen to
the word spoken in every body. Within the heart a mirror, but no face, shows.
You´ll see the face when the heart´s doubleness goes.
With mind immersed in Love, why should I talk?
Having the diamond knotted safe, why again I open the knot?
Empty scales at initiation are full, why measure again?
Rationality became intoxicated, by drinking without measures.
Swan reaching the lake, need wander in ponds and puddles?
Your Lord is Your inner Self, why seek him outwardly?
Says Kabir: "Listen my folks, I realized the Lord within -
like oil contained in the seed."
...
Och så var det Freddie.
Freddie Mercury, och Queen.
som här, så förstod också alla som var där, vad Kabir menade.
Nej, jag är inte alltid lika förtjust i Freddie Mercury. Men här,
alive and on stage, yes very very much alive. And, yes, I was
there, too, GOD says, somewhat like oil contained in the seed.
Och livet gifte sig med kärlek, och klarljus var den lilla fé som
när livet sprattlade och hoppade för vilt, skrattande påpekade
att det finns en dag, också i morgon.
Men just nu finns det bara nu, svarade livet. Och kärleken
höll med, som kärlek alltid gör. För där kärlek finns finns inga
krav.
Bara den som ger.
...
Några förslag, och mycket påstridiga!
-hörlurar på, eller skicka iväg alla grannar.
-fysisk skapnad föredras, som alltid när fysisk skapnad är och var.
Så, den som lyssnar gick först in i sin fysiska boning och vred sedan
upp volymknappen ganska högt, och sedan litet till!
-varför inte börja lyssna (och titta) vid ca 22,40 minuter in i showen?
Närvaro.
Freddie Mercury and Queen live at Wembley Stadium, 1986...
(Wembley Stadium 12-07-1986 Saturday, 25th Anniversary Edition).
Old school? David asked.
No, any God damn school, GOD answered!
And, volume UP!
L
No comments:
Post a Comment